Under korstågen på medeltiden massmördade korsfararna judar. Överallt där korstågen drog fram ställdes judarna inför valet att döpas eller dö. De flesta judar valde döden. Bara under det första korståget (1096-1099) mördades 12 000 judar längs vägen. När korsfararna kom fram till Jerusalem utrotades den judiska församlingen, genom att brännas inne i sin synagoga. Under 1100 och 1200-talen spreds vanvettiga rykten om att judar mördade kristna pojkar för att blanda deras blod i påskbröden. Flera judiska församlingar massakrerades för dessa påstådda brott.
1215 infördes en lag av påven Innocentius III som tvingade judarna att bära judemärket på kläderna, på bröstet eller på ryggen. Judemärket var en rund lapp som symboliserade Judas silverpenningar.
1347 kom digerdöden till Europa och judarna beskylldes nu för att vara orsaken till sjukdomen. Under tortyr tvingades judarna bekänna att de hade förgiftat brunnar och källor och på så sätt spridit pesten. Tusentals judar brändes på bål.
Den 12 juli 1555 utfärdade påven Paulus IV en bulla, där det framkom att judarna skulle bo avskilda från de kristnas kvarter isolerade från staden genom en mur. Påven bestämde också att judarna skulle bära judetecknet. Dessutom skulle männen ha en gul hatt och kvinnorna bära slöja.
1543 kom Martin Luther ut med boken Judarna och deras lögner. I boken anklagade Luther judarna för ritualmord, svartkonst och spioneri. Han ansåg att judarnas hus skulle brännas och att alla pengar borde tas ifrån dem.
Under 1830-talet fick judarna mänskliga och juridiska rättigheter i de flesta västeuropeiska länder. Samtidigt växte en antisemitism fram som vände sig mot judarna som ”ras”, den var inte inriktad på deras tro. Det blev grunden för nazismens planer på total utrotning av judarna.
LÄS MER: Judarnas historia
Antisemitismen i Hitlertyskland
Redan i april 1933 inleddes en organiserad bojkott av judiska affärer och de som bröt mot bojkotten trakasserades av SA. När nazisterna blev riktig starka i Tyskland ökade förtrycket mot judarna.1935 uteslöts alla icke-arier från statsförvaltningen. Samma år blev judarna fråntagna sitt medborgarskap genom de beryktade Nürnberglagarna. Nya äktenskap mellan judar och ”arier” förbjöds. Många judiska vetenskapspersoner förbjöds att arbeta på universitet vilket bland annat innebar att många framstående forskare, däribland Albert Einstein, drevs i landsflykt. När nazisterna kom till makten 1933 fanns det 500 000 judar i Tyskland och när andra världskriget bröt ut 1939 hade hälften av alla judar i Tyskland emigrerat utomlands.
Nazisterna tyckte att världshistorien var en kamp mellan raser som borde sluta i en seger för den ”överlägsna ariska rasen”. Därför ansåg nazisterna att det var deras plikt att eliminera judarna, som ansågs som en underlägsen ras. Nazisterna kände sig hotade eftersom de trodde att judarnas mål var att härska över världen. Det fanns även andra faktorer som bidrog till nazisternas hat mot judarna, en faktor var den stereotypa bilden av juden som Kristi mördare. Ytterligare en faktor som spelade in var 1800-talets allmänna antisemitism.
LÄS MER: Antisemitismen i Tredje riket
Kristallnatten - judeförföljelserna intensifieras
I november 1938 mördades en tysk tjänsteman på tyska ambassaden i Paris. Mördaren, Herschel Grynszpan, var son till en polsk jude som hade utvisats ur Tyskland. Två dagar senare uppmanade Hitlers propagandachef Joseph Goebbels till en samlad hämndaktion mot judarna. Hitler lär också ha sagt: ”För en gångs skull ska judarna få känna av folkets vrede. Låt partimedlemmarna slå sig lösa.”
