Vikingatidens Sverige

Lästid 8 minuter

Från omkring år 800 till 1050 reste många nordbor ut i världen. De flesta av dem var duktiga och fredliga köpmän, som byggde handelsstationer och grundade städer. Men andra nordbor anföll byar och städer runt Europas kuster, dödade oskyldiga invånare, brände och rövade.

Artikel

Vikingaskepp för fulla segel över ett upprört hav.

Bild: SO-rummet.se

De flesta av nordborna som reste i österled var handelsmän. Ganska säkert lastade de pälsverk i sina skepp liksom honung och vax. En del av dem rövade slavar på vägen längs floderna. Långt i sydöst bytte de sin last mot varor från kalifernas stora välden.

"För nordmännens raseri bevara oss milde Herre Gud”, bad tyskar, friser och fransmän i sina kyrkor. Men troligen var nordborna ändå inte mer brutala än andra folk i Europa.

Orsaker till vikingatågen

Vi vet inte säkert hur ordet viking kommit till. Kanske hörde det en gång samman med vik. Folk som bodde i vikarna och seglade ut därifrån.

De svenskar som seglade österut kallades inte vikingar utan varjager eller rus.

Nordiska köpmän hade redan före vikingatiden seglat längs Västeuropas kuster och sett de rikedomar som fanns där. Vad de berättade lockade andra nordbor att ge sig ut på plundringståg.

ANNONS

Bakom vikingatågen fanns även andra orsaker än vinningslystnad. Missväxt och hungersnöd eller brist på odlingsbar jord kan ha drivit nordbor att söka ny jord. Förtryck eller hot från de egna hövdingarna eller landets kung kan ha drivit andra att gå till sjöss.

Skepp som ändrade historien

Under 700-talet utvecklades vikingaskeppen i Norden. De smög sig överraskande fram i meterdjupt vatten - de var tillräckligt låga för att kunna ros, de var lätta nog för att kunna dras över land, de var breda nog för att kunna seglas väl. Med stora segel av ylle tog de sig i lämplig vind fram i 20 knops hastighet.

Skeppen fanns av olika slag: små fiskefartyg, bulliga handelsfartyg och 30-40 meter långa krigsskepp. Norrmännen byggde dem av fur, övriga nordbor använde ekvirke. Utan dessa skepp hade de aldrig nått framgång.

Bild: Sebastian Wallroth
Karta som visar nordbornas resor i väst och öst. Det var i regel danskar och norrmän som seglade i västerled medan svenskarna mest färdades i österled mot Ryssland och ner till Konstantinopel.

Till Island, Grönland och Vinland

Djärvt sökte sig nordborna fram över haven med hjälp av stjärnornas ställning på himlavalvet och solens gång. De stora öarna i Nordatlanten visade sig vara folktomma. Norrmän slog sig ner på Färöarna. Troligen var det några som kom ur kurs, missade Färöarna och i stället fann det likaså folktomma Island omkring år 870. På 50–60 år koloniserades sedan kustområdena på denna ö.

Flera isländska sagor berättar, att hövdingen Erik Röde i slutet av 900-talet seglade västerut från Island och upptäckte Grönland. Han lockade andra islänningar att flytta dit. Enligt sagan fortsatte Leif den lycklige, Eriks son, ännu längre mot väster och fann ett land som han kallade Vinland. Mycket tyder på att denne Leif Eriksson upptäckte Nordamerika och landsteg på kusten av New Foundland. I dessa trakter har man grävt fram nordbornas boplatser och hittat flintstenar från Grönland och Island. Det är också känt att några seglade längre söderut. De fann vilda vindruvor, vilket kan förklara namnet Vinland.

ANNONS

På Grönland levde nordborna kvar cirka två hundra år efter att vikingatiden tagit slut i Norden. De kristnades och byggde kyrkor. Men klimatet försämrades och odlingen försvårades. De tvingades äta nästan bara fisk. Undernäring och sjukdomar följde. Bosättarna på Grönland dog ut eller lämnade ön.

Svenskar i österled

Från Uppland och andra kustlandskap söder därom reste de flesta österut. På vikingatiden omtalas de ofta som rus, ett ord som svenska forskare säger vara släkt med Roslagen, kustområdet i Uppland. Kanske är det samma ord som finns i namnet Ryssland.

På andra sidan Östersjön kunde skeppen segla in genom Finska viken och över Ladoga för att så småningom fortsätta i Volga fram till Kaspiska havet. Eller de kunde ro uppför Dyna, Njemen eller Weichsel, sätta skeppet på rullar och via Dnestr, Dnepr eller Don nå fram till Svarta havet och kanske vidare till Bysans eller Miklagård, som nordborna kallade huvudstaden i det östromerska riket. Många tog tjänst som väringar, livvakter hos kejsaren där.

De allra flesta av nordborna i österled var handelsmän. Ganska säkert lastade de pälsverk (sobel, ekorre m.m.) i sina skepp. En del av dem rövade slavar på vägen längs floderna. Långt i sydöst bytte de sin last mot varor från kalifernas stora välde. Varorna hade fraktats dit av arabiska köpmän (från Bagdad styrde kalifen över det enorma arabiska riket). Eller de gjorde sina affärer i de stora ryska städerna Novgorod och Kiev. Många av dem som rest från Norden bosatte sig för resten av livet på handelsplatser som Staraja Ladoga och Gnezdovo, vilket gravfält och runstenar berättar om.

Efterhand blev det mäktiga stormän som ledde nordbornas flottor och härar. Hemma kämpade de om makten över det egna landskapet eller ännu större områden.

Nordiska bönder

De flesta nordbor levde i hemtrakten på jordbruket. De odlade råg, korn och havre, rotfrukter, ärter och bönor. De plockade bär och frukter i skogen, de jagade och fiskade. Kor, hästar och grisar var mycket mindre än de är idag och korna gav inte alls så mycket mjölk. Man drack vatten och vid festerna öl. Ibland förekom mjöd, en dryck framställd av jäst honungsvatten med tillsatta kryddor. Griskött var festmat, men för övrigt vet vi inte så mycket om deras matlagning och rätter.

ANNONS

Hos de hedniska nordborna var kvinnan inte alls så underordnad mannen som hon sedan blev när kristendomen kom till Norden. Hon hade viktiga uppgifter i hushållet, särskilt om männen under sommarhalvåret seglade utrikes. De isländska sagorna berättar ofta om nordiska kvinnor som var vana att bestämma och vars åsikter respekterades av mannen.

Nordiska namn lever kvar

Både i Normandie och i England ser vi ännu spåren efter nordmännen. Personer och orter bär deras namn.

I Normandie

Det finns idag många fransmän som heter Auber, Osmond och Tursis efter nordiska namn som Asbjörn, Asmundr och Thorgisl. Platser som för tusen år sedan kallades Bramis tomt och Gunnis tomt benämns nu Brametot och Gonnetot.

Orden tomt och toft hade samma innebörd. Namnet Yvetot i norra Frankrike liknar mycket skånska Ivetofta.

I Storbritannien

I England och Skottland hittar vi namn som Trollotoft, Lowestoft och Toftnes. Här syns spåren efter nordbornas bosättning tydligt: Grimsby och Slingby (Grims gård och Slengs gård), Derby och Whitby, Sculthorpe och Gunthorpe (Skulis torp och Gunnis torp).

Nordiska namn på personer lever knappast kvar i England, men däremot har många vardagsord kommit in från vikingatidens danska och norska: husband (husbonde), die (dö), ill (ilde, illa), skin (skinn, hud), kettle (kedel, kittel), misstake (misstag).

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

När började vikingatågen – och varför?
Vad tycker du är värt att minnas om det jordbruk som bedrevs i Sverige under vikingatiden?
Du är reporter som fått i uppdrag att skriva en kort artikel om livet på en gård under vikingatiden.
Varför lyckades nordborna med både handel och krigståg?

Obs! I avsnitten om järnåldern, vikingatiden, fornnordisk religion och Nordens kristnande finns mer fakta och frågor som berör ämnet.

M LÄS MER: Vikingatiden

S LÄS MER: Vikingatåg

M LÄS MER: Nordbornas resor och kolonisering i österled och västerled under vikingatiden

S LÄS MER: Kvinnliga krigare under vikingatiden

M LÄS MER: Orsaker till vikingatidens slut

L LÄS MER: Vikingarna och deras värld (artikelserie)

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.

FÖRFATTARE

Text: Hans Thorbjörnsson, läromedelsförfattare
Texten har ingått i läroboken Direkt Historia tidigare utgiven av Bonnier Utbildning.

Senast uppdaterad: 21 augusti 2025

Publicerad: 19 februari 2016

Spara som favorit

ANNONS

Liknande artiklar

Källor och spår efter vikingatiden

Runsten och vägskyltar med ortnamn som härrör från vikingatiden.

av: Robert de Vries

2025-07-21

Lästid 9 minuter

Vikingarna var inte bara plundrare. De var också handelsmän, upptäcktsresande och bosättare. De byggde samhällen, grundade riken och spred sina traditioner och sin kultur till andra delar av världen. De seglade längre än många andra folk på sin tid och knöt samman Norden med andra delar av världen. I den här sista artikeln i serien om vikingarna och deras värld kan du läsa om vilka spår som finns kvar idag av vikingatiden och hur vikingarna beskrivs i film, serier, tv-spel, böcker och tidningar...

+ Läs mer

Runorna - nordbornas skriftspråk

En hantverkare som ristar in runor på en runsten.

av: Robert de Vries

2025-07-10

Lästid 4 minuter

Runorna ristades med kraft i sten, ben och trä – ibland för att hedra en älskad släkting, eller berätta om egna stordåd. Ibland för att skydda med hjälp av runornas magi. Med sexton kantiga tecken berättade nordborna om äventyr, mod, liv och död. Runstenarna står kvar, men människorna och deras röster har tystnat. Bara berättelserna lever vidare, i slingrande mönster och gåtfulla ord...

+ Läs mer

Orsaker till vikingatidens slut

En man och en kvinna som blicakar ut mot ett vikingaskepp som seglar bort mot horisonten.

av: Robert de Vries

2025-07-09

Lästid 6 minuter

När de gamla handelsvägarna över Medelhavet öppnades för européerna igen under korstågen i slutet av 1000‑talet och på 1100-talet, minskade Nordens roll i den internationella handeln. Samtidigt spred sig kristendomen bland Nordens länder. Kungar byggde starkare riken, nya lagar infördes och kyrkan ville ha fred. Vikingatågen och vikingarnas tid som fria krigare var nu förbi.

+ Läs mer

Vikingatidens slut

Ett par som blickar ut mot ett par vikingaskepp som seglar bort mot horisonten.

av: Robert de Vries

2025-07-09

Lästid 3 minuter

Under slutet av 1000-talet började livet förändras i Norden. Nordborna gav sig inte längre iväg på vikingatåg och handelsresor. Nu var det istället de nordiska länderna som påverkades av omvärlden. Nya sätt att handla, ökad kungamakt och kristendomens nya idéer gjorde att samhället blev annorlunda...

+ Läs mer

Asatron - vikingarnas religion

Oden, Tor och Frej - statyer i ett tempel.

av: Robert de Vries

2025-07-08

Lästid 9 minuter

Under vikingatiden trodde människorna i Norden på asatron – en religion med många spännande berättelser. De gamla sagorna är fyllda med mystik och äventyr som utspelar sig i en värld där människor lever sida vid sida med gudar och jättar. Vikingarnas tro syntes inte bara i deras berättelser, den fanns också i deras vardag. Vid fester offrades djur till gudarna, och när någon dog var det viktigt att begrava personen på rätt sätt - tillsammans med ägodelar som skulle komma till användning i livet efter döden...

+ Läs mer

Orsaker till vikingarnas handelsresor och vikingatåg

Två vikingaskepp på en flod. En bonde betraktar dem misstänksamt från strandkanten.

av: Robert de Vries

2025-07-07

Lästid 5 minuter

Under vikingatiden gav sig nordborna ofta ut på långa sjöresor som förde dem långt hemifrån. Ibland var de ute efter att handla eller hitta nya platser att bo på, men ofta rörde det sig om rena krigståg eller plundringsfärder. Vikingarna påverkade därmed många som levde i Europa under den här tiden och kom att få en stor roll i Europas historia. Men vad var det egentligen som fick nordborna att ge sig iväg på sina resor?

+ Läs mer