De flesta av de tyska soldaterna saknade vinteruniformer och många frös ihjäl i den bistra kylan. Tyskarna var så säkra på en snabb seger att man bara hade beställt vinterkläder till en femtedel av invasionstrupperna, man var övertygade om att armén skulle vara tillbaka i Tyskland innan vintern. Senare skrev pansargeneralen Guderian: ”Vår förbluffande snabba seger i väst hade fördunklat våra högsta befälhavares tankeförmåga till den grad att de hade utraderat ordet ”omöjligt” ur sitt ordförråd.”
I början av december meddelade den 12:e pansardivisionen att de under det senaste dygnet hade förlorat 63 man som dödats av fienden och 325 man som dött av köldskador.
Men faktum kvarstår att när den tyska offensiven stannade upp utanför Moskva i december 1941 pendlade temperaturen mellan några få minusgrader och några plusgrader. Däremot blev det oerhört kallt i januari 1942, då temperaturen sjönk ner mot minus 40 grader. Den främsta orsaken till tyskarnas misslyckande var att höstregnen hade fått de tyska pansardivisionerna att köra fast i leran samt att Sovjetunionen kunde föra fram och gå till motanfall med utvilade soldater som var utrustade med nytillverkade moderna vapen.
Kriget på östfronten blev ett utnötningskrig som Tyskland förlorade
Målet med operation Barbarossa var att krossa Sovjetunionen militärt genom att slå ut Röda armén. Detta misslyckades trots de massiva förluster i manskap och material som Röda armén led. Det tyska misslyckandet tvingade fram fortsatta offensiva operationer på östfronten. 1942 inleddes operation Blå som kom att kulminera med slaget vid Stalingrad, och 1943 satte Hitler sitt hopp till operation Zitadelle. Därefter var den tyska offensiva förmågan i stort uttömd.
Samtidigt med dessa nya offensiver kom målsättningen att förskjutas från att snabbt slå ut huvuddelen av Röda armén, till att slå mot den sovjetiska ekonomin genom att erövra oljekällorna i Kaukasus, vilket skulle vara en långsammare metod att besegra motståndaren. Denna förskjutning mot att angripa ekonomiska mål i Sovjetunionen minskade också den avgörande fördelen med den mycket högre tyska militära skickligheten och kriget fick mer en karaktär av utnötningskrig där Sovjetunionens och de allierades större resurser skulle fälla avgörandet.
Insatsgrupperna
Under invasionen av Sovjetunionen organiserade tyskarna speciella utrotningsstyrkor, så kallade Insatsgrupper (Einsatzgruppen), vars uppgift var att samla ihop och döda alla judar, romer och kommunister. Tyskarna fick hjälp av extremister i de baltiska länderna och Ukraina.
Under invasionens tre första månader mördades hundratusentals judar, romer och kommunister. I Sovjetunionen avrättades från 1941 till 1944 mellan 1,4 miljoner och 2 miljoner människor, det största flertalet av dem var judar.
De flesta soldaterna dog på östfronten under andra världskriget
När Röda armén intog Berlin i maj 1945 hade tyskarna förlorat drygt 2,3 miljoner soldater på östfronten, det var 80 procent av alla tyska förluster under andra världskriget. Ryssarna förlorade 20 miljoner, varav hälften var civila.
Under kriget på östfronten hamnade omkring 5,7 miljoner ryska soldater i tysk fångenskap. Av dem dog mellan 2,7 och 3,3 miljoner innan kriget tog slut 1945.
