+ Visa hela artikelserien
M

Bonden och Tredje riket

Del 1 av 12 i en artikelserie om nazismen i Tredje riket. Här kan du läsa om den äldre tyska hembygdsromantiken och hur nazisterna kom att använda sig av denna gamla jord- och hembygdskult i sitt propagandamaskineri för att skapa lojalitet bland folket på den tyska landsbygden.
Bild:
SO-rummet.se

Blut und Boden

Kulten av jorden är gammal i Tyskland. Varje trakt i Tyskland har sina legender och sina seder. Nazisterna kom att använda sig av denna jord- och hembygdskult. Men kulten av "blod och jord" var alltså ingenting som kom från nazismen, utan den fanns sedan länge i den tyska historien.

Tyskarna ansåg att de var produkter av sin jord. Människor som sedan länge bott på samma plats formades av miljön. Man talade om att det ursprungliga "blodet" (människan) fick sina egenskaper genom hundraårig kontakt med hemjorden.

Industrisamhället med sina fabriker var ett hot. Fabriksarbetarna slets bort från sin hembygd. De geografiska särdragen skulle suddas ut och allt bli likformigt och slätstruket.

Jorddyrkan

Jorddyrkan skedde ofta i det mystiska skymningslandskapet eller nattdunklet, bland dystra ekar eller vid mörka skogstjärnar. Hedniska riter och firandet av "die Walpurgisnacht" (Valborgsmäss) ingick. Riterna utövades bland forngravar för att frammana spökstämningar från sagotiden.

Den årliga ritualen vid skördefesten i oktober fanns med bland Tredje rikets ceremonier. Liksom många andra folkliga sedvänjor passade den väl in i regimens ideologiska avsikter. I samband med den tog Hitler emot böndernas hyllningar på Bückeberg nära staden Hameln.

Judarna var ofta industrimän och stod för nytänkandet. De företrädde stadskulturen och var internationalister. Därför fick de ofta också skulden för bondekulturens undergång. Så man kan säga att det fanns en inbyggd antisemitisk tendens i "Heimatkulten" (hembygdskulturen).

Hembygdsromantiken i Europa

Känslan för hembygden gick hand i hand med känslan för nationen. Sådana tankar fanns i Tyskland, Frankrike, Sverige och många andra länder. Bondesamhället präglades av traditionerna. Man tog avstånd från storstadens nöjesliv, jäkt och likgiltighet för gamla värden.

Nazisterna kom att tala om ett ömsesidigt förhållande mellan folket och jorden, mellan Blut und Boden. Även i Sverige talade man under 1800-talet om att kyrkogården var ett band mellan landet och medborgarna. Den som dör förvandlas till jord. Människorna är alltså "levande stycken av landets jord". Dyrkan av bonden var under 1800-talet och långt fram på 1900-talet framträdande i såväl Sverige, Tyskland som de flesta europeiska länder.
 

Bild:
Deutsches Bundesarchiv

Walther Darré (1895-1953) var en tysk agronom, nationalsocialistisk politiker och SS-Obergruppenführer (general). Han var tysk jordbruksminister 1933–1942 och chef för SS-Rasse- und Siedlungshauptamt, Centralbyrån för ras och bosättning, 1931–1938.

Hyllandet av "Blut und Boden" kom också att späda på antisemitismen. Judarna förknippades nämligen med stadslivet och kom att stå i motsatts till lantlivet. Åtminstone gick myterna ut på detta. I verkligheten har ju många judar varit lika stora naturromantiker och bondedyrkare som andra. I Israel ser vi ju till exempel idag hur ovilliga judarna är att släppa ifrån sig en tum "av fädernas jord". I historisk tid har också judarna i konsten och litteraturen uppmålat landskapets skönhet och den historiska bundenhet till jorden. Myt och verklighet är skilda saker. Men myterna har också påverkat verkligheten. Många gånger med ödesdigert resultat.

Walter Darré och jordbrukspolitiken

Walter Darré fick ansvaret för jordbrukspolitiken i Tredje riket. Han var en man i fyrtioårsåldern som deltagit kriget och därefter studerat jordbruk. Walter Darré gjorde studieresor i Finland och tog intryck av den "nordiska bondetypen".

Bild:
Okänd

Målning av F.G. Waldmüller (1793-1865). Den här typen av måleri tilltalade nazisterna. Men man får för den skull inte förknippa konstverken med nazism. De tillkom ju långt innan nazismen fanns och hade inget med deras rasism och våldsmentalitet att göra.

På hans program stod förhärligandet av böndernas liv. Mystiken om blodet och jorden odlades. "Ras och jordbruk" blev hans paroll. Bönderna hade inte visat sig speciellt benägna att ta till sig det nazistiska budskapet. Darrés uppgift blev nu att vinna bönderna för nazismens sak. Han spelade på deras släktstolthet och känsla för gamla traditioner och sedvänjor, samtidigt som han utlovade förbättringar. För att få kallas bonde måste man också kunna styrka sin "ariska härstamning".

Men Darrés bonderomantik och blod- och jordideologi visade sig hopplöst ineffektiv när det gällde att öka krigstidens behov av jordbruksprodukter. Även hans försök att få Tysklands bönder att föda fler barn misslyckades. Hans gammaldags anti-industripolitik hade ingen plats i ett land som rustade sig för krig. Redan innan kriget började hade Darré förlorat Hitlers förtroende.
 

Storgodsägarna i Tredje riket

Storgodsägarna i östra Tyskland, "junkrarna", lämnades i fred av naziregimen. Det var nämligen från denna grupp Tysklands militära ledarskap togs och därför ville de nazistiska ledarna ha goda relationer till dem.

Junkrarna kunde forsätta med sitt aristokratiska levnadssätt. De kunde fortsätta med sina nattliga jakter, där de klädda i frack jagade kronhjort i skenet från drevkarlarnas facklor.

 

Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
John Toland, Adolf Hitler, New York, 1976
En ödesdiger vision, (ingår i bokserien Tredje riket ),1994
Hans-Ulrich Thamer, Verführung und Gewald: Deutschland 1933-1945, Berlin, 1994 (Band 5 av Die Deutschen und ihre Nation)
Bo Svensson och Brutus Östling (red), Terror och förhoppningar: vardag under nazismen och i dagens Västtyskland, del 1-2, , Stockholm, 1984
 

Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
 

Läs mer om

Artikelserie om Nazismen i Tredje riket

+ Visa hela artikelserien
Uppdaterad: 31 maj 2017
Publicerad: 18 januari 2016