Davidsstjärnan - en känsloladdad judisk symbol

Det var under 1500-talet som det blev allt vanligare att judar använde Davidsstjärnan som sitt tecken. Bruket av Davidsstjärnan som judiskt församlingsemblem spred sig under 1600- och 1700-talet i de österrikiska länderna (se Habsburg) och vidare österut.

En judisk nationalistisk symbol

Under slutet av 1800-talet började sioniströrelsen använda Davidsstjärnan som symbol (1897). Då blev det också allt vanligare att pryda synagogorna med Davidsstjärnor.

I samband med sionismen kom Davidsstjärnan att bli en symbol för förankrat hopp om en återupprättad judisk stat. Det var först under den här tiden som Davidsstjärnan blev en nationalistisk judisk symbol.

En symbol som följt miljontals människor till en tidig grav

När benämningen ”judestjärna” används är det oftast i nedsättande eller hatisk mening.

Under 1930-talet, i Hitlers Tyskland, gjorde nazisterna Davidsstjärnan till ett skammens tecken.

I en tysk polisförordning från 1941 heter det att: ”Judar, som fyllt sex år, är förbjudna att visa sig offentligt utan en judestjärna. Judestjärnan består av en handflatestor, på svart sydd sexuddig stjärna av gult och med svart påskrift Jude. Den ska bäras fullt synlig och fastsydd på vänstra bröstsidan av klädesplagget.”