Under fälttåget mot Frankrike i maj 1940 ledde han instinktivt sin pansardivision som en infanteristridsgrupp – han väntade inte på att stormpionjärer skulle lägga pontombroar över floderna, utan utnyttjade istället vanliga färjor för att transportera de tunga stålmonstren över Frankrikes vattendrag. Rommel stannade inte för att låta sina soldater vila under fälttågets inledningsskede, inte ens en kort stund, eftersom det skulle ge motståndarna chansen att gå till motattack. Även mitt i natten stormade hans pansardivision fram och kunde anfalla starka utbyggda försvarsställningar. Rommel väckte på så vis stor beundran i den tyska arméns högkvarter.
Rommel hade, som en av Tysklands mest våghalsiga generaler och brukare av blixtkriget, sänts till Nordafrika 1941 för att hjälpa Mussolinis trupper som hade kört fast i sina försök att lägga under sig delar av regionen. Genom okonventionell krigföring och snabba attacker hotade Rommel snart britternas ställningar i Egypten.
I samband med slaget vid El Alamein i Egypten (23 oktober - 3 november 1942), som visade sig bli ett av de avgörande slagen under andra världskriget, besegrades Rommel av den brittiske generalen Montgomery. Denne, allmänt kallad "Monty", var en envis och hårdnackad general med förmåga att väcka lojalitet hos sina soldater. Även Rommel var populär hos sina soldater, och hans skicklighet i ökenkrigföring hade gett honom tillnamnet "Ökenräven". Rommel var respekterad även i Storbritannien. Churchill uttalade sin respekt för honom.
Rommel blev känd som en skicklig befälhavare eftersom han ofta ledde sina trupper nära fronten och vågade fatta snabba beslut. Samtidigt var hans framgångar beroende av bränsle, fordon och fungerande försörjning. I Nordafrika blev just detta ett stort problem.
Efter att USA gått in i kriget och skickat trupper till Nordafrika, hade de allierade dubbelt så många soldater på plats som tyskarna och de italienska allieradebundsförvanterna. Tyskarna led dessutom brist på nästan allt, men allvarligast var bristen på bränsle, som satte stopp för Rommels rörliga krigföring.
Den 13 maj 1943 avslutades kriget i Nordafrika. 250 000 tyska och italienska soldater fick då gå i fångenskap. Rommel hade redan tidigare flugit tillbaka till Europa, där han fick i uppdrag av Hitler att förhindra den förväntade allierade invasionen av det europeiska fastlandet.
Under första halvåret 1944 var Rommel ansvarig för den s.k. Atlantvallen som skulle stoppa de allierades invasionsförsök på den europeiska kontinenten. Men han hade förändrat sin syn på Hitler och såg honom alltmer som en fanatisk tyrann.
Den populäre Rommel kopplades efteråt till kretsen kring 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Under ett förhör hos Gestapo hade en av de sammansvurna nämnt Rommels namn. I oktober omringades Rommels hus av SS-män. Men Rommel var en av de stora idolerna inom den tyska armén. Att avrätta honom tillsammans med de övriga misstänkta skulle inte se bra ut för nazistregimen. Därför tvingades han välja mellan självmord och en rättegång som sannolikt skulle leda till avrättning och hårda följder för hans familj. Han tog gift den 14 oktober 1944. Officiellt påstod nazistregimen att han hade dött av skador från ett flyganfall.
Tidningarna innehöll hyllningsnekrologer om honom som fosterlandets store son. Nazistregimen arrangerade en statsbegravning. I begravningstalet sades att "hans hjärta tillhörde Führern".
Erwin Rommel blev en av andra världskrigets mest kända tyska befälhavare. Hans snabba anfall i Frankrike och Nordafrika gav honom rykte som en djärv och skicklig general. Samtidigt var han en del av Nazitysklands krigsmakt och hans eftermäle har därför blivit omdiskuterat. Det gäller inte minst Rommels roll i motståndet mot Hitler. Han verkar ha förstått att kriget var förlorat och att Hitler ledde Tyskland mot katastrof. Däremot är det inte säkert att han själv deltog i planeringen av mordförsöket. Det gör Rommel till en mer komplicerad person än bilden av honom som antingen nazistisk hjälte eller ren motståndsman.
Hur skapades myten om Ökenräven?Erwin Rommel blev redan under kriget mer än bara en framgångsrik general. Nazistregimens propaganda gjorde honom till en krigshjälte och symbol för den tyska arméns styrka. Hans segrar i Nordafrika passade bra i propagandan, och hans namn och bild spreds i tidningar och andra medier. Det märkliga är att även britterna bidrog till Rommels berömmelse. När de brittiska styrkorna hade svårt att besegra honom i Nordafrika kunde det vara lättare att förklara nederlagen om motståndaren framställdes som ett militärt geni. Winston Churchill beskrev honom offentligt som en djärv och skicklig motståndare. Därmed växte bilden av den listige ”Ökenräven” på båda sidor av fronten. Efter kriget förstärktes en annan bild av Rommel, som en hederlig och nästan opolitisk soldat som till slut vände sig mot Hitler. Men verkligheten är mer komplicerad. Rommel gjorde en framgångsrik karriär i Nazitysklands krigsmakt och stod under flera år nära Hitler. Samtidigt blev han senare kritisk till diktatorn och hade kontakter med personer som ville avsätta honom. Historiker är fortfarande oense om hur långt Rommel själv var beredd att gå. Det finns däremot inget säkert stöd för att han deltog i den detaljerade planeringen av attentatet mot Hitler den 20 juli 1944. Rommels eftermäle visar därför hur propaganda och senare historieskrivning kan påverka bilden av en person långt efter hans död. Samma människa kan framställas som hjälte, motståndsman eller medhjälpare till en diktatur beroende på vilka delar av historien som lyfts fram. |
M LÄS MER: Rommel och ökenkriget i Nordafrika
M LÄS MER: Andra världskriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Karl Hoffmann, Erwin Rommel 1891-1944, (serien Commanders In Focus), Brassey´s, 2004
Guido Knopp, Hitlers krigare, Historiska media, 2003
Christine Hatt, Andra världskriget 1939-1945, Liber, 2003
https://encyclopedia.ushmm.org/content/en/article/erwin-rommel
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.), Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare