En charmig och handlingskraftig man
På ett politiskt möte hösten 1922 råkade Adolf Hitler stå bredvid Hermann och Karin Göring. Någonting hos mannen i trenchcoaten (Hitler) gjorde redan då intryck på Göring. Senare imponerades han av Hitlers uttalanden om, att med hjälp av bajonetter kräva en ändring av Versaillesfreden.
Göring var ursprungligen varken rasist eller antisemit. Han hade många judiska vänner, officerskontakter och förbindelser inom societeten. Men han var en handlingens man som inte tvekade att "slå in några skallar" om så skulle behövas. Med andra ord var han en man Hitler behövde. Så blev han en av Hitlers närmaste män.
Göring utsågs till Hitlers efterträdare
1935 blev Göring befälhavare för Luftwaffe - det tyska flygvapnet. 1938 utsågs han till Hitlers efterträdare och 1940 utnämnde Hitler honom till riksmarskalk.
Polisen kom att bli helt nazifierad under Görings tid. Han uppmanade dem att skjuta först och göra efterforskningar sedan. Begick de därvid misstag, skulle han skydda dem. "De fel som mina funktionärer begår, är mina fel. De skott de avlossar är mina skott", sade han och fortsatte: "Jag har för vana att skjuta då och då och om jag gör misstag, så har jag åtminstone skjutit."
Gestapos grundare
Göring grundade "Gestapo" ("Geheime Staatspolizei") 1933. Gestapomännen tränades enligt militära principer. De blev en politisk polisstyrka och en spionkår i naziregeringens tjänst och kunde arrestera och bestraffa utan rannsakning. Den som föll i händerna på "Gestapo" hade inga möjligheter att försvara sig.
Ledningen av Gestapo övertogs senare av Heinrich Himmler.
Göring begår självmord
Hermann Göring åtalades 1945 av krigsförbrytardomstolen i Nürnberg (under den s.k. Nürnbergprocessen). Han var den främste av nazisterna som stod anklagade och dömdes 1946 till döden. Men natten innan han skulle hängas tog han sitt eget liv genom att svälja innehållet i en giftkapsel som han lyckats smussla med sig in i cellen.
LÄS MER: Hermann Göring
LÄS MER: NSDAP
LÄS MER: Nürnbergrättegångarna
LÄS MER: Förintelsen
LÄS MER: Hitlers medarbetare (artikelserie)
Terrorstaten och rättslösheten
De medborgliga fri- och rättigheterna avskaffades efter nazisternas maktövertagande 1933. Detta skedde genom en förordning "till skydd för folk och stat". Tyska medborgare kunde nu fängslas av Gestapo på obestämd tid utan rättegång. Kontrollen gällde alla, även SS-männen. De sade själva: "Om jag börjar tveka, bör jag skjutas och det är min Führerns sak att upptäcka det innan jag hunnit göra någon skada". Führern kunde läsa allas tankar, hävdade man och den som brast i lojalitet skulle skjutas.
Offensiven mot nazismens politiska motståndare inleddes redan i februari 1933. Med hjälp av undantagslagar "till skydd för folk och stat" massarresterades kommunister, socialister och radikala intellektuella.
Rättsskipningen var helt och hållet politisk och domarna var partiets tjänare med uppgift att undertrycka allt som stod nazismen emot. Lagen och Hitlers vilja var ett och detsamma. Varje domare måste, innan han avkunnade en dom, fråga sig: "Hur skulle Führern döma?" Det strängaste straffet var dödsstraff genom halshuggning - ett gammalt hederligt tyskt straff, enligt Göring.
Karinhall
Görings favoritbostad blev senare Karinhall, en lantegendom belägen sju mil utanför Berlin. Platsen uppkallades till minne av hans hustru som avled 1931. Hennes kvarlevor hämtades från Sverige för att gravsättas i ett mausoleum på godset.
Huset hade Göring själv ritat och han hade planerat varje detalj. Väggarna i Karinhall täcktes av gobelänger och målningar. Göring var en stor konstsamlare. Mycket kom från utplundrade konstsamlingar runt omkring i det av nazisterna ockuperade Europa.
Efter Karins död gifte Göring om sig fyra gånger. Hans bröllop i april 1935 blev ett nazistiskt galaspektakel med tusentals åskådare och utländska gäster. Det påminde om ett kungligt bröllop.
Överhuvudtaget levde Göring ett utsvävande liv. Även från nazisthåll klagades över detta. Men den asketiske och tillbakadragne Hitler behövde en världsvan Göring vid sin sida. Hitler lät honom därför hållas och svarade att Göring var den ende som visste hur man tog emot gäster.
Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
Den inre kretsen, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1992
Mot makten, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1991
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Albert Speer, Inside the Third Reich, London, 1971
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om
.jpg){kind=link}