Jaltakonferensen

Redan i februari 1945, innan andra världskriget var slut, möttes ledarna för Sovjetunionen, Storbritannien och USA i Jalta på Krimhalvön i Ukraina. Ledarna Stalin, Churchill och Roosevelt var då övertygade om att alliansen skulle vinna och att Tyskland var på väg att besegras. Syftet med Jaltakonferensen var att planera framtiden för Europa efter kriget.

Under konferensen kom man överens om att inrätta Förenta nationerna (FN), en organisation som skulle ha som syfte att främja fredligt samarbete och förebygga krig. Något som Nationernas förbund (NF), vilken skapades i samband med Versaillesfreden efter första världskriget 1919, inte hade lyckats med.

Man kom också överens om att Tyskland skulle delas in i ockupationszoner vilka skulle administreras av stormakterna Sovjetunionen, USA och Storbritannien. Senare bestämdes att även Frankrike skulle få en ockupationszon. Den tyska huvudzonen skulle även den delas in i fyra zoner. Slutligen bestämdes att fria val skulle hållas i de östeuropeiska länder som redan var befriade, eller skulle komma att befrias av den sovjetiska Röda armén.

Parterna kunde dock inte enas om allt, däribland vad som skulle hända med Polen. I London befann sig en polsk exilregering som var tänkt att återvända till Polen och styra innan fria val kunde hållas. I Sovjetunionen fanns samtidigt en kommunistisk polsk motsvarighet beredd att ta över makten. Sovjetunionen gick med på att icke kommunister kunde ingå i den nya ryssvänliga polska regeringen, och i gengäld accepterade västmakterna att Sovjetunionen skulle få behålla kontrollen över delar av Polen. Däremot kunde man inte komma överens om var de framtida gränserna i Europa skulle dras. Bland annat ville Stalin att tyska områden öster om floderna Oder och Neisse skulle tillfalla Polen, vilket Churchill och Roosevelt vägrade.

Text: Johnny Poetzsch, SO-lärare