Tanken på ett internationellt rättssystem har funnits i hundratals år ända sedan Westfaliska fredens dagar vid mitten av 1600-talet då stater blev centrala inom det internationella systemet (den internationella arenan där samspelet mellan världens stater sker). Då bestämdes att staterna skulle ha självbestämmanderätt (suveränitet) om allt som hände inom dess egna gränser.
Internationell rätt - diplomatiska grunder
Internationell rätt reglerar endast relationerna mellan staterna inom det internationella systemet. Internationell rätt grundar sig på:
- Suveränitetsprincipen, som är den grundläggande komponenten i internationell rätt. Staten bestämmer själv inom sina gränser. Detta görs bl.a. genom nationell lagstiftning.
- Sedvanerätten, som innefattar normer och regler om uppförande mellan stater som inte är nedtecknade i avtal.
- Traktaträtten, som gäller bland annat fredsfördrag, avtal om ägande och förhållandesätt till olika internationella företeelser (t.ex. vad som gäller inom en allians).
Detta har medfört att det inte finns någon internationell övermakt som bestämmer vad enskilda länder ska eller får göra inom sina gränser eller hur de ska eller får agera internationellt (inom vissa ramar). Innan världskrigens tid var därför krig ofta en allmänt accepterad politisk lösning.
