Atombomber och vätebomber
Kärnvapen har hittills bara använts i krig vid två tillfällen, båda gångerna av USA mot Japan 1945.
Kärnvapen får sin förstörelseenergi från en kärnreaktion som kan vara av två typer: antingen genom fission eller fusion.
Atombomber (fissionsbomber) är enklare uppbyggda än vätebomber (se nedan). En atombomb innehåller klyvbart material, vanligtvis plutonium eller berikat uran, som kan frigöra enorma mängder energi genom atomklyvning (fission). När reaktionen startar klyvs atomkärnor och frigör neutroner som i sin tur kan klyva fler atomkärnor. På så sätt uppstår en mycket snabb kedjereaktion som frigör stora mängder energi i form av en explosion.
Bomberna som släpptes över Hiroshima och Nagasaki i augusti 1945 var av den här typen.
Vätebomber (fusionsbomber) är mer komplicerade än vanliga atombomber och har mycket större sprängkraft. I fusionsbomber använder man istället olika isotoper av väte (deuterium och tritium), därav namnet vätebomb. I dessa skapar kärnreaktionen istället en sammansvetsning av väteatomerna som alstrar enorma mängder energi i form av värme. Fusionsbomber kan i stort sett ha obegränsad styrka. De flesta kärnvapen som existerar idag är av typen vätebomber.
Hiroshima och Nagasaki – kärnvapen i krig
Den första lyckade detonationen av ett kärnvapen skedde vid en provsprängning i USA den 16 juli 1945.
Kärnvapen har använts i krigföring vid endast två tillfällen, i båda fallen av USA som fällde atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki under slutskedet av andra världskriget, 6 respektive 9 augusti 1945. De två bomberna dödade tillsammans mellan 129 000 och 226 000 människor och orsakade total förödelse inom en radie av 1,6 km från explosionernas epicentrum, därtill omfattade de efterföljande bränderna ett betydligt större område på en radie upp till 12 kilometer.
Bomben "Little Boy” som släpptes över Hiroshima innehöll uran med en sprängkraft motsvarande ca 15 000 ton TNT. "Fat Man", som fälldes över Nagasaki, var byggd på plutonium med en sprängkraft på ca 21 000 ton TNT.
Det kraftigaste kärnvapen som någonsin har detonerats var en vätebomb som provsprängdes i norra Sovjetunionen den 30 oktober 1961. Den så kallade Tsarbomben hade ursprungligen konstruerats för en sprängkraft på omkring 100 megaton, men styrkan minskades inför provet till cirka 50 megaton för att minska strålningen och för att planet som släppte bomben skulle hinna undan Trots det blev explosionen mer än 3 000 gånger kraftigare än atombomben över Hiroshima.
Terrorbalans under kalla kriget
Under kalla kriget pågick en kapprustning mellan de båda supermakterna USA och Sovjetunionen som strävade efter att få ett övertag gentemot varandra genom att utveckla alltfler och kraftigare kärnvapen. Strategin byggde till stor del på avskräckning. Båda sidor skulle veta att ett kärnvapenangrepp riskerade att besvaras med ett förödande motanfall.
Följden blev en slags terrorbalans där supermakterna byggde enorma arsenaler av kärnvapen som bland annat skulle garantera förmågan att slå tillbaka även efter att motståndaren angripit först. I ett sådant krig skulle det inte finnas vinnare, bara förlorare.
Internationella avtal mot kärnvapenspridning
Efterhand har flera internationella avtal tillkommit för att begränsa kärnvapnens spridning, provsprängningar och arsenaler. Icke-spridningsavtalet, NPT, trädde i kraft 1970 och syftar bland annat till att hindra fler stater från att skaffa kärnvapen. Det fullständiga provstoppsavtalet, CTBT, antogs 1996 men har ännu inte trätt i kraft eftersom alla stater som krävs för detta inte har ratificerat det. År 2021 trädde dessutom FN:s konvention om förbud mot kärnvapen i kraft för de stater som anslutit sig till den. Kärnvapenstaterna är dock inte anslutna till förbudet.
Nio kärnvapenstater och tusentals stridsspetsar
Idag har endast ett fåtal länder kärnvapen: USA, Ryssland, Indien, Pakistan, Kina, Storbritannien, Frankrike, Israel och Nordkorea. Det är sammanlagt nio länder.
I början av 2026 uppskattade fredsforskningsinstitutet SIPRI att det fanns omkring 12 200 kärnvapenstridsspetsar i världen. USA hade omkring 5 040 och Ryssland omkring 5 420 om både militära lager och stridsspetsar som väntade på att monteras ned räknas med. Länderna hade tillsammans närmare 86 procent av världens kärnvapen. Alla stridsspetsar är dock inte utplacerade eller klara att användas direkt.
USA:s kärnvapen finns på militärbaser i USA, på bombflygplan och ubåtar. Dessutom har USA placerat minst 100 kärnvapenbomber på sex Natobaser i fem europeiska länder.
Rysslands kärnvapen finns utplacerade på robotbaser, ubåtar och flygbaser.
Europas kärnvapenEuropa har betydligt färre kärnvapen jämfört med USA och Ryssland. Storbritannien har omkring 225 kärnvapenstridsspetsar i sin totala arsenal och har beslutat att arsenalen inte ska överstiga 260. Landets kärnvapen är knutna till Nato, men de står inte under Natos kontroll. Storbritannien har full kontroll över användningen och endast den brittiska premiärministern kan godkänna att vapnen används. Kärnvapnen bärs av Tridentrobotar ombord på brittiska atomubåtar. Frankrike har ungefär 290 kärnvapen i sitt militära lager, som kan användas från både ubåtar och stridsflygplan. Frankrike har dessutom full kontroll över sina kärnvapen, trots att landet är medlem i Nato. Frankrike deltar inte i Natos grupp för kärnvapenplanering. Europas framtida kärnvapenavskräckningUnder senare år har diskussionen om Europas kärnvapenavskräckning fått större uppmärksamhet. En fråga är hur de europeiska Natoländerna skulle kunna stärka sin egen avskräckningsförmåga om USA:s roll i Europas försvar förändras. En annan fråga gäller vem som i så fall skulle fatta beslut om användningen av kärnvapen. Storbritanniens och Frankrikes kärnvapen står under respektive lands egen kontroll och inte under gemensam europeisk ledning. Counterforce och countervalue – två strategierNär kärnvapenstrategier diskuteras används ibland begreppen "counterforce" och "countervalue". Counterforce innebär att kärnvapen riktas mot motståndarens militära mål, exempelvis robotbaser, flygbaser och andra kärnvapenstyrkor. Den här strategin kräver dock en omfattande kärnvapenarsenal för att kunna täcka och slå ut alla potentiella hot. Countervalue innebär istället att hotet riktas mot sådant som är särskilt värdefullt för motståndaren, vilket kan omfatta städer och annan civil infrastruktur. Båda begreppen är nära kopplade till tanken om kärnvapen som avskräckning. Den enda fördelen med en counter value-strategi är att det inte krävs särskilt många kärnvapen i arsenalen för att den ska verka avskräckande. Vilken strategi Europa väljer för ett eventuellt eget kärnvapenprogram återstår att se.
|
Kärnvapenprovet som gick fruktansvärt felDen 1 mars 1954 provsprängde USA vätebomben Castle Bravo på Bikiniatollen i Marshallöarna i Stilla havet. Forskarna hade räknat med en sprängkraft på omkring 6 megaton. Istället blev explosionen cirka 15 megaton, ungefär 1 000 gånger kraftigare än bomben över Hiroshima. Orsaken var att en del av bombens kärnbränsle reagerade på ett sätt som forskarna hade underskattat. Castle Bravo blev därmed den kraftigaste kärnvapensprängning som USA någonsin genomfört. Den oväntat kraftiga explosionen skickade stora mängder radioaktivt material högt upp i atmosfären. Nedfallet spreds över bebodda öar långt från provplatsen. På Rongelap föll ett vitt pulver ner från himlen och människor, däribland barn, fick det på hud och hår. De visste inte att pulvret var radioaktivt. Befolkningen utsattes för höga stråldoser och evakuerades först senare. Även besättningen på den japanska fiskebåten Daigo Fukuryū Maru, "Lyckliga draken nr 5", utsattes för radioaktivt nedfall. Castle Bravo blev ett tydligt exempel på att följderna av en kärnvapenexplosion kan spridas långt utanför själva explosionsområdet. Människor på Marshallöarna har fått leva med följderna av USA kärnvapenprov under flera generationer, och vissa områden drabbades av långvarig radioaktiv förorening. Händelsen bidrog också till den växande internationella debatten om kärnvapenprov och radioaktivt nedfall.
|
M LÄS MER: Manhattanprojektet
M LÄS MER: Atombombningen av Hiroshima och Nagasaki
M LÄS MER: Kalla kriget
M LÄS MER: Terrorbalans
M PODCAST: Kärnvapen och kärnvapenmakter
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
