Bakgrunden till bombningen
Efter flera års krig mellan USA och Japan i Stilla havet och Asien drevs japanerna långsamt tillbaka mot sitt hemland under hårda strider.
Under våren och sommaren 1945 förberedde USA en möjlig invasion av de japanska huvudöarna. Samtidigt hade landets nytillträdde president Harry S. Truman fått tillgång till ett helt nytt vapen, atombomben. Han beslutade att använda den mot Japan. Ett av de viktigaste argumenten var att atombomben snabbt skulle tvinga Japan att kapitulera och därmed göra en blodig invasion onödig. Det officiella skälet bakom beslutet var att den japanska ledningen vägrade acceptera de allierades krav på kapitulation, och att USA därför ville tvinga fram ett snabbt slut på kriget. På sommaren 1945 hade Japan en stridsberedd armé på drygt 2 miljoner soldater och 9 000 stridsflygplan. Amerikanska beräkningar visade att en invasion av Japan skulle kosta omkring en halv miljon amerikanska soldater livet och dessutom skulle flera miljoner japaner dödas.
Beslutet kan därför ses som ett historiskt dilemma mellan två frågor: Hur kunde kriget avslutas så snabbt som möjligt, och vilket pris skulle civilbefolkningen få betala? Det är därför bombningen av Hiroshima fortfarande diskuteras. För vissa framstår bomben som ett sätt att avsluta kriget, medan andra ser den som ett moraliskt mycket problematiskt angrepp på en stad full av civila.
Men samtidigt fanns också politiska motiv som handlade om Sovjetunionen och efterkrigstidens maktbalans. Truman ville demonstrera för Stalin att USA var en supermakt som inte var att leka med.
Bomben över Hiroshima blev början på kärnvapenåldern
Den 6 augusti 1945 detonerade atombomben Little Boy över den japanska staden Hiroshima. Det är fortfarande osäkert exakt hur många som dog. Många beräkningar anger att omkring 70 000 människor dödades direkt. Under de följande månaderna avled ytterligare tiotusentals av svåra brännskador, andra skador och strålningens följder. Vid slutet av 1945 uppskattas det totala antalet döda till omkring 140 000.
Den 9 augusti 1945, bara tre dagar efter bombningen av Hiroshima, fällde USA ytterligare en atombomb, men den här gången över staden Nagasaki.
Bombningarna av Hiroshima och Nagasaki bidrog starkt till att Japan kapitulerade. Samtidigt spelade Sovjetunionens inträde i kriget mot Japan en viktig roll. Den 9 augusti 1945 gick sovjetiska styrkor till anfall mot den japanska armén i Manchuriet, vilket ytterligare försämrade Japans möjligheter att fortsätta kriget. Japan meddelade sin kapitulation den 15 augusti, och den formella kapitulationen undertecknades den 2 september 1945. Andra världskriget var därmed över.
Bombningen av Hiroshima blev också början på kärnvapenåldern. Under kalla kriget efter 1945 kom kärnvapen att påverka hela världspolitiken och skapa en ständig rädsla för att ett nytt storkrig skulle kunna få katastrofala följder.
Hiroshima blev en stark symbol för kärnvapnens förödande kraft. För första gången hade världen sett att ett enda vapen på några sekunder kunde ödelägga stora delar av en stad och döda tiotusentals människor.
Bombningen blev därför inte bara en avgörande händelse i slutet av andra världskriget, utan också en varning för vad ett framtida kärnvapenkrig skulle kunna innebära för hela mänskligheten.
Hiroshimabomben var liten med dagens måttAtombomben över Hiroshima hade en sprängkraft som motsvarade omkring 15 000 ton av sprängämnet TNT. Det betyder inte att effekten blev exakt densamma som från 15 000 utspridda ton bomber. All energin frigjordes nästan samtidigt och på samma plats, omkring 600 meter ovanför staden. Därifrån spreds en våldsam tryckvåg, extrem hetta och farlig strålning åt alla håll. Inom ungefär två kilometer från platsen rakt under explosionen förstördes eller brann nästan alla byggnader. Tryckvågen krossade hus och kastade omkring föremål, medan värmestrålningen orsakade svåra brännskador på flera kilometers avstånd. Omkring 92 procent av stadens byggnader skadades svårt, och cirka 13 kvadratkilometer brann ner. En stor vanlig flygbomb kan innehålla omkring ett halvt till ett ton sprängämne. Hiroshimabombens sprängkraft motsvarade alltså grovt räknat tiotusentals sådana bomber, men sammanpressad till en enda explosion. Kärnvapnet skilde sig dessutom genom den intensiva värmen och strålningen, som fortsatte att skada och döda människor efter att själva tryckvågen hade passerat. Trots den enorma förstörelsen räknas Hiroshimabomben som ett kärnvapen med relativt låg sprängkraft jämfört med många senare vapen. Moderna kärnstridsspetsar kan ha en sprängkraft på 100-300 kiloton, alltså omkring 7-20 gånger Hiroshimabombens energi. Förstörelsens radie blir däremot inte 20 gånger större, eftersom sprängverkan inte ökar lika snabbt som laddningens styrka. Ett kärnvapen som är 20 gånger kraftigare kan under liknande förhållanden skapa en tryckvåg som raserar eller skadar (svårt) vanliga bostadshus på nästan tre gånger så långt avstånd. Det gör ändå en enorm skillnad. Om radien blir tre gånger större omfattar den drabbade cirkeln ungefär nio gånger så stor yta. Därför kan även en ökning som ser begränsad ut på en karta innebära att många fler bostäder, sjukhus, skolor och människor hamnar innanför det svårt förstörda området. |
M LÄS MER: Atombombningen av Hiroshima och Nagasaki
M LÄS MER: Atombomben över Nagasaki skulle tvinga Japan att kapitulera
M LÄS MER: Andra världskriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander, Katastrofernas århundrade – historiska och verkningshistoriska perspektiv, Studentlitteratur AB, 2009
https://www.city.hiroshima.lg.jp/english/peace/1029920/1009857.html
https://laromkarnvapen.se/vad-ar-karnvapen/
https://www.foi.se/rest-api/report/FOI-R--4444--SE
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare