Stalin påstod att kriget bara skulle vara i tolv dagar, men han fick fel. Stridsmoralen kollapsade i många ryska förband och en rysk soldat skrev senare: ”Alltsammans är förlorat nu. Vi går mot en säker död. De slår ihjäl oss som flugor”.
De finska soldaterna kämpade tappert mot övermakten och lyckades hålla stånd i 105 dagar.
Ryssarna anfaller
I samband med invasionen fick de ryska marktrupperna fick hjälp av tungt bombflyg, som under den första krigsdagen bombade många finska städer och samhällen.
Samma dag som ryssarna anföll utsågs fältmarskalk Carl Gustaf Mannerheim till överbefälhavare över de finska trupperna. Den redan legendariske Mannerheim, som var en hjälte från finska inbördeskriget (1918), var en skicklig organisatör, men hade då hunnit bli 72 år.
De flesta militära bedömare ansåg att det finska försvaret snabbt skulle bryta samman när ryssarna anföll. Men snart kom märkliga rapporter från kriget i de snöiga, kalla finska skogarna. Ryssarna slogs tillbaka med stora förluster där de gick till angrepp.
Finnarna slår tillbaka
Speciellt uppmärksammade blev de dödsföraktande finska fjärrpatrullerna som i sina vita skiddräkter i 40 graders kyla härjade långt bakom de ryska linjerna.
Den finska försvarstaktiken gick ut på att skära av de ryska trupperna från varandra och sedan inringa dem i skoningslösa slutstrider (mottistrider).
Under vinterkriget föll många ryssar offer för finska prickskyttar. Den främste finske prickskytten var Simo Häyhä som varje morgon gick ut i skogarna på ”ryssjakt”. Han använde inte något kikarsikte eftersom han inte ville att solen skulle glänsa i glaset och avslöja hans gömsle. Simo som endast var 152 cm lång utförde sina uppdrag klädd i en helt vit kamouflageklädsel. Ryssarna kallade Simo för ”Belaja Smert” som betyder ”vita döden". Simmo hann döda flera hundra ryssar innan kriget var slut. Simo levde fram till 2002 som jägare och hunduppfödare och han kommenterade sin stridsinsats med orden: ”Jag gjorde vad jag fick order om, så gott jag kunde”.
Svensk hjälp till Finland
När det finska vinterkriget började ställde inte Sverige upp på Finlands sida. Sverige hjälpte istället Finland på många andra sätt. På drygt ett år samlade svenskarna in 490 miljoner kronor i krigshjälp till Finland under slagordet ”Finlands sak är vår”. Den svenska regeringen skickade dessutom stora mängder krigsmateriel till Finland, bland annat 135 000 gevär och 144 artilleripjäser. Finland hade bara fyra artilleripjäser vid krigets början. Sverige skickade också vart tredje av landets jaktplan, totalt 12 stycken, till Finland. Totalt anmälde sig över 10 000 personer till den svenska frivilligkåren. Omkring 8000 av dem hann komma till Finland innan kriget var över.
Slaget vid Suomussalmi - David slår Goliat
Ett av de blodigaste slagen utkämpades i gränssocknen Suomussalmi. Finländarna var i stort numerärt underläge, men de finska soldaterna var vana vid skogen och kylan, dessutom var de duktiga skidåkare.
De finska skidpatrullerna anföll från alla håll. Slaget var avgjort den 7 januari 1940. Över 10 000 ryska soldater frös ihjäl eller dödades under striderna som utkämpades i temperaturer ner till minus 46 grader. Cirka 3 000 ryska soldater togs som fångar.
Efter slaget hade ryssarna lämnade kvar enorma mängder vapen. På en sträcka av en mil hade vägarna förvandlats till en krigskyrkogård där det låg tusentals stupade soldater. Finländarna erövrade stora mängder av ryska vapen, bland annat 129 kanoner, 54 stridsvagnar, 12 pansarbilar och stora mängder handeldvapen.
Finland tvingades till slut ge upp
Men trots segrar som den vid Suomussalmi orkade de finska soldaterna inte i längden stå emot den ryska övermakten. Den 13 mars 1940 blev finländarna tvungna att sluta fred.
Finland fick lämna ifrån sig större områden än vad Sovjetunionen hade krävt 1939. Men i gengäld brydde sig inte ryssarna om den ”finska regering” de själva bildat med den finske kommunisten Kuusinen. Finland kunde leva vidare som självständig nation.
Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats
Läs mer om
