Nürnbergrättegångarna var de rättegångar (13 st) som hölls strax efter andra världskriget 1945-1949 i den tyska staden Nürnberg då ledande nazister och andra tyska krigsförbrytare rannsakades och dömdes i en internationell militärdomstol och därefter i tolv amerikanska militärdomstolar.
Adolf Hitler, Joseph Goebbels och Heinrich Himmler hade tidigare begått självmord och kunde därför inte ställas inför rätta.
Den stora Nürnbergprocessen
Den mest kända rättegången, som ibland kallas Nürnbergprocessen, gällde 22 ledande företrädare för Nazityskland. Bland de åtalade fanns bland annat Hermann Göring, Rudolf Hess, Joachim von Ribbentrop och Albert Speer. Tolv av dem dömdes till döden.
Rättegången var unik genom att ledande personer i en besegrad stat ställdes till svars inför en internationell domstol. Åtalen gällde bland annat krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och brott mot freden. Åklagarna använde stora mängder dokument, fotografier och filmer som bevis för de brott som hade begåtts under Nazitysklands styre.
Domarna verkställs
Natten till den 16 oktober 1946 lyckades Hermann Göring ta sitt liv genom att svälja en cyanidkapsel som smugglats in i hans cell. Senare samma natt avrättades tio av de andra dödsdömda genom hängning. Av de övriga dömdes sju, däribland Hess och Speer, till fängelsestraff, medan tre frikändes. Martin Bormann hade dömts till döden i sin frånvaro. Den som överlevde längst var Rudolf Hess som avled 1987 vid 93 års ålder i Spandaufängelset i Berlin.
Nürnbergrättegångarna slutade inte med den första stora processen. Mellan 1946 och 1949 höll amerikanska militärdomstolar ytterligare tolv rättegångar i Nürnberg. Där ställdes bland annat läkare, jurister, militärer och ledande personer inom det tyska näringslivet inför rätta för sin medverkan i Nazitysklands brott.
Nürnberg lade grunden för nya rättsprinciperNürnbergrättegångarna fick stor betydelse för utvecklingen av internationell rätt. I den stora Nürnbergprocessen åtalades nazistiska ledare bland annat för brott mot mänskligheten. Domstolen slog också fast att en person kan hållas ansvarig för internationella brott även om personen hävdar att han bara följde order. Folkmord var ännu inte en egen brottsrubricering. Den infördes i internationell rätt genom FN:s folkmordskonvention 1948. Erfarenheterna från Nazitysklands brott och rättegångarna i Nürnberg kom därmed att påverka hur världen senare arbetade mot folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. |
S LÄS MER: Folkrätt och krigets lagar
M LÄS MER: Förintelsen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Laurence Rees, Nazismen – ledare och bödlar, åskådare och offer, Prisma, 2009
Guido Knopp, Hitlers krigare, Historiska media, 2003
https://www.levandehistoria.se/undervisningsmaterial/forintelsen-och-andra-varldskriget/faktatext-om-forintelsen-och-andra-varldskriget
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)