© 2026 SO-rummet.se
Skriftens historia - från bildskrift till alfabet
Egyptiska skrivare nedtecknar faraos ord. Relief från farao Horemhebs grav, cirka 1400 f.Kr.
Skriftens föregångare
År 1940 var ett par pojkar ute med sin hund i en oländig terräng i Frankrike när hunden plötsligt gick ner i ett hål i marken. Pojkarna följde efter och fann en underjordisk gång som ledde till en stor grotta där väggarna var täckta av målningar. Upptäckten av Lascauxgrottan i sydvästra Frankrike är ett av de märkligaste fynden från forntiden. Väggarna är fyllda av mer än 1 000 målningar och ristningar. De vanligaste framställningarna är bisonoxar, hästar och hjortar, en del i naturlig storlek.
Ett liknande fynd hade gjorts 1879 i nordligaste Spanien. Det var Altamiragrottan vars väggar och tak var prydda med målningar av bisonoxar, vildsvin, hästar och andra djur.
ANNONS
ANNONS
Bildkonsten i både Lascauxgrottan och Altamiragrottan anses ha tillkommit omkring 20 000 år före vår tideräkning. Gemensamt är också att förkolnade pinnar och ben från elden användes som penslar och att färgerna rött och svart dominerade - jordfärger som järn och manganockra.
Varför målningarna kom till är okänt. Möjligen ville målarna uttrycka förhoppningen om jaktlycka - eller föreviga lyckade jakter.
Man kan säga att bildkonsten i Altamira och Lascaux är skriftens ursprung. Men det skulle dröja tusentals år innan bokstäver och skrift började användas. Först när det uppstod ett bestämt förhållande mellan språkljud och skrifttecken kan man tala om en egentlig skrift.
Skrivkonsten blev förutsättningen för all högre kultur.
Hästmålning i Lascauxgrottan. Rött (järnoxid) och svart (mangandioxid) var dominerande färger. Den galopperande hästen har stor mage, vilket leder tanken till ett dräktigt sto. Att målarna avbildade dräktiga djur var inte ovanligt, och forskarna har tolkat detta som en rituell sed.
Kilskriften
Den allra första skriften utvecklades sannolikt i Mesopotamien, landet mellan floderna Eufrat och Tigris. Här levde sumererna som några tusen år före vår tideräkning skapade en av de första högkulturerna. De byggde bevattningskanaler från Eufrat och Tigris och omvandlade öknen till fruktbart jordbruk. De grundade städer och anlade blomstrande trädgårdar. De byggde verkstäder och tempel. Det uppstod olika yrken. Varje stadsstat styrdes av en envåldshärskare med hjälp av en rad ämbetsmän och präster.
Texten på den här stentavlan är ett sumeriskt kontrakt som berättar om en försäljning av en åker och ett hus.
För att kunna styra riket bättre - genom att organisera samarbete och kontrollera arbetskraften - växte behovet av att föra räkenskaper. Uppdraget gick till prästerna. De började med att rista in en bildskrift på stentavlor eller i mjuk lera. Det var lätt att teckna en oxe, en fisk eller ett berg, men det var svårare att uttrycka anvisningar eller beteckna antalet arbetare. För att inte tala om att bildskriften var tidsödande att utforma.
Drygt 3000 år f.Kr skapades därför kilskriften. Skrivarna började använda spetsiga vassrör som lämnade kilformiga tecken i leran, därav namnet kilskrift. I början skrevs tecknen uppifrån och ner, senare från vänster till höger.
Tavlorna med kilskrift blev hårda när de hade torkat och därför finns tusentals bevarade. De första skrivtecknen var räkenskaper om jordbruk och boskapsskötsel. Där staden Uruks stora tempel legat har arkeologerna påträffat lertavlor med uppgifter om antalet säckar med säd och antalet kreatur.
ANNONS
ANNONS
Andra lertavlor handlar om hur samhället var uppbyggt. Kilskrift i templet i staden Lagash berättar om antalet sysselsatta: 48 bagare, 31 bryggare och 7 slavar. Vävare, spinnare, garvare och smeder nämns också. I templen fanns även skolorna och flera tavlor har påträffats med lärarens skrift på ena sidan och elevens avskrift på den andra.
Skrivtecknen förnyades efter hand. Två parallella streck betydde vänskap och streck som korsar varandra som ett X betecknade fiendskap.
Omkring 2000 f.Kr fick babylonierna herraväldet i Mesopotamien. Under Hammurabis långa regeringstid (1792-1750) blev Babylon huvudstad. Sumerernas skrift övertogs av det nya härskarfolket. En mängd babyloniska lertavlor har påträffats och redogör för historiska skeenden, vetenskap och lagar.
Kilskriften levde kvar länge i Mesopotamien och spreds till kringliggande områden. Assurbanipal, Assyriens härskare på 600-talet f.Kr samlade i sitt bibliotek i palatset i Nineve tusentals lertavlor med litteratur från olika delar av Mesopotamien.
De som behärskade skrivkonsten utgjorde en elit och hade ett stort inflytande på samhällslivet både i Babylonien och Assyrien.
Hieroglyferna
Ungefär samtidigt som sumererna utvecklade kilskriften skapade egyptierna en annan bildskrift, hieroglyferna. Ordet hieroglyf betyder heliga tecken. Farao betraktades som en gud. När faraos namn nämndes var texten omgiven av en oval ram, en så kallad kartusch.
Hieroglyfer på en tempelbyggnad vid Karnak, Egypten.
Det fanns cirka 800 hieroglyfer - de bestod av ord, stavelser, ljud och hjälptecken. Till skillnad från sumererna lyckades egyptierna utforma en skrift som kunde uttrycka det mesta. Hieroglyfskriften var inte bara en bildtext utan innehöll också alfabetiska tecken och kunde därmed i stort sett återge talspråket.
I mitten av bilden syns obelisken på Place de la Concorde i Paris. I bakgrunden skymtar Eiffeltornet.
I allmänhet skrevs hieroglyferna från höger till vänster i vertikala kolumner. På gravstenar, monument och tempel var hieroglyfer mycket vanliga. I till exempel Karnaktemplet i Luxor finns flera obelisker (höga stenpelare med pyramidformad topp), där hieroglyftexter har samordnats med bilder.
Från Karnak fördes på 1800-talet e.Kr en obelisk som krigsbyte till Paris, och den står fortfarande kvar på det magnifika torget Place de la Concorde.
Papyrus
I övrigt skrev egyptierna på papyrus, bearbetad vass, som de lade på en slät sten eller någon annan slät och hård platta - vi vet alla hur svårt det är att skriva utan ett fast underlag. Pennan var ett vassrör som hade spetsats och bultats i ena ändan. Bläcket var en blandning av kol, vatten och limämne. Svart black var det vanliga. Bevarade papyrusrullar visar att bläcket har behållit sin svärta genom tusentals år.
ANNONS
ANNONS
För att markera rubriker användes rött bläck som framställdes på samma sätt som det svarta men med en tillsats av röda oxider från jorden.
Papyrus användes av många folk som skrivmaterial ända fram till omkring år 1000, vasspennan i ytterligare 500 år. Bläck och penna är alltjämt det vanliga för korta, snabba meddelanden.
Vad skrev egyptierna? I mångt och mycket vad folk i alla tider har skrivit om. Till exempel köpekontrakt, lagar, registrering av skördar, almanackor, historia, dikter, brev, prov efter diktamen i skolan...
Hieroglyfernas gåta
Hieroglyfer var flitigt i bruk till vår tideräknings början. Under romarnas herravälde var det allt färre som använde hieroglyfskriften, och omkring år 400 e.Kr var den bortglömd.
Bortglömt var också hur man läste hieroglyferna. Under århundradenas lopp försökte många tolka skriften, men utan resultat. Upptäckten av Rosettestenen i Nildeltat 1798 blev avgörande. Stenen hade både hieroglyfiska tecken och grekiska bokstäver. Den som slutligen löste gåtan var fransmannen Jean-François Champollion, 1822. Han förstod att hieroglyferna är ljudtecken - "fonetiska om också inte precis alfabetiska". Kunskapen om hieroglyferna öppnade porten till faraonernas Egypten.
Fenicierna och alfabetet
Ett stort språng i skriftens historia var alfabetets uppkomst. På östra Medelhavskusten - nuvarande Libanon och Syrien - levde fenicierna, som från 1200-talet f.Kr skapade en rik kultur med Byblos, Sidon och Tyros som viktiga stadsstater. De drev handel med länderna runt hela Medelhavet och blev rika på sitt cederträ och sina purpurfärgade ylle- och linnetyger. Med kilskriften och hieroglyferna som grund utvecklade fenicierna ett alfabet på 22 bokstäver, samtliga konsonanter.
Till skillnad från kilskriften och hieroglyferna, som kunde stå för både ord, ljud och stavelser, var bokstäverna ljudtecken. Det var mycket lättare att lära sig 22 bokstäver än de flera hundra tecken som kilskriften och hieroglyfskriften bestod av.
Fenicierna skrev från höger till vänster och flera bokstäver var vända åt ett annat håll än vårt alfabet.
Nära feniciskan stod det hebreiska språket. Huvudparten av Gamla testamentet skrevs på hebreiska med början på 900-talet f.Kr. Gamla testamentet brukar kallas judarnas äldsta nationallitteratur.
Grekerna och alfabetet
Som sjöfarare och affärsmän gjorde fenicierna alfabetet känt. På 900-talet f.Kr började grekerna praktisera feniciernas alfabet. Men grekerna behövde även vokaler, och ett par hundra år senare - tidpunkten är omstridd - hade de utvecklat ett alfabet som bestod av 24 bokstäver - 17 konsonanter och 7 vokaler.
Grekernas alfabet innehöll både versaler och gemena, det vill säga stora och små bokstäver. Versaler användes främst för att hugga in texter i sten, medan gemena skrevs på papyrus eller tavlor med ett lager av vax.
ANNONS
ANNONS
På papyrus skrev grekerna med en slags rörpenna som kom från en hård, ihålig vassart. På vaxtavlorna tjänade en metallspets som penna, ibland ett skrivstift av trä. Inte minst skolbarnen använde skrivtavlor, eftersom det skrivna kunde raderas ut. I början skrev grekerna från höger till vänster men övergick senare till vänster - höger.
Arabiskan och kinesiskanBåde kilskriften och hieroglyferna ersattes stegvis av den arabiska skriften som utvecklades ur en arameisk variant av det feniciska alfabetet. I assyriska texter förekom arabiskan redan på 800-talet f.Kr. I en skrift från 300-talet e.Kr finns ett förstadium till den så kallade högarabiskan. Koranen, islams heliga bok, nedtecknades på 600-talet och är skriven på högarabiska. Sedan dess har alla arabländer, med vissa avbrott, högarabiskan som det gemensamma skriftspråket. Talspråket däremot skiljer sig mycket mellan arabstaterna. Arabiskan har ett eget alfabet och läses från höger till vänster. Vi har fått en mängd lånord från arabiskan, till exempel algebra, alkohol, amiral, saffran och zenit. I likhet med kilskrift och hieroglyfer utvecklades den kinesiska skriften från bildtecken till skrivtecken - med början 2 000 år före vår tideräkning. Men redan 800 år senare hade den kinesiska skriften fått en bestående utformning. I allmänhet skriver och läser nutidens kineser samma skrift. Pensel och tusch har dock ersatts av bläck och kulspetspenna. Först gjorde kineserna böcker av bambu. På 200-talet e.Kr började de, först av alla, tillverka pappersböcker. |
Pergament
Papyrus hade sedan 3 000 år före vår tideräkning dominerat som skrivmaterial och varit ett inkomstbringande monopol för Egypten. Grekerna skrev en mängd litteratur under århundradena före vår tideräknings början: poesi, skådespel, prosa, historia och filosofi.
Verk som Iliaden och Odysséen utkom i ett otal avskrifter. Vi ska komma ihåg att allt skrevs för hand. Efterfrågan på papyrus ökade. I takt med romarrikets växande behov av papyrus blev det rent av brist på varan, och priset steg kraftigt.
Tanken på ett nytt skrivmaterial föddes. På 100-talet f.Kr började papyrus ersättas av ett glättat skinn, som uppfanns i Pergamon i nuvarande Turkiet och därför kallades pergament. Efterhand blev pergamenten så förfinade att det blev möjligt att skriva på båda sidor. Som penna användes gärna fjäder av någon stor fågel. I likhet med en bok häftades pergamentbladen i ryggen.
Bokrullarna av papyrus hade snart gjort sitt. På 300-talet e.Kr hade pergamenten blivit vanligast och förblev så i flera århundraden - innan papperet började användas. Läder är mycket hållbart, och därför har en stor del av antikens litteratur kunnat bevaras.
ANNONS
ANNONS
Det latinska alfabetet
Romarna använde länge grekernas alfabet och såg deras litteratur som en förebild. Men på 600-talet före vår tideräkning satte de sin egen prägel på alfabetet. Deras språk var latin, och man talar därför om det latinska alfabetet, även om det var ganska likt det grekiska.
De äldsta kända inskrifterna på latin är från 500-talet före vår tideräkning. Det latin som skrevs århundradet närmast f.Kr och till cirka 200 e.Kr kallas klassiskt latin.
Latinet spreds i takt med romarnas erövringar och var 400 år e.Kr talspråk och skriftspråk i hela Västeuropa, en bit upp i Nordeuropa och i Nordafrika.
Latinsk text från antikens Rom. Latinet var romarnas språk och blev med tiden det dominerande skriftspråket i romarriket. Efter romarrikets undergång levde latinet kvar och var under medeltiden och långt in i tidigmodern tid det dominerande skriftspråket i Europa.
I Rom blev kejsarens skrivare och stenhuggare alltfler. Det fanns skrivare för den allmänna förvaltningen, för lagärenden, för utrikesfrågor, för militära angelägenheter, för provinsernas styrelse, för ekonomi och handel... Det fanns stenhuggare för att utföra de många inskriptionerna på palats och monument.
Köpmännen behövde skrivare för att bokföra export och import i Roms hamnstad Ostia. Ett stort antal skrivare - en del var slavar - arbetade med att kopiera och duplicera litterära verk - det skulle dröja många århundraden innan boktryckarkonsten uppfanns.
I Rom hade även privata skrivare etablerat sig. Även om flertalet borgare var både läs- och skrivkunniga vid början av vår tideräkning, fanns det tillräckligt många i miljonstaden som behövde hjälp med bokstäverna.
Även efter romarrikets fall och fram till 1500-talet var latinet det vanligaste skriftspråket i hela Europa, även i de nordiska länderna. Kyrkan använde latinet och hade ett stort inflytande på skolundervisningen. I svenska gymnasier var latinlinjen (och reallinjen) en av studielinjerna fram till 1964.
Vi har många lånord från latinet, ibland via engelska och franska.
ANNONS
ANNONS
Runskriften
Samtidigt som det latinska språket spreds i Västeuropa och en bit upp i Nordeuropa skapades runskriften, det äldsta systemet hade 24 tecken. Betydelsen av ordet runa är omstridd; innebörden sägs vara hemlighet eller skriftligt meddelande.
Några runor överensstämmer med bokstäver i det latinska alfabetet, till exempel R, I, B. Andra runor liknar grekiskan, såsom O (omega), den 24:e och sista bokstaven i det grekiska alfabetet. Ännu en gång kan vi se att de äldsta skrifterna har en intressant släkthistoria. Men det kan inte med säkerhet slås fast var runskriften har uppstått eller vilket alfabet som har varit den främsta förebilden.
Runorna ristades eller höggs in i sten, metall, trä eller ben av djur. På sådana material var det lättare att göra raka linjer än runda, vilket ibland har gjort det svårare att tolka runorna. De äldsta runinskrifterna är från 200-talet e.Kr och inristade på mindre föremål som vapen och smycken, flertalet påträffade i södra Skandinavien.
På 500-talet hade runskriften blivit vanlig i Skandinavien och England men förekom också i till exempel nuvarande Tyskland och Polen. På 700-talet, i början av vikingatiden, minskade nordborna konstigt nog antalet runor till 16. Några hundra år senare lånade runskriften tecken från det latinska alfabetet, och på 1100-talet liknar runalfabetet det latinska alfabetet. Snart skulle latinet ha erövrat även Norden - såsom tidigare skett i övriga Europa.
Typiskt för Norden är runstenarna; flertalet var minnesmärken över döda. Under vikingatiden reste nordborna tusentals sådana stenar i Skandinavien, främst i Sverige. Även på berghällar nära gravplatser och vägar ristades runor.
Den kanske mest kända runinskriften är från 800-talets första hälft och finns på Rökstenen i Östergötland. Den är två och en halv meter över jord och är på båda sidorna fulltecknad med runor, drygt 750 stycken. Rökstenen har varit känd sedan 1600-talet.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Människor under stenåldern kan sägas ha använt sig av en slags föregångare till skriftspråket. Motivera.
- Vad är kilskrift och varför var det viktigt för Mesopotamiens härskare att ha många skrivare i sin tjänst?
- Varför finns det så många föremål med kilskrift bevarade, trots att de är flera tusen år gamla?
- Varför skulle man kunna påstå att det hieroglyfiska skriftspråket var mer utvecklat och användbart än kilskriften?
- Vilken stor fördel har bokstavsskrift jämfört med bildskrift?
- Vad vet vi om alfabetets uppkomst?
- Vilken var grekernas insats gällande alfabetets utveckling?
- Varför fick romarnas skriftspråk, latin, så stor geografisk spridning, och varför blev latinet så långlivat i Europa där det var ett dominerande skriftspråk i långt mer än tusen år?
- Vad vet vi om runskriftens ursprung?
- Varför är de flesta runorna kantiga?
Fundera på:
- Varför är skriftspråket en av människans viktigaste uppfinningar?
M LÄS MER: Skriftens tidigaste historia
M LÄS MER: Kilskriften
M LÄS MER: Skrivaryrket i gamla Egypten
M LÄS MER: Rosettastenen löste hieroglyfernas gåta
M LÄS MER: Alfabetets uppkomst
M LÄS MER: Runor
S LÄS MER: Bildstenar och runstenar
L LÄS MER: Runorna - nordbornas skriftspråk
M LÄS MER: Böckernas utveckling under medeltiden
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Andrew Robinson, Skrivkonsten - Uppkomst och historia, Bokförlaget Forum, 1998
Åke Holmberg, Vår världs historia, Natur och Kultur, 1982
Chester G. Starr, A history of the ancient World, Oxford University press, 1978
Roy Porter (red.), Man Masters Nature, BBC Books, 1987
FÖRFATTARE
Text: Lars Hildingson, historielärare och läromedelsförfattare
© 2026 SO-rummet.se
