Redan samma år som Hitler kom till makten (1933) började nazisterna att fängsla och internera sina motståndare. Först gav de sig på de politiska motståndarna, främst socialdemokrater och kommunister.
Nazisterna tog snabbt kontroll över staten. Fullmaktslagen i mars 1933 gav Hitlers regering möjlighet att stifta lagar utan riksdagens godkännande, och samma år förbjöds andra politiska partier. Samtidigt användes propaganda och censur för att påverka vad människor fick läsa, höra och se. Även skolan och olika ungdomsorganisationer användes för att påverka barn och ungdomar i nazistisk riktning.
Under 1930-talet växte ett system med koncentrationsläger fram. Efter andra världskrigets utbrott byggde Nazityskland även förintelseläger i det ockuperade Polen, där miljontals människor mördades. Det var organisationen SS (Schutzstaffel) under ledning av Heinrich Himmler som drev och bemannade koncentrations- och förintelselägren.
Det är viktigt att skilja mellan koncentrationsläger och förintelseläger. Koncentrationsläger användes för att fängsla, terrorisera och utnyttja människor som tvångsarbetskraft. Förintelselägren skapades framförallt för att mörda människor i stor skala, främst judar.
Förföljelsen trappas upp
Nazityskland genomsyrades av antisemitism (judehat), vilket också präglade den nazistiska ideologin.
Redan i april 1933 infördes en lag som utestängde judar och politiska motståndare från statliga tjänster, även om vissa undantag först fanns. År 1935 antogs Nürnberglagarna, som bland annat förbjöd äktenskap mellan judar och personer som nazisterna räknade som av "tyskt eller besläktat blod". Judar fråntogs också sitt fullvärdiga tyska medborgarskap.
Under 1930-talet skärptes lagarna mot den judiska befolkningen ytterligare, och efter andra världskrigets utbrott övergick förföljelserna i systematiska deportationer (tvångsförflyttningar) och folkmord. Omkring sex miljoner judar mördades i det som kallas Förintelsen. Nazisterna använde uttrycket "den slutgiltiga lösningen" för sin plan att mörda Europas judar.
Det var dock inte enbart judar som drabbades av terrorpolitiken i Nazityskland. Även romer, homosexuella, Jehovas vittnen, personer med funktionsnedsättning och politiskt oliktänkande (t.ex. kommunister) förföljdes och mördades av nazistregimen.
Upprustning och expansion
Nazityskland var en militärstat där militarismen utgjorde en hörnsten. Enligt Versaillesfreden (1919) skulle Tyskland rustas ner, vilket också skedde inledningsvis under mellankrigstiden. Hitler och nazisterna hade dock helt andra planer och det dröjde därför inte länge förrän den tyska krigsmakten började återuppbyggas i hemlighet.
I den första delen av Hitlers bok Mein Kampf (Min kamp), som gavs ut 1925, går det att utläsa flera av de tankegångar som han senare gjorde verklighet av. Enligt Hitler skulle Tyskland växa österut (Lebensraum, "livsrum") och det kommunistiska Sovjetunionen var den främsta fienden. I praktiken innebar tanken om Lebensraum att områden i Östeuropa skulle erövras och människor som levde där underordnas, fördrivas eller dödas.
Ett viktigt steg på Nazitysklands väg mot ett nytt storkrig togs 1936, då Hitler skickade tyska trupper in i det demilitariserade Rhenlandet – ett område i västra Tyskland där landet enligt Versaillesfreden inte fick ha militär. År 1938 införlivades därefter Österrike i det tyska riket.
Eftergifter och vägen mot krig
I september 1938 mötte Hitler Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain och Frankrikes premiärminister Édouard Daladier i München. Med på mötet fanns också Hitlers bundsförvant, Italiens fascistiske diktator Benito Mussolini. Hitlers krav gick ut på att det till stor del tyskspråkiga gränsområdet Sudetlandet i Tjeckoslovakien skulle tillfalla Tyskland.
Om västmakterna gick med på detta lovade Hitler att inte ställa fler krav på landområden i Europa. Storbritannien och Frankrike gick med på Hitlers krav. Denna eftergiftspolitik fick senare stark kritik eftersom den inte lyckades stoppa Nazitysklands fortsatta expansion.
Det dröjde heller inte länge förrän Hitler bröt mot Münchenöverenskommelsen. Redan i mars 1939 ockuperade den tyska krigsmakten de tjeckiska delarna av landet, medan Slovakien blev en formellt självständig stat under starkt tyskt inflytande.
I augusti 1939 ingick Nazityskland helt plötsligt en icke-angreppspakt med ärkefienden Sovjetunionen under Josef Stalins ledning. Beskedet kom som en blixt från en klar himmel till västmakterna. Molotov-Ribbentrop-pakten, som fått namn efter de båda ländernas utrikesministrar, hade ett hemligt tilläggsprotokoll där delar av Östeuropa delades upp i tyska och sovjetiska intressesfärer. Polen skulle delas mellan de båda staterna, medan Finland, Estland och Lettland placerades i den sovjetiska intressesfären.
Litauen hamnade först främst i Nazitysklands intressesfär, men detta ändrades redan en månad senare så att landet istället främst hamnade i Sovjetunionens.
Efter att Hitler attackerat Polen den 1 september 1939, förklarade Storbritannien och Frankrike krig mot Nazityskland. Det blev starten på andra världskriget 1939-1945. Den 17 september gick även Sovjetunionen in i Polen från öster. Polen delades därefter mellan Nazityskland och Sovjetunionen.
Kriget vänder
Under inledningen av kriget gick det bra för Tyskland och stora landområden erövrades runt om i Europa. Men Hitler misslyckades med att erövra Storbritannien.
Sommaren 1941 bröt Hitler pakten med Stalin då mer än tre miljoner tyska soldater anföll Sovjetunionen (vilket länge hade varit ett av Hitlers främsta mål). De tyska styrkorna ryckte först fram snabbt, men Sovjetunionens motstånd hårdnade. De enorma avstånden, problem med försörjningen, stora förluster och vintervädret bidrog till att den tyska offensiven stannade av. Kriget på östfronten blev därefter ett långt och mycket blodigt utnötningskrig.
Efter att Japan bombat den amerikanska Stillahavsflottans bas på Pearl Harbor (Hawaii) och USA förklarat krig mot Japan förklarade Hitler i sin tur krig mot USA den 11 december 1941. Tyskland stod nu i krig mot ännu en stormakt. Samtidigt pågick hårda strider i Nordafrika och på östfronten, vilket gjorde kriget alltmer krävande för Nazityskland. Efter att de allierade landstigit i Normandie den 6 juni 1944 (D-dagen) och Röda armén inlett sin storoffensiv mot Nazityskland österifrån, föll det tyska riket samman.
Nazityskland faller
Under mycket blodiga strider gick Röda armén in i Berlin där Adolf Hitler dragit sig tillbaka till sin bunker under trädgården till rikskansliet. För att undkomma att hamna i sovjetisk fångenskap begick Adolf Hitler självmord den 30 april 1945. Dagen innan hade han ingått äktenskap med sin älskarinna Eva Braun som nu följde honom i döden.
Den 7 maj 1945 skrev den tyske generalöversten Alfred Jodl under Nazitysklands ovillkorliga kapitulation i Reims. Kapitulationen trädde i kraft den 8 maj. Natten till den 9 maj undertecknade fältmarskalk Wilhelm Keitel och andra tyska militärer en ny kapitulationsakt i Berlin inför bland annat sovjetiska företrädare.
Nazityskland gick under i eld och rök. Hitlers dröm om ett 1000-årigt rike (Tredje riket) blev aldrig verklighet. Nazisternas styre varade i drygt 12 år. När ridån gick ner vid krigsslutet 1945 låg merparten av de tyska städerna, byarna och industrierna i aska och ruiner.
Vid Nürnbergrättegångarna som inleddes efter krigsslutet (i staden Nürnberg) ställdes ledande nazister inför rätta för bland annat krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Flera dömdes till döden eller långa fängelsestraff.
S LÄS MER: Nazismen i Tredje riket (artikelserie)
S LÄS MER: Antisemitismen i Tredje riket
M LÄS MER: Andra världskriget
M PODCAST: Hitlers och nazisternas väg till makten
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
A. J. P. Taylor, Andra världskrigets ursprung, Karneval förlag, 2020
Alf W Johansson, Den nazistiska utmaningen: aspekter på andra världskriget, Studentlitteratur, 2014
Pierre Gilly, Europa mot katastrofen: Förspelet till andra världskriget, Verbal Förlag, 2019
Christine Hatt, Andra världskriget 1939-1945, Liber, 2003
William L. Shirer, Tredje rikets uppgång och fall: Det nazistiska Tysklands historia, Bokförlaget Forum, 1984
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli