I diktaturer prioriteras statens behov och intressen framför individens.
Begreppet diktatur användes från början inom den romerska republiken då man vid särskilda tillfällen - när undantagstillstånd rådde inom riket, t.ex. vid krig eller uppror - utsåg en diktator som fick totala maktbefogenheter att styra upp och reda ut situationen under en begränsad tid (högst sex månader). Genom att låta en diktator bestämma själv, riskerade man inte att hamna i dödläge på grund av politisk oenighet.
Under 1900-talet har det funnits diktaturer på nästan alla världens kontinenter. Mest kända är den fascistiska diktaturen i Italien under Benito Mussolini, den nazistiska i Tyskland under Adolf Hitler, den kommunistiska i Sovjetunionen under Lenin och Stalin m.fl., den kommunistiska i Kina under Mao Zedong, den kommunistiska i Nordkorea under Kim Il Sung och Kim Jong Il (och sedan 2012 Kim Jong Un).
Även i en rad andra länder har folket under kortare eller längre tid styrts av diktatur, som till exempel: Brasilien, Chile, Filippinerna, Grekland, Haiti, Irak, Iran, Kambodja, Portugal, Rumänien, Somalia, Spanien, Uganda och Zaire.
Den demokratiseringsvåg som startade i Östeuropa i slutet av 1980-talet i samband med Sovjetunionens sönderfall, förde med sig att en rad stater - även utanför Europa - övergick från diktatur till demokrati.
Idag finns relativt få diktaturer i världen. De flesta diktaturer har numera även demokratiska inslag. Renodlade diktaturer är mycket ovanliga, men förekommer bl.a. i Nordkorea (se karta).
LÄS MER: Demokratiska system och olika statsskick
Litteratur:
David Held, Demokratimodeller: från klassisk demokrati till demokratisk autonomi, Daidalos, 1997
Anthony Giddens, Sociologi, Studentlitteratur, 2003
Bra Böckers lexikon 2000, band 6, Bra Böcker AB, 1996
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)