Erwin Rommel

Under fälttåget mot Frankrike i maj 1940 ledde han instinktivt sin pansardivision som en infanteristridsgrupp - väntade inte tills stormpionjärer lagt pontombroar över floderna, utan utnyttjade istället vanliga färjor för att transportera de tunga stålmonstren över Frankrikes vattendrag. Rommel stannade inte för att låta sina soldater vila under fälttågets inledningsskede, inte ens för en kort tid eftersom det skulle ge motståndarna chansen att gå till motattack. Även mitt i natten stormade hans pansardivision fram och kunde anfalla starka utbyggda försvarsställningar. Rommel väckte på så vis stor beundran i den tyska arméns högkvarter.

Rommel hade, som en av Tysklands mest våghalsiga generaler och brukare av blixtkriget, sänts till Nordafrika 1941 för att hjälpa Mussolinis trupper som hade kört fast i sina försök att lägga under sig delar av regionen. Genom Rommels bruk av okonventionell krigföring och blixtattacker hotade han snart britternas ställningar i Egypten.

I samband med slaget vid El Alamein i Egypten (23 oktober - 3 november 1942), som visade sig bli ett av de avgörande slagen under andra världskriget, blev Rommel dock besegrad av den brittiske generalen Montgomery. Denne, allmänt kallad "Monty", var en envis och hårdnackad general med förmåga att väcka lojalitet hos sina soldater. Även Rommel var populär hos sina mannar och hans skicklighet i ökenkrigföring hade givit honom tillnamnet "Ökenräven". Rommel var respekterad även i Storbritannien. Churchill uttalade sin respekt för honom.

Efter att USA gått in i kriget och skickat trupper till Nordafrika, hade de allierade dubbelt så många soldater på plats som tyskarna och de italienska bundsförvanterna. Tyskarna led dessutom brist på nästan allt, men allvarligast var bristen på bränsle som satte stopp för Rommels rörliga krigföring.

Den 13 maj 1943 avslutades kriget i Nordafrika. 250 000 tyska och italienska soldater fick då gå i fångenskap. Rommel hade för länge sedan flugit tillbaka till Europa där han fick i uppdrag av Hitler att förhindra den förväntade allierade invasionen av det europeiska fastlandet.

Under första halvåret 1944 var Rommel ansvarig för den s.k. Atlantvallen som skulle stoppa de allierades invasionsförsök på den europeiska kontinenten. Men han hade förändrat sin syn på Hitler och upplevde honom nu som en fanatisk tyrann.

Den populäre Rommel var en av de utpekade konspiratörerna i 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler 1944. Under ett förhör hos Gestapo hade en av de sammansvurna nämnt Rommels namn av misstag. I oktober omringades Rommels hus av SS-män. Men Rommel var en av de stora idolerna inom den tyska armén. Att avrätta honom tillsammans med de övriga konspiratörerna skulle inte se bra ut. En värdig utväg var att låta honom ta gift. Inom en kvart var Rommel död. Han förklarades ha avlidit i blodpropp.

Tidningarna innehöll hyllningsnekrologer om honom som fosterlandets store son. Nazistregimen arrangerade med statsbegravning. I begravningstalet sades att "hans hjärta tillhörde Führern".

LÄS MER: Rommel och ökenkriget i Nordafrika

LÄS MER: Andra världskriget

Text: Robert de Vries (red.), Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare