Kranium med kulhål, ett av Srebrenicamassakerns 8 327 offer.
Srebrenicamassakern
Massakern i staden Srebrenica i Bosnien-Hercegovina ägde rum under juli 1995 och beräknas ha krävt över 8 300 liv. Offren var i huvudsak muslimska bosniska pojkar och män som hade dödats av serbiska trupper. Srebrenicamassakern betecknas numera som ett folkmord.
Massakern markerade kulmen av en konflikt som hade pågått sedan upplösningen av staten Jugoslavien (oktober 1991) och dess uppdelning i de nya staterna Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Montenegro, Serbien och Slovenien. Bosnien-Hercegovina var vid den här tiden multietniskt med cirka 44% bosnier, 31% serber och 17% kroater. Men strax efter självständighetsförklaring anföll Serbiens armé Bosnien-Hercegovina med målet att annektera den angränsande serbiskdominerade regionen.
ANNONS
ANNONS
Den väpnade konflikt som följde innebar många döda men också en etnisk rensning av icke-serber som bodde i serbiskkontrollerade områden, speciellt i de östra delarna av Bosnien som angränsar till Serbien.
Den militära operationen i samband med annekteringen av den invaderade regionen kompletterades snart med ett embargo som skulle svälta ut den icke-serbiska befolkningen och på så sätt tvinga dem att lämna området.
Trots att FN satte in fredsbevarande trupper i regionen som skulle kontrollera situationen och skapa säkra områden, så fortsatte övergreppen. Fredsstyrkan hade flera tusen soldater i just Srebrenica för att garantera den bosniska befolkningens säkerhet. Men senare analyser har visat att man misslyckades med att avväpna de serbiska trupperna i området och driva dem tillbaka till de avsedda demilitariserade zonerna.
Situationen förvärrades tidigt under 1995. Trots internationella resolutioner och uppmaningar från FN hade serbiska trupper framgångsrikt så gott som strypt leveransen av förnödenheter till Srebrenica. Samtidigt ökade våldet och laglösheten i staden och man varnade för en stundande humanitär katastrof.
Tidigt i juli inledde den serbiska armén en offensiv mot Srebrenica och övermannade snabbt FN-styrkornas observationsposter. Man har i efterhand kritiserat FN-styrkorna för att i vissa fall inte ens erbjudit något motstånd och låtit de serbiska trupperna fortsätta sin offensiv. Vid andra veckan i juli kontrollerade serberna så gott som hela Srebrenica och hade börjat samla tiotusentals bosniska flyktingar som sökt skydd hos FN-styrkorna.
Under morgonen den 12 juli började serbiska soldater att separera bosniska pojkar och män som därefter avrättades i stora grupper. Parallellt med dödandet av pojkarna och männen våldtogs flickor och kvinnor som ett ytterligare sätt att förnedra offren. En FN-medlad förhandling lyckades dock få närmare 25 000 bosniska kvinnor deporterade, många i bussar, till bosnisk-kontrollerade områden. Men alla kom inte fram.
ANNONS
ANNONS
Många av de avrättade begravdes i massgravar. Totalt räknar man att 8 327 pojkar och män dödades i massakrerna.
Efter Srebrenicamassakern inrättades en särskild tribunal vid internationella domstolen i Haag för att kunna väcka åtal för alla de brott som begåtts under krigen i f.d. Jugoslavien. En officiell dom i Haag-tribunalen 2004 slog fast att massakrerna i Srebrenica var ett folkmord. Därefter har flera serbiska militärledare och politiker ställts inför rätta för folkmordet - både i Haag-tribunalen men också i sina respektive länder - och funnits vara skyldiga och dömts till långa fängelsedomar.
Text: Vahagn Avedian, fil. dr i historia, med forskningsintresse för mänskliga rättigheter, fred- och konfliktforskning och demokratistudier, redaktör för folkmordet1915.se och karabach.se
Den livsfarliga historien handlar om bruk och missbruk av historien, om nationalism och hur det kan leda till intolerans, krig och etnisk rensning. Det handlar också om hur man går vidare efter en djup konflikt. Utgångspunkten är den nationalistiska framväxten i forna Jugoslavien under slutet av 1980-talet. I fokus står folkmordet i Srebrenica i juli 1995.
En humanitär intervention är när omvärlden griper in i ett land som inte kan eller inte vill skydda sin egen befolkning. Begreppet står i konflikt med principen om alla staters suveränitet och var därför länge otänkbart. Alla suveräna stater förväntas svara för sina invånares säkerhet. Men vad händer om en stat inte klarar av att uppfylla det ansvaret, eller till och med utövar våld mot sin egen befolkning? Om omvärlden då griper in med militära medel mot statens vilja för att förhindra grymheter kallas det för humanitär intervention...
De krig som under första delen av 1990-talet fördes i det forna Jugoslavien hade etnisk rensning som mål. Serber, kroater och muslimer ville skapa etniskt sammanhängande områden. Grymheterna utfördes för att förmå de främmande folken att flytta...
Bosnienkriget 1992-1995 var en blodig och komplicerad konflikt där etnisk rensning spelade en stor roll. Serber, kroater och muslimer kämpade för att skapa etniskt rena områden, vilket ledde till massakrer och förstörelse av kulturella landmärken. Olika historiska och religiösa traditioner bidrog till konflikten. Fred kom slutligen 1995, men lämnade efter sig en uppdelad stat med tusentals döda och miljontals människor på flykt...
Föreläsning (14:53 min) där SO-läraren Fredrik Bylund berättar om några folkmord eller andra grova brott som ägt rum under 1800-talet och 1900-talet. Här berörs folkmordet i Kambodja 1975-1979, brott mot mänskligheten mot hazarer, massakern i Srebrenica 1995, armeniska folkmordet 1915-1917, Sovjetunionens brott mot mänskligheten, folkmordet i Rwanda 1994, brott mot mänskligheten i Darfur, brott mot mänskligheten i Irak mot kurder, brott mot mänskligheten i Nordamerika mot ursprungsbefolkningen.
Omfattande avsnitt på Forum för levande historias webbplats där du kan fördjupa dig i krigsförbrytelserna som ägde rum under kriget i forna Jugoslavien på 1990-talet. Nationalismen växte sig stark i flera av de forna öststaterna. Men ingenstans blev konsekvenserna så förödande som i forna Jugoslavien. Där brukades nationalismen för att påvisa olikheter och fiendskap mellan grupper. Ett centralt inslag i polemiken som förde parterna mot varandra var kopplingar till den egna historien...
Nytt material från Forum för levande historia som handlar om bruk och missbruk av historien, om nationalism och hur det kan leda till intolerans, krig och etnisk rensning. Materialet tar också upp hur man går vidare efter en djup konflikt. Den livsfarliga historien är ett pedagogiskt material för gymnasielärare. Utgångspunkten är den nationalistiska framväxten i forna Jugoslavien under slutet av 1980-talet. I fokus står folkmordet i Srebrenica i juli 1995.
På Forum för levande historias hemsida hittar du en faktaskrift i pdf-format (100 sid) av Diana Amnéus som analyserar staters och FN:s säkerhetsråds externa »ansvar att skydda« människor från allvarliga brott mot internationell rätt, såsom folkmord, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och etnisk rensning.
På Sveriges Radios webbplats kan du läsa en artikel om kriget i Bosnien och massakern i Srebrenica 1995. Kriget i Bosnien och Hercegovina inleddes i april 1992 och kom att få mest förödande konsekvenser av alla konflikterna i det forna Jugoslavien. Bosnien och Hercegovinas strategiska position gjorde att såväl Serbien som Kroatien försökte dominera stora delar av landets territorium...
