Det var efter första världskriget segermakterna sammanförde Serbien med Österrike-Ungerns kroatiska och bosniska områden. Serbien hade under första världskriget varit allierat med segermakterna USA, Frankrike och Storbritannien. Österrike-Ungern hade varit allierat med förloraren Tyskland. Därför kunde segermakterna tillfredsställa serbernas önskan att få grunda ett Storserbien eller ett Jugoslavien. Men varken kroaterna eller bosniakerna, alltså de bosniska muslimerna, kände sig alltid hemmastadda i det serbdominerade Jugoslavien.
Så länge Jugoslaviens diktator Tito styrde höll dock landet ihop. Men efter Titos död 1980 växte de politiska och ekonomiska problemen. När kommunistregimerna i Östeuropa föll 1989 försvagades också den jugoslaviska staten, och nationalistiska konflikter blev allt starkare.
Olika historiska traditioner, religioner och politiska erfarenheter bidrog till att forma flera olika nationella identiteter:
Serberna: Många serber är ortodoxa kristna och har en historia som länge präglades av Osmanska rikets styre på Balkan.
Kroaterna: Är till stor del romerska katoliker, har historiskt varit knutna till det mer västerländska Österrike-Ungern.
Bosniakerna: Muslimerna i Bosnien. Under Osmanska rikets tid blev många människor i Bosnien muslimer. Det gjorde att religion kom att spela en viktig roll för hur olika grupper i området såg på sin historia. Det fanns historiskt sociala motsättningar i Bosnien, bland annat mellan många kristna bönder och en jordägande överklass där många var muslimer.
Turkarnas herravälde kallas nu i de muslimska skolböckerna för en tid av framsteg och kultur. I serbiska och kroatiska läroböcker talas det om en period av förtryck. Skapandet av Jugoslavien efter första världskriget är för serberna en nationell födelse, medan det för kroaterna är fråga om nationellt förtryck.
År 1991 förklarade sig Slovenien och Kroatien självständiga från Jugoslavien. Detta vägrade många serbiska ledare och delar av den jugoslaviska staten att acceptera. Våldsamma krig bröt då ut, först i Slovenien och Kroatien och därefter i bland annat Bosnien-Hercegovina och Kosovo. Krigen i det forna Jugoslavien varade i omkring tio år.
Under krigen förekom etnisk rensning, alltså att människor drevs bort från områden på grund av sin folkgrupp eller religion. Krigen ledde till mycket lidande, många döda och miljontals människor på flykt. Därför är Balkankonflikten fortfarande viktig att förstå när man läser om nationalism, krig, folkmord och internationell rätt.
S LÄS MER: Jugoslaviens upplösning
S LÄS MER: Srebrenicamassakern
M LÄS MER: Kosovokriget
M LÄS MER: Nutidshistoria
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Kjell Magnusson, Jugoslaviens undergång, Ordfront Förlag, 1995
Laura Silber, Allan Little, Yugoslavia: Death of a Nation, Penguin Books, 1997
Noel Malcolm, Bosnia: A Short History, Macmillan, 1996
Jan Öberg, Fred och framtvingade förändringar: FN och fredsprocessen i Jugoslavien, Studentlitteratur, 1999
FÖRFATTARE
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare