Under 1930-talet växte ett system med koncentrationsläger fram som senare, efter andra världskrigets utbrott, skulle komma att utvidgas till att omfatta utrotningsläger där miljontals människor mördades. Det var organisationen SS (Schutzstaffel) under ledning av Heinrich Himmler som drev och bemannade koncentrations- och förintelselägren.
Nazityskland genomsyrades av antisemitism (judehat), vilket också präglade den nazistiska ideologin.
Det tog bara tre månader efter att Hitler kom till makten 1933 innan alla statligt anställda judar blev uppsagda från sina tjänster. Året efter förbjöds äktenskap mellan tyskar och människor av judisk börd. Judarna betraktades inte som fullvärdiga medborgare i Nazityskland.
Under 1930-talet skärptes lagarna mot den judiska befolkningen ytterligare, för att efter andra världskrigets utbrott övergå i planlagd deportation (tvångsförflyttning) och utrotning av hela det judiska folket (under det som kallas för den slutgiltiga lösningen).
Det var dock inte enbart judar som drabbades av terrorpolitiken i Nazityskland. Även romer, homosexuella, Jehovas vittnen, funktionshindrade och politiskt oliktänkande (t.ex. kommunister) förföljdes och mördades av nazistregimen.
Nazityskland var en militärstat där militarismen utgjorde en hörnsten. Enligt Versaillesfreden (1919) skulle Tyskland rustas ner, vilket också skedde inledningsvis under mellankrigstiden. Hitler och nazisterna hade dock helt andra planer och det dröjde därför inte länge förrän den tyska krigsmakten började återuppbyggas i hemlighet.
I Hitlers bok Mein Kampf (Min kamp) utgiven 1925 går det att utläsa flera av de tankegångar som han senare gjorde verklighet av. Enligt Hitler skulle Tyskland växa öster ut (Lebensraum) och det kommunistiska Sovjetunionen var den primära (främsta) fienden.
Nazitysklands väg mot ett världskrig började 1936 då det demilitariserade Rhenlandet - ett före detta tyskt område som förlorats till Frankrike genom Versaillesfreden - besattes av tyska trupper. Därefter införlivades Österrike i det tyska riket.
Innan Hitler beordrade att även Tjeckoslovakien skulle ockuperas, mötte Hitler Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain och Frankrikes president Édouard Daladier i München. Med på mötet fanns också Hitlers bundsförvant, Italiens fascistiske diktator Benito Mussolini. Hitlers krav gick ut på att det tysktalande området Sudetlandet i norra, västra och södra Tjeckoslovakien skulle tillfalla Tyskland. Om västmakterna gick med på detta lovade Hitler att inte ställa fler krav på landområden i Europa. Storbritannien och Frankrike gick med på Hitlers krav. Denna eftergiftspolitik fick senare stark kritik eftersom den medförde att Nazityskland gavs fritt utrymme att expandera.
Det dröjde heller inte länge förrän Hitler bröt mot Münchenöverenskommelsen. Redan i mars 1939 erövrade den tyska krigsmakten de kvarvarande delarna av Tjeckoslovakien.
I augusti 1939 ingick Nazityskland helt plötsligt en icke-angreppspakt med ärkefienden Sovjetunionen under Josef Stalins ledning. Beskedet kom som en blixt från en klar himmel till västmakterna. I enlighet med denna pakt, kallad Molotov-Ribbentrop-pakten, efter Sovjetunionens och Nazitysklands båda utrikesministrar, delades Polen upp mellan de båda staterna. I samma avtal bestämdes även att Finland, Estland och Lettland skulle tillfalla Sovjetunionen. Litauen tillhörde däremot Nazitysklands intressesfär.
Efter att Hitler attackerat Polen den 1 september 1939, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Nazityskland. Det blev starten på andra världskriget 1939-1945.
Under inledningen av kriget gick det bra för Tyskland och stora landområden erövrades runt om i Europa. Men Hitler misslyckades med att erövra Storbritannien.
Sommaren 1941 bröt Hitler pakten med Stalin då mer än en miljon tyska soldater anföll Sovjetunionen (vilket varit Hitlers främsta mål hela tiden). Tyskarnas underskattning av fienden i öst, i kombination med det extrema vintervädret bröt ner de tyska soldaternas krigsmoral varefter de inledande segrarna utbyttes mot nederlag.
Efter att Japan bombat den amerikanska Stillahavsflottans bas på Pearl Harbor (Hawaii) och USA förklarat krig mot Japan så valde även Hitler att förklara krig mot USA. I kombination med ytterligare en front i Nordafrika, blev de tyska krigsansträngningarna nu allt för krävande. Efter att de allierade landstigit i Normandie den 6 juni 1944 (D-dagen) och Röda armén inlett sin storoffensiv mot Nazityskland österifrån, föll det tyska riket samman.
Under mycket blodiga strider gick Röda armén in i Berlin där Adolf Hitler dragit sig tillbaka till sin bunker under trädgården till rikskansliet. För att undkomma att hamna i rysk fångenskap begick Adolf Hitler självmord den 30 april 1945. Dagen innan hade han ingått äktenskap med sin älskarinna Eva Braun som nu följde honom i döden.
Den 7 maj 1945 skev den tyske generalöversten Alfred Joel under den ovillkorliga kapitulationen och natten till den 9 maj upprepades detta då fältmarskalken Wilhelm Keitel undertecknade kapitulationen inför den sovjetiska armén.
Nazityskland gick under i eld och rök. Hitlers dröm om ett 1000-årigt rike (Tredje riket) blev aldrig verklighet. Det Tredje riket - vars hjärta utgjordes av Nazityskland - varade i bara drygt 12 år. När ridån gick ner vid krigsslutet 1945 låg merparten av de tyska städerna, byarna och industrierna i aska och ruiner.
Vid Nürnbergrättegångarna som inleddes efter krigsslutet (i staden Nürnberg) granskades de fasansfulla brotten mot mänskligheten som begåtts av nazistregimen, varefter många av de mest ansvariga nazisterna fängslades eller dömdes till döden.
LÄS MER: Nazismen i Tredje riket (artikelserie)
LÄS MER: Antisemitismen i Tredje riket
LÄS MER: Andra världskriget
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli
