M

Tagg

Unga kamikazepiloter mellan 17-19 år, 26 maj 1945. Fotot är taget dagen innan deras uppdrag.

Kamikaze

Lästid 3 minuter

Kamikaze är en benämning på de självmordsattacker som japanska militärflygare utförde mot allierade fartyg i Stilla havet under andra världskrigets slutskede. I Japan kallades uppdragen oftast tokkō, som betyder ”specialattack”.

Den organiserade kamikazekampanjen inleddes under striderna kring Filippinerna i oktober 1944. Vid denna tid höll Japan på att förlora kriget. Landet hade mist många erfarna piloter och stora delar av sin flotta, samtidigt som de allierade närmade sig de japanska huvudöarna. Militärledningen började därför använda självmordsattacker som en desperat metod för att försöka stoppa eller åtminstone fördröja framryckningen.

ANNONS

Kamikazepiloterna styrde flygplan lastade med bomber mot allierade krigsfartyg och försökte krascha in i dem. Anfallen blev ännu mer omfattande under slaget om Okinawa våren 1945, då över 1 000 kamikazeplan sattes in.

Mot hangarfartyg försökte piloterna träffa känsliga delar som flygdäcket, bryggan eller flygplanshissarna, som förde flygplan mellan hangaren och däcket. En träff där kunde stoppa fartygets flygverksamhet och orsaka omfattande bränder.

Omkring 4 000 japanska flygare dog i sådana specialattacker. Många var mycket unga, en del inte äldre än 17 år.

Inför uppdragen bar många piloter vita pannband med den japanska solsymbolen eller patriotiska slagord. Ordet kamikaze betyder ”gudomlig vind” och syftade ursprungligen på en tyfon som år 1281 förstörde stora delar av en mongolisk invasionsflotta på väg mot Japan. Militärledningen använde namnet för att väcka hopp om att en ny ”gudomlig vind” skulle rädda landet.

Urvalet av piloter följde inte alltid tydliga regler. Äldsta eller enda söner kunde ibland skonas för att kunna försörja sina föräldrar, men även social ställning och personliga kontakter kunde påverka vem som skickades iväg. Många av piloterna var unga värnpliktiga eller studenter som hade kallats in till militären.

Kamikazeattackerna lyckades inte stoppa de allierades framryckning, men de orsakade svåra förluster. Uppskattningarna varierar, men omkring 60 allierade fartyg sänktes, över 300 skadades och mer än 6 000 allierade sjömän dödades.

Officiellt framställde den japanska propagandan piloterna som frivilliga hjältar som offrade sina liv för Japan och kejsaren. I verkligheten varierade deras känslor och motiv. En del anmälde sig frivilligt, men urvalsprocessen gjorde det mycket svårt att säga nej och många utsattes för starkt grupptryck eller tvång. Brev och dagböcker visar att flera kände rädsla, sorg och tvivel inför döden.

Flygplanet med enkelbiljett till döden

Japan utvecklade även ett särskilt kamikazevapen som kallades Ōka, vilket betyder ”körsbärsblomma”. Det var ett litet raketdrivet flygplan med en stor sprängladdning i nosen. Eftersom planet hade kort räckvidd transporterades det under ett större bombflygplan och släpptes när det närmade sig de allierade fartygen.

Efter att det hade släppts styrde piloten mot målet och tände raketmotorerna under den sista delen av anfallet. Planet saknade landningsställ och var inte byggt för att kunna återvända. Det fungerade därför ungefär som en bemannad robot – med piloten instängd i ett vapen som bara var avsett för en enda resa.

M LÄS MER: Flygkrig