De första flygarna var utrustade med pistoler, men sedan började man använda bomber och handgranater. Man använde också små stålpilar, så kallade flechetter, för att anfalla mål på marken. De släpptes från flygplan eller luftskepp i stora mängder, men var svåra att använda träffsäkert och fick därför begränsad betydelse. Senare under kriget utrustades flygplanen med kulsprutor och bomber, och särskilda jaktplan och bombplan började utvecklas.
Andra världskriget
Andra världskriget var det första krig där flygvapnet fick en avgörande betydelse. Flyget hade framför allt betydelse genom att markstyrkorna fick bättre understöd och genom att transporter och försörjning kunde underlättas. Dessutom skadade flygbombningarna motståndarens infrastruktur (vatten- och elledningar, vägar etc), vilket försvårade dess krigföring.
Under kriget förekom också omfattande bombningar av städer. Ett av syftena var ofta att försvaga civilbefolkningens motståndsvilja och skada motståndarens förmåga att fortsätta kriget. Bombningarna orsakade enormt lidande, men de ledde inte till att motståndaren gav upp på det sätt som många militära planerare hade hoppats.
Flygets växande roll i krig
Flygkriget förändrades snabbt under 1900-talet. Från början användes flygplan mest som “ögon i luften”, eftersom de kunde spana över fiendens linjer och ge arméerna viktig information. Under första världskriget började flygplan också användas för luftstrider och bombningar.
Under andra världskriget hade flyget blivit en central del av kriget, både för att stödja soldater på marken och för att bomba städer, fabriker, vägar och järnvägar. Utvecklingen illustrerar hur en ny uppfinning på bara några årtionden kunde förändra krigföringen i grunden.
Åtta år efter bröderna Wrights första flygning kom bombkrigetDet dröjde inte länge innan människan gjorde den nya uppfinningen flygplanet till ett vapen. Den 1 november 1911, mindre än åtta år efter bröderna Wrights första motorflygning, genomfördes historiens första bombanfall från ett flygplan i krig. Det skedde under det italiensk-turkiska kriget i Libyen, som då tillhörde Osmanska riket. Den italienske piloten Giulio Gavotti tog med sig fyra små bomber upp i sitt flygplan. Någon särskild utrustning för bombfällning fanns ännu inte. Gavotti flög över osmanska styrkor och släppte bomberna för hand från den öppna sittbrunnen. Angreppet fick liten militär betydelse, men det visade att flygplan kunde användas till något helt annat än spaning. Utvecklingen gick sedan svindlande snabbt. Under första världskriget, bara några år senare, användes flygplan för spaning, luftstrider och bombningar. Under andra världskriget kunde stora bombflygplansflottor föra med sig tusentals ton bomber mot städer och industrier. På mindre än en generation hade flygplanet gått från en skör maskin av trä och tyg till ett av krigets viktigaste vapen. Gavottis fyra handkastade bomber blev därmed början på en helt ny form av krigföring. För första gången kunde en angripare nå mål långt bakom fronten genom luften, något som senare skulle göra även människor långt från själva slagfältet utsatta för krigets förstörelse. |
M LÄS MER: Slaget om Storbritannien – en viktig seger för de allierade
M LÄS MER: Röde baronen – första världskrigets främsta flygaräss
S LÄS MER: Svenska flygvapnets historia
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Lars Ericson Wolke, Bombkrigets historia – taktik och terror under 100 år av flygkrig, Historiska Media, 2013
R. Chickering, Great War, Total War, Combat and Mobilization on the Western Front 1914–1918, Cambridge University Press, 2006
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare