Ingår i en artikelserie

Asatron - vikingarnas religion

Lästid 7 minuter

Under vikingatiden trodde människorna i Norden på asatron – en religion med många spännande berättelser. De gamla sagorna är fyllda med mystik och äventyr som utspelar sig i en värld där människor lever sida vid sida med gudar och jättar. Vikingarnas tro syntes inte bara i deras berättelser, den fanns också i deras vardag. Vid fester offrades djur till gudarna, och när någon dog var det viktigt att begrava personen på rätt sätt - tillsammans med ägodelar som skulle komma till användning i livet efter döden.

Artikel

Oden, Tor och Frej - statyer i ett tempel.

Bild: SO-rummet.se

Statyer som föreställer Tor, Oden och Frej inne i templet i Gamla Uppsala.

Vikingarnas världsbild

I asatron berättas om världens skapelse, livet och världens undergång, som kallades Ragnarök. Det var en religion med många gudar och gudinnor. Gudarna sågs som mäktiga, men de var inte perfekta. De hade både bra och dåliga sidor, precis som människor. De kunde vara snälla, men även luras och bråka.

Asatron har sina rötter i en äldre germansk tro och fanns i Sverige redan under folkvandringstiden (cirka 400-500-talet).

ANNONS

Asatrons mytologiska värld var indelad i fyra olika platser:

Asgård var gudarnas hem.
Midgård var där människorna bodde.
Utgård var jättarnas land.
Under marken fanns också ett dödsrike, Nifelhem.

Alla världarna hölls ihop av ett ofantligt jätteträd som kallades Yggdrasil. Det enorma trädet sträckte sig ända från de dödas rike i underjorden, upp genom de levandes världar, hela vägen till himlen.

Yggdrasil med dess världar. — Bild: SO-rummet.se
Bilden visar världsträdet Yggdrasil och hur vikingarna tänkte att världen såg ut. I asatrons berättelser kallas människornas plats på jorden för Midgård. Innanför Midgård låg Asgård, som var gudarnas hem. Människornas och gudarnas värld utgjorde världens centrum och var omgiven av en enorm mur som uppförts av gudarna för att skydda den bebyggda jorden. Området utanför muren kallades för Utgård och bestod av vildmark som var befolkad av jättar och demoniska väsen.

Vad vi vet om asatron

Inom asatron fanns inga skrivna böcker. Under vikingatiden berättade människor sagorna om gudarna och deras värld för varandra. På så sätt lärde de sig berättelserna utantill och förde dem vidare till sina barn.

Det mesta vi vet idag om asatron skrevs ner under medeltiden, alltså tidsperioden efter vikingatiden. En viktig person som skrev ner många av dessa sagor var Snorre Sturlasson. Han levde på Island i början av 1200-talet. Snorre har skrivit nästan alla av de idag kända isländska sagorna. De handlar om människorna på Island och i Skandinavien under vikingatiden.

ANNONS

De viktigaste gudarna

Oden

Oden var den viktigaste guden och asagudarnas ledare. Han var mycket klok, men också en krigsgud och mäktig trollkarl. Han bodde i Valhall, en stor festsal dit de modigaste krigarna fick komma efter att de dött i strid.

Oden hade en häst med åtta ben som hette Sleipner. Sleipner var snabbare än alla andra hästar och kunde till och med springa i himlen!

Oden kunde se allt som hände i världen, både bland gudar och människor. Till sin hjälp hade han två svarta korpar, Hugin och Munin. De flög omkring och spanade på gudarna och människorna. Sedan flög de tillbaka till Oden och berättade om allt som hände i världen.

Valhall och valkyriorna

Valhall var platsen där Oden samlade de modigaste krigarna som stupat i strid. De fördes dit av valkyriorna, övernaturliga kvinnliga krigare som red över slagfälten och valde ut de hjältar som skulle få följa med.

Motiv på gotländsk bildsten. — Bild: Historiska museet
På en bildsten från Gotland kan man se hur en död hjälte rider på Odens åttafotade häst Sleipner och välkomnas av valkyrior med dryckeshorn.

Tor

Tor var åskans gud. Han reste över himlen i en vagn som drogs av två bockar. Tor hade en magisk hammare, Mjölner. När han slog med den mot fienderna så mullrade åskan på himlen. Mjölner kunde också kastas som en boomerang, så den träffade sitt mål och sedan återvände till användarens hand.

Tor var den starkaste och modigaste av gudarna. Han skyddade både människor och gudar mot jättarna i Utgård och andra farliga fiender. Inom asatron finns många spännande berättelser som handlar om Tors äventyr och strider.

Frej

Frej var skördarnas och fruktbarhetens gud. Människor bad till honom om bra väder och goda skördar.

Även vid bröllop och barnafödande bad man till Frej. Han kunde se till att paret fick många barn.

Freja

Freja var Frejs tvillingsyster. Hon var kärlekens gudinna, och var liksom hennes bror en fruktbarhetsgud. Det var till Freja man vände sig för att få lycka i kärlek och i sitt äktenskap.

Hon fick också ta hand om många av de krigare som dog i strid. Till henne kom hälften av de krigare som dött i strid. Den andra hälften fick Oden till Valhall.

Nordbornas religion var annorlunda

Då vikingatiden inleddes vid slutet av 700-talet hade folket i Västeuropa blivit kristet. Kyrkor och kloster hade växt fram överallt. Men om du hade levt i Skandinavien vid den här tiden, skulle du förmodligen istället ha dyrkat Oden, Tor, Frej, Freja och de andra gudarna och gudinnorna inom asatron.

ANNONS

Hur man tillbad gudarna

Från början bad folk till gudarna ute i naturen, till exempel vid stora träd, vattenfall eller källor. Senare under vikingatiden började man bygga tempel. Det mest kända templet fanns i Uppsala. Där stod stora statyer av Oden, Tor och Frej.

Offer till gudarna

När nordborna ville tacka eller be om hjälp från gudarna hade de blot. Det var en slags fest där man offrade djur, till exempel hästar som var för gamla för att arbeta. En del av blodet ströks på gudastatyer som ett offer. Efteråt var det fest där alla åt av det tillagade köttet från djuret som offrades.

De isländska sagorna berättar om tre stora blot varje år: vårblot, höstblot och midvinterblot. Det viktigaste blotet var midvinterblotet, som vår tids julfirande delvis bygger på. Då offrade man en galt (en stor gris) till guden Frej. Vår julskinka är ett minne från den seden.

Nordbornas begravningsseder

Nordborna trodde på ett liv efter döden. Därför var det viktigt att den döde fick med sig saker som kunde behövas i nästa liv. Hur någon begravdes visade ofta hur betydelsefull personen varit i samhället.

Innan kristendomen spreds i Norden, hade vikingarna flera olika sätt att begrava sina döda.

Skeppsgravar och skeppssättningar

De rikaste männen och kvinnorna kunde begravas i ett riktigt skepp. Skeppet sågs som ett transportmedel till dödsriket. Det fylldes med kläder, vapen, smycken och andra viktiga saker. Ofta fick hästar, hundar och ibland till och med trälar följa med i graven. Sedan täcktes skeppet med jord, eller så brände man det på bål.

De som inte hade råd med en riktig skeppsgrav kunde istället få sin grav markerad med stora stenar som ställdes upp så att de formade ett skepp. Det här sättet att begrava kallas skeppssättning och förekom på många platser i Skandinavien.

Gravgåvor och fynd

Oavsett om kroppen begravdes eller brändes, fick både män och kvinnor gravgåvor med sig. Det kunde vara vapen, smycken eller andra ägodelar som de behövde i nästa liv. Även de fattigaste nordborna begravdes ofta med sina finaste saker.

Vid utgrävningar av gravar har arkeologer hittat många spännande fynd. Ibland har hela skepp hittats, som till exempel det berömda Osebergskeppet i Norge.

LÄS MER: Vikingatiden

LÄS MER: Vikingatidens Sverige

LÄS MER: Fornnordisk religion och asatro

LÄS MER: Nordisk mytologi och dess arv

LÄS MER: Världsalltet och viktiga gudar och gudinnor i nordisk mytologi

LÄS MER: Hästen i den fornnordiska tron

PODCAST: Vad var vikingatiden?

Användbara begrepp:

Asatro: Vikingarnas religion med många gudar, myter och berättelser om livet, döden och världen.

Asgård: Den del av världen där gudarna bodde enligt asatron.

Blot: Ett offer till gudarna, ofta i form av ett slaktat djur, som en del av en religiös fest.

Fruktbarhet: Förmågan att få barn eller få något att växa, som t.ex. grödor.

Gravgåvor: Saker som lades med den döda i graven, för att användas i nästa liv.

Germansk/germaner: Under järnåldern levde stora folkstammar i norra och västra Europa som dagens forskare kallar för germaner. Det var folk som pratade liknande språk och hade liknande traditioner. Exempel på germanska folk är franker, goter och anglosaxare. Många av dem spelade en viktig roll i Europas historia under folkvandringstiden (ca 350-550 e.Kr) och medeltiden (ca 500-1500 e-Kr).

Midgård: Den värld där människorna levde, enligt asatron.

Mjölner: Tors magiska hammare som kunde kastas och alltid kom tillbaka.

Nifelhem: Det kalla dödsriket i underjorden där vissa döda hamnade.

Ragnarök: Enligt mytologin var det världens undergång och slutstriden mellan gudar och jättar.

Skeppsgrav: En begravning där den döda fick ligga i ett riktigt skepp, tillsammans med ägodelar.

Skeppssättning: En grav där stora stenar ställdes upp i form av ett skepp.

Snorre Sturlasson: Isländsk författare som skrev ner många av sagorna om de fornnordiska gudarna.

Tempel: En byggnad där man tillbad gudarna och offrade till dem.

Utgård: Enligt asatron var detta jättarnas land. Jättarna var ofta i bråk med gudarna.

Världsbild: En världsbild är hur man tror att världen fungerar och varför saker är som de är. Det kan handla om hur världen kom till, hur världen ser ut och om det finns en gud.

Yggdrasil: Det stora världsträdet som höll ihop de olika delarna av världen i asatron.

Uppgifter och frågor

Frågor på texten:

Förklara hur världen var uppbyggd enligt asatron och vilken roll Yggdrasil spelade i denna världsbild.
Beskriv skillnaden mellan Asgård, Midgård, Utgård och Nifelhem. Vad var speciellt med dessa platser?
Vilken roll hade Frej och Freja i asatron, och hur skiljde sig deras uppgifter från andra gudar som Tor och Oden?
Hur har vår kunskap om asatron bevarats, trots att det inte fanns några skrivna texter under vikingatiden?
Vad var ett blot, och varför var dessa ceremonier viktiga för nordborna?
Vad vet vi om hur vikingarna begravde sina döda?
När arkeologer undersöker gravar hittar de ofta olika saker som de döda fått med sig i gravarna. Varför ligger dessa saker där?

Litteratur:
Niel Price, Ask och Emblas barn. Vikingarnas historia, Bokförlaget Daidalos, 2025
Britt-Mari Näsström, Fornskandinavisk religion, Studentlitteratur, 2002
Folke Ström, Nordisk hedendom - tro och sed i förkristen tid, Akademiförlaget, 1997
Catharina Ingelman-Sundberg, Boken om vikingarna, Prisma, 1998

FÖRFATTARE

Text: Robert de Vries (red.)