+ Visa hela artikelserien
M

Slaget om Iwo Jima

Slaget om Iwo Jima ägde rum mellan 19 februari och 26 mars 1945. Striderna var oerhört blodiga och räknas som det näst sista stora slaget som utkämpades i Stilla havet under andra världskriget.
Bild:

Amerikanska marinkårssoldater på väg mot Iwo Jima.

En strategiskt viktig ö

Den lilla japanska ön Iwo Jima ligger sydöst om den japanska huvudön Honshu. Ön är bara 13 kilometer från nordspets till sydspets, 800 meter bred på det smalaste stället och fyra kilometer på det bredaste (se karta).

Det fanns flera skäl för USA att inta Iwo Jima. Ön var viktig eftersom det fanns två stora flygfält som kunde användas av amerikanerna för att bomba japanska städer. Dessutom var ön viktig i försvaret av ögruppen Marianerna som USA nyligen hade erövrat.

De japanska styrkorna på Iwo Jima leddes av generalen Tadamichi Kuribayashi som hade drygt 22 000 man till sitt förfogande.

Generalen visste att Japan skulle förlora Iwo Jima och kriget. Under 1930-talet arbetade han i USA och därför visste att Japan inte skulle kunna mäta sig ekonomiskt med USA. En gång sa han ”Detta krig kommer att avgöras av industriell styrka.” Försvarsledningen klargjorde dock för generalen att ett misslyckande skulle innebära att han aldrig skulle få återvända till Japan.

Japan vägrade ge upp kriget

Efter att Stillahavskriget inletts 7 december 1941 (se attacken mot Pearl Harbor) följt av stora japanska framgångar 1941-1942 hade de allierade styrkorna från och med våren 1943 successivt kämpat sig fram genom Stilla havets övärld och alltmer närmat sig de japanska huvudöarna.

I inledningen av 1945 var Japan i princip besegrat, men det fanns fortfarande inga tankar om kapitulation hos militärledningen.

Ön var som en enorm fästning

Tidigare var det vanligt att japanerna lade allt sitt försvar på öars stränder, men för att undgå det amerikanska fartygsartilleriet valde general Kuribayashi en annan strategi.

På öns södra ände där berget Suribachi låg lät han utvidga 1 500 naturliga grottor så att de bildade ett system förbundet med 26 kilometer tunnlar, med Kuribayashis befälsbunker i mitten, 23 meter under marken.

Japanerna hade placerat kanonerna så att de kunde rullas ut ur grottorna för att ge eld och sedan rullas tillbaka när amerikanerna besvarade elden. Därmed blev ön en enorm fästning.

USA hade dålig information om hur många japanska soldater det fanns på Iwo Jima. Generalmajor Harry Schmidt som förde befäl över marinkårssoldaterna på land ansåg att Iwo Jima borde kunna erövras efter tio dagars hårda strider. Men striderna skulle pågå i fem långa veckor.

Inledningen av slaget om Iwo Jima

Det amerikanska angreppet med marinkårssoldater inleddes tidigt på morgonen den 19 februari 1945 med omfattande bombanfall från 450 fartyg som låg utanför Iwo Jima.

Fartygen hade med sig 100 000 man varav 70 000 var marinsoldater. En japansk soldat som skickades ut för att inspektera kusten återvände djupt imponerad och beskrev att ”man kan knappast se havet för alla fartyg”.

Bild:

Amerikanska landstigningsfarkoster som förstörts av japanskt artilleri. I bakgrunden skymtar berget Suribachi.

Den tunga artillerielden hade dock ingen större effekt på de japanska befästningsverken, trots att granatregnet var massivare än bombandet vid landstigningen i Normandie under D-dagen.

När den första anfallsvågen klev iland på Iwo Jima möttes amerikanerna av total tystnad under 20 minuter, vilket fick dem att tro att bombanfallen hade utplånat de flesta försvararna. Men när de strax därefter avancerade möttes de av en mycket kraftig eld. Därför blev landstigningen extremt blodig.

Japanerna använde sig bland annat av granatgevär som skapade panik bland amerikanerna eftersom granaterna fick soldater att bokstavligt explodera.

Det japanska motståndet chockade amerikanerna. Kuribayashi hade instruerat sina soldater att döda tio amerikaner innan de offrade sig för sin kejsare.

Amerikanerna upptäckte att vulkansanden inte dög att gräva skyttegravar i eftersom de hela tiden fylldes igen då sanden rann tillbaka av sig självt. Soldaterna fick söka skydd i granatkratrar.

Vid dagens slut hade 30 000 marinsoldater tagit sig iland på Iwo Jima, men man hade förlorat tusentals i döda och sårade.

Den första natten tvingades de amerikanska soldaterna övernatta på Iwo Jimas stränder och var då rädda för banzaiattacker som japanerna hade använt sig under de andra striderna på öarna i Stilla havet. Banzaiattacker innebar att japanska soldater plötsligt kom springande med sina svärd i självmordsattacker. För att slippa dessa attacker skickade amerikanerna med några minuters mellanrum upp lysraketer under hela natten.

Målet för USA hade varit att ta halva ön på en dag, men de hade bara lyckats avancera 800 meter. Den amerikanske korpralen Jerry Copeland tillbringade sin första natt i en granatgrop tillsammans med två amerikanska lik och fyra döda japaner. Han bad oavbrutet: ”Gud, om du skonar mitt liv ska jag gå till kyrkan varenda söndag under återstoden av mitt liv och inte missa en endaste gång.” Senare sa han ”Det var min första stund tillsammans med Gud”.

Hårda strider kring berget Suribachi

Efter fem dagars hårda strider lyckades de amerikanska marinkårsslodaterna skära av berget Suribachi från resten av ön. De hade dock problem att använda sina handeldvapen när de attackerade de japanska bunkrarna och fick lita till eldkastare och granater för att rensa tunnlarna. I ett område som var 915 meter brett och 200 meter djupt fanns 800 bunkrar fyllda med stridberedda japaner.

Bild:

Den första flaggresningen på Iwo Jima. Flaggan restes på toppen av Mount Suribachi kl 10:20 den 23 februari 1945.

När de hårda striderna om berget Suribachi var över hade det gått 18 dagar sedan striderna inleddes. Därefter kunde amerikanerna avancera mot den norra delen av ön.

Japanska kamikazeattacker

På morgonen den 21 februari 1945 lyfte nio jaktplan, sex torpedbombare och tio bombplan från det japanska fastlandet för att angripa amerikanerna vid Iwo Jima. Fyra av planen fick motorproblem och tvingades återvända till Japan. Ett av de japanska planen utförde en lyckad kamikazeattack och kraschade mot hangarfartyget Bismarck Sea som sjönk av skadorna. 36 amerikanska flygplan brann upp och 6 störtade sanare när de försökte ta sig i säkerhet.

Tre japanska plan störtade mot hangarfartyget USS Saratoga som tvingades återvända till Pearl Harbor för reparationer.

Ytterligare fyra amerikanska fartyg skadades svårt.

Vid attacken dog 350 amerikaner och 250 sårades. Av de 25 japanska planen återvände endast 3.

Striderna avslutas

Natten mellan den 25 och 26 mars genomförde japanerna på ön ett sista självmordsanfall och på morgonen täcktes marken av 300 döda japaner.

Befälhavaren Kuribayashis kropp återfanns aldrig, men han rapporterades antingen ha begått självmord eller blivit dödad när han ledde en sista desperat attack.

Några dagar efter att japanerna hade besegrats på Iwo Jima landsteg amerikanska soldater på ön Okinawa, ännu ett steg närmare de japanska huvudöarna.

Stora förluster

När striderna började fanns det drygt 22 000 japanska soldater på Iwo Jima, och när striderna var över fanns bara 216 japaner kvar. De övriga hade stupat eller begått självmord för att slippa vanärande kapitulation och fångenskap.

USA förlorade 6 825 stupade. Det var fler än vad de allierade förlorade under D-dagen den 6 juni 1944.
 

Flaggresningen på Iwo Jima

Den 23 februari fick löjtnant Schrier och fem av hans marinkårssoldater i uppdrag att ta sig upp på berget Suribachi för att säkra toppen. Med sig hade de en liten amerikansk flagga med måtten 70x135 centimeter.

När de kom upp på toppen fann de ett rör som var genomborrat av en kula. Det fick fungera som flaggstång.

Klockan 10.30 på förmiddagen vajade Stjärnbaneret för första gången på Suribachi. Denna flaggresning skulle bli Stillahavskrigets mest betydelsefulla symbol. När flaggan var hissad dök två japanska soldater upp med handgranater, men Schriers män sköt dem innan de lyckades gå till attack.

USA:s marinminister ville att flaggan skulle sparas för eftervärlden, men officerare på Iwo Jima menade att den tillhörde marinkåren eftersom de hade offrat sina liv för den. Därför bestämde marinkåren att man skulle byta ut den första lilla flaggan mot en stor flagga.

Pressfotografen Joe Rosenthal fick höra talas om den andra flaggresningen. När den stora flaggan hissades hurrade stridande och till och med döende amerikaner runt om på Iwo Jima och fartygen utanför kusten signalerade med sina signallurar och horn. Hans foto av den andra flaggresningen är ett av krigets mest välkända. De sex soldaterna vid flaggan blev berömda men tre av dem överlevde inte slaget om Iwo Jima.

Fotot sägs vara ett av de mest reproducerade i fotografins historia. Det är också utgivet som amerikanskt frimärke.

När bilden publicerades i amerikanska tidningar blev den mycket älskad och det sägs att den vände den amerikanska opinionen som började bli trött på det långa kriget.

Bilden användes också i en stor amerikansk krigsobligationskampanj och inspirerade senare skaparen av minnesstatyn till den amerikanska marinkåren i Washington.

Iwo Jima har blivit en symbol för de amerikanska marinsoldaternas hjältemod och offervilja. Efter slaget sa den amerikanske marinministern James Forrestal ”När flaggan höjdes på Suribachi innebar det att marinkåren kommer att bestå i 500 år.”

Visste du att:

  • Skulle man samla ihop metallen från de bomber och granater som föll över Iwo Jima under de fem veckor striderna pågick skulle den räcka till att gjuta ett metertjockt lager över hela ön.
  • Erövringen av Iwo Jima visade sig vara viktig även för de amerikanska flygarna. Fler än 2 000 nödlandningar av amerikanska plan ägde rum på Iwo Jima under det fortsatta kriget. På så vis räddades närmare 25 000 amerikanska flygares liv.
  • De allra sista japanerna på Iwo Jima gav upp först 1949, närmare fyra år efter att slaget var över, då de hittade en utriven tidningsartikel om att Japan hade förlorat kriget. En av soldaterna återvände till Iwo Jima 1951 med en amerikansk journalist som skulle skriva ett reportage. Han stod dock inte ut med att vara tillbaka, utan begick självmord under vistelsen genom att kasta sig i havet från en klippa.
  • Filmerna Flags of Our Fathers (2006) och Letters from Iwo Jima (2006) handlar om händelsen.
  • Del åtta av den amerikanska TV-serien The Pacific utspelar sig under slaget.

Uppgifter och frågor

  1. Varför var det viktigt för USA att inta Iwo Jima?
     
  2. På vilket sätt var Iwo Jima som en fästning?
     
  3. Nämn några orsaker till att striderna blev så hårda.
     
  4. Nämn några fakta om den berömda flaggresningen.

 

Litteratur
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
 

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats


 

Uppdaterad: 02 september 2017
Publicerad: 31 augusti 2017