Hitlers bunker
Den så kallade Führerbunkern var en del av ett stort bunkerkomplex under rikskansliet i centrala Berlin. Dessa skyddsrum byggdes redan under 1930-talet och utvidgades hela tiden, ännu våren 1945 pågick arbetet. I underjorden fanns det plats för över tusen personer. Här fanns bostäder för officerare, livvakter och administrativ personal. I detta bunkerkomplex fanns också ett militärsjukhus, garage och skyddsrum för civila. Själva Führerbunkern låg 12 meter under marken och bestod av 2 våningar. När propagandaministern Goebbels första gången besökte bunkern kände han det som om att han trevade sig fram i korridorerna ”precis som i en labyrint av skyttegravar.”
Den nedre våningen var Hitlers bostad med sex egna rum. Dessutom fanns på denna våning ett konferensrum, en telefoncentral, en kraftstation och några rum för hans vakter. Eva Braun, hans älskarinna sedan 1933, hade också ett par rum. På övervåningen i Hitlers bunker fanns ett kök och en matsal samt några rum för Goebbels familj, som bestod av hans hustru och sex barn.
Bunkern hade 3,5 meter tjocka ytterväggar och ett lika tjockt tak. Systemet var helt slutet med egen uppvärmning, belysning och vattenpumpar som drevs med en dieselgenerator. Bunkeranläggningen saknade en riktig sambandscentral och vilket medförde att de två arméofficerare som var med på slutet tvingades ringa runt till folk i staden för att ta reda på hur långt Röda armén hade avancerat.
Hitlers sista födelsedag
Hitler firade sin 56-åriga födelsedag den 20 april 1945 med att för sista gången ta emot de högsta nazistledarna. Över 100 högt uppsatta nazister och generaler hade samlats till en mottagning i en av rikskansliets stora matsalar. Flera av dem försökte förmå Hitler att ta sig från Berlin till södra Tyskland, men han svarade: ”Då skulle jag känna mig som en lamapräst med en tom bönekvarn.” Göring och Himmler hade dock bestämt sig för att fly från Berlin. Göring reste till Bayern med sin stab. Då hade han redan flyttat mängder av plundrade konstskatter från sin egendom Carinhall söderut och SS-ledaren Himmler reste till Schleswig-Holstein.
På eftermiddagen klev Hitler upp från bunkern och dekorerade tjugo Hitlerjugendpojkar, då befann sig ryssarna mindre än 30 kilometer från Berlin.
Bröllopet mellan Hitler och Eva Braun
Några timmar efter att Hitler gett order om att Fegelein skulle avrättas gifte han sig med Fegeleins svägerska Eva Braun. Goebbels hade lyckats hämta en nazistisk ämbetsman till bunkern, Walter Wagner, som hade rätt att hålla borgerliga vigslar. Det blev ett enkelt bröllop utan musik och blommor. Eva var klädd i en marinblå klänning och Hitler bar som vanligt sin vapenrock. Wagner var klädd i naziuniform och iförd folkstormens armbindel. En mycket nervös vigselförrättare tvingades följa det nazistiska protokollet och fråga Adolf Hitler och Eva Braun om de var av ren arisk härkomst och fria från ärftliga sjukdomar. När Wagner hade fyllt sin funktion fick han gå. Han dog på väg tillbaka till sin postering, offer för en skottsalva.
Vigseln varade bara i några minuter och sedan fick de skriva sina namn i en liggare med Goebbels och Bormann, Hitlers privatsekreterare, som vittnen. Eva höll först på att skriva Eva Braun, men rättade till det genom att skriva Eva Hitler. Senare drog sig Hitler tillbaka till vardagsrummet för att äta en bröllopsfrukost med champagne och Eva krävde av tjänarna att de skulle kalla henne Eva Hitler.
30 april 1945 - Hitlers sista dag
Den 29 april 1945 skickades det sista radiomeddelandet från Berlin som var signerat av Hitler. Hitler ville få besked om arméns försök att undsätta Berlin. Han frågade: ”Var är Wencks förtrupper? Var är nionde armén?”. I gryningen den 30 april fick Hitler svaret: Wenck kunde inte fortsätta sin offensiv och att den nionde armén var omringad av Röda armén. Nu förstod Hitler att allt var förlorat. Han beslutade sig att ta sitt liv. Men först måste ett testamente skrivas.
Samma morgon, den 30 april, dikterade Hitler sitt personliga och politiska testamente. I det politiska testamentet skrev han att skulden till kriget låg på andra länder och inte Tyskland. Han skrev att ”Det är osant att jag eller någon annan i Tyskland önskade kriget 1939.” Vidare påstod han att det var judarna som hade anstiftat kriget och att generalerna hade förlorat det. Han avslutade testamentet med orden: ” Framför allt förpliktar jag nationens ledning och
anhängare att noga följa raslagarna och göra obarmhärtigt motstånd mot det som förgiftar all världens folk, den internationella judendomen.” I testamentet utsåg han storamiral Karl Dönitz till sin efterträdare som överbefälhavare. Goebbels skulle bli rikskansler och Bormann partikansler.
Hitler upprättade även ett kort privat testamente där han tackade Eva Braun för att hon hade gift sig med honom. I det privata testamentet skrev han ”Jag själv och min hustru väljer döden för att undvika vanäran i en avsättning eller en kapitulation. Det är vår vilja att brännas omedelbart på den plats där jag har utfört den största delen av mitt dagliga arbete under de tolv år jag tjänat mitt folk.”
I sitt privata testamente testamenterade han sina tillgångar till partiet, eller om det inte längre skulle finnas längre, till staten.
Senare samma dag lät Hitler bränna alla papper och dokument i sitt privata kassaskåp i bunkern. Samtidigt försökte allt fler personer försökte lämna bunkern för att undgå ryssarna. De som fanns kvar tröstade sig med att dricka. De beskrev bunkern som ett ”bårhus” och dess invånare som ”en utställning av levande lik.” Ryssarna närmade sig den centrala delen av Berlin där bunkern fanns och alla vägar från staden var avstängda.
Hitler gav sin personlige adjutant Otto Günsche i uppdrag att arrangera kremeringen av hans döda kropp. Denne bad i sin tur bad Hitlers chaufför, Erich Kempka, skaffa fram 200 liter bensin.
Sista avskedet kom strax efter klockan 15.00 då Adolf och Eva tillsammans gick in i deras privata rum. Inga speciella ord sades vid detta tillfälle. Därefter gick Hitler och Eva in i Hitlers arbetsrum. Under de följande minuterna väntade Bormann, Goebbels och några andra personer Hitlers andra rum. Det enda ljud som hördes var brummandet av dieselventilatorn.
Efter att ha väntat drygt tio minuter öppnade de dörren. I arbetsrummet satt Hitler och Eva bredvid varandra i en soffa och Eva hade sjunkit ihop mot Hitlers vänstra sida. Vad som hände i det stängda rummet vet ingen. Man vet att både Hitler och Eva hade blåsyrakapslar. Förmodligen tog Eva sitt liv med en kapsel och Hitler sköt sig. Det droppade nämligen blod ur ett kulhål i Hitlers högra tinning. På golvet låg Hitlers 7,65 millimeters Waltherpistol.
Hitlers adjutant Otto Günsche och hans betjänt Linge svepte in kropparna i filtar. Tillsammans med några SS-vakter fördes liken upp till rikskansliets trädgård. Då passade Linge på att stjäla Hitlers klocka. Kropparna lades på marken bara tre meter från dörren ned till bunkern. Hitlers chaufför hade tidigare fått order om att skaffa fram bensin. Bensinen hälldes nu över kropparna och antändes med en brinnande fackla av papper. När kropparna brann betygade Bormann och Goebbels Hitler sin vördnad genom att höja armen i Hitlerhälsning. En SS-vakt som såg det hela rusade ner i bunkern och sa till sin kamrat: ”Chefen brinner. Vill du komma och ta dig en titt.”
Ryssarna erövrar bunkern
När ryssarna kom till bunkern den 2 maj började de genast leta efter Hitler och Eva Brauns kroppar. De fann snabbt resterna av paret och en tandläkare kunde konstatera att det var Hitler och Braun som de funnit. Trots att de sovjetiska myndigheterna visste att paret Hitler var döda lät de antyda i flera år att de kanske hade flytt till väst under de sista striderna. Resterna av paret grävdes ned av ryssarna 1946 på en tomt i Magdeburg och grävdes slutligen upp och förbrändes 1970. Askan spolades sedan ner i stadens avloppssystem.
1949 beslöt den kommunistiska regimen i Östtyskland att förstöra Hitlers bunker. Myndigheterna tog bort taket och fyllde igen bunkern med jordmassor. Numera finns det inga spår efter bunkern ovan jord, men förmodligen är golv och väggar intakta.
Text: Carsten Ryytty, författare och fd SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats
