Ingår i en artikelserie + Visa hela artikelserien

Judeförföljelserna och Förintelsen

Förintelsen är det svenska namnet på de tyska nazisternas utrotning av drygt sex miljoner judar och ca sju miljoner andra människor mellan åren 1933-1945. På engelska kallas förintelsen Holocaust, som betyder brännoffer. Det hebreiska namnet är Shoah, som betyder katastrof.

Bild: Deutsches Bundesarchiv

Judar som deporterats efter upproret i Warszawas ghetto 1943.

Judeförföljelser genom historien

Förföljelserna av judarna har pågått i flera tusen år. När kristendomen blev en världsreligion förföljdes judarna eftersom de betraktades som skyldiga till Jesu korsfästelse och död, även om det var en romersk ståthållare som dömde honom. När den kristna kyrkan blev stark isolerades judarna. Påven Gregorius den store skrev omkring år 600 ned reglerna för kyrkans hållning mot judar. Enligt påven borde de kristna försöka omvända judarna, men inte med tvång. Påven fastslog att det var judarna som orsakade Jesus död, men eftersom de var bärare av Gamla testamentets tro, skulle de ha frihet att dyrka sin Gud och behålla sina synagogor. Men judarna fick inte värva folk och de fick inte heller ha offentliga gudstjänster.

Under korstågen på medeltiden massmördade korsfararna judar. Överallt där korstågen drog fram ställdes judarna inför valet att döpas eller dö. De flesta judar valde döden. Bara under det första korståget (1096-1099) mördades 12 000 judar längs vägen. När korsfararna kom fram till Jerusalem utrotades den judiska församlingen, genom att brännas inne i sin synagoga. Under 1100 och 1200-talen spreds vanvettiga rykten om att judar mördade kristna pojkar för att blanda deras blod i påskbröden. Flera judiska församlingar massakrerades för dessa påstådda brott.

1215 infördes en lag av påven Innocentius III som tvingade judarna att bära judemärket på kläderna, på bröstet eller på ryggen. Judemärket var en rund lapp som symboliserade Judas silverpenningar.

1347 kom digerdöden till Europa och judarna beskylldes nu för att vara orsaken till sjukdomen. Under tortyr tvingades judarna bekänna att de hade förgiftat brunnar och källor och på så sätt spridit pesten. Tusentals judar brändes på bål.

Den 12 juli 1555 utfärdade påven Paulus IV en bulla, där det framkom att judarna skulle bo avskilda från de kristnas kvarter isolerade från staden genom en mur. Påven bestämde också att judarna skulle bära judetecknet. Dessutom skulle männen ha en gul hatt och kvinnorna bära slöja.

1543 kom Martin Luther ut med boken Judarna och deras lögner. I boken anklagade Luther judarna för ritualmord, svartkonst och spioneri. Han ansåg att judarnas hus skulle brännas och att alla pengar borde tas ifrån dem.

Under 1830-talet fick judarna mänskliga och juridiska rättigheter i de flesta västeuropeiska länder. Samtidigt växte en antisemitism fram som vände sig mot judarna som ”ras”, den var inte inriktad på deras tro. Det blev grunden för nazismens planer på total utrotning av judarna.

LÄS MER: Judarnas historia

Antisemitismen i Hitlertyskland

Redan i april 1933 inleddes en organiserad bojkott av judiska affärer och de som bröt mot bojkotten trakasserades av SA. När nazisterna blev riktig starka i Tyskland ökade förtrycket mot judarna.1935 uteslöts alla icke-arier från statsförvaltningen. Samma år blev judarna fråntagna sitt medborgarskap genom de beryktade Nürnberglagarna. Nya äktenskap mellan judar och ”arier” förbjöds. Många judiska vetenskapspersoner förbjöds att arbeta på universitet vilket bland annat innebar att många framstående forskare, däribland Albert Einstein, drevs i landsflykt. När nazisterna kom till makten 1933 fanns det 500 000 judar i Tyskland och när andra världskriget bröt ut 1939 hade hälften av alla judar i Tyskland emigrerat utomlands.

Nazisterna tyckte att världshistorien var en kamp mellan raser som borde sluta i en seger för den ”överlägsna ariska rasen”. Därför ansåg nazisterna att det var deras plikt att eliminera judarna, som ansågs som en underlägsen ras. Nazisterna kände sig hotade eftersom de trodde att judarnas mål var att härska över världen. Det fanns även andra faktorer som bidrog till nazisternas hat mot judarna, en faktor var den stereotypa bilden av juden som Kristi mördare. Ytterligare en faktor som spelade in var 1800-talets allmänna antisemitism.

LÄS MER: Antisemitismen i Tredje riket

Kristallnatten - judeförföljelserna intensifieras

I november 1938 mördades en tysk tjänsteman på tyska ambassaden i Paris. Mördaren, Herschel Grynszpan, var son till en polsk jude som hade utvisats ur Tyskland. Två dagar senare uppmanade Hitlers propagandachef Joseph Goebbels till en samlad hämndaktion mot judarna. Hitler lär också ha sagt: ”För en gångs skull ska judarna få känna av folkets vrede. Låt partimedlemmarna slå sig lösa.”

Förintelsens offer

Omkring 13 miljoner människor beräknas ha dött i koncentrations och förintelseläger, arkebuseringar och av svält. Av dessa var 5,3–6,3 miljoner judar, 2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och upp emot 500 000 romer. Dessutom dödades många tvångsarbetare från hela Europa, homosexuella samt mentalt och fysiskt handikappade.

Karta med jämförelse av den judiska befolkningen i Europas länder innan och efter Förintelsen

Kristallnatten (natten av krossat glas) inträffade natten mellan den 9 och 10 november då över 200 synagogor sattes i brand. Tusentals judar misshandlades och cirka 90 dödades. Stormtrupperna plundrade judiska butiker och hem och 30 000 judar transporterades till koncentrationsläger. Judarna tvingades betala ett stort skadestånd som ”kompensation” för ambassadmordet. Dessutom fick judarna själva betala för att få bort glasskärvorna på gatorna. De enda nazister som dömdes var de som hade våldtagit judiska kvinnor. Genom våldtäkterna hade de nämligen brutit mot landets raslagar.

Angreppen under kristallnatten medförde en storm av protester från utlandet och även en del tyskar protesterade. Men nu var judarna isolerade i det tyska samhället. De var nu portförbjudna på badhus, biografer och i de tyska skolorna.

LÄS MER: Kristallnatten

Var Förintelsen planerad i förväg?

Hitler varnade i ett tal den 30 januari 1939 för vad som kunde hända om det blev världskrig. Han sa att det skulle innebära ett utplånande av den judiska rasen i Europa. Många historiker tror dock inte att nazisterna vid denna tidpunkt hade planer på att döda alla europeiska judar. Istället var nazisterna nöjda med att så många judar emigrerade från Tyskland, men de fick dock inte ta med sig några ägodelar när de lämnade landet.

Visserligen talade Hitler vid flera tillfällen om att döda judar under 1930-talet, men förmodligen hade nazisterna inte någon konkret plan före 1941 att systematiskt förinta judarna. Planen om utrotningen kom upp under ett möte med högt uppsatta nazister den 12 december 1941. Förutom Hitler var propagandaministern Joseph Goebbels och SS-chefen Heinrich Himmler med på mötet. Det finns inget officiellt dokument från mötet men privata anteckningar avslöjar Hitlers planer på att utrota judarna.

Hur utrotningen skulle genomföras diskuterades en månad senare vid en konferens i Wannsee utanför Berlin. Direkt ansvarig under Hitler för utrotningslägren var SS-chefen Himmler. I juni 1942 kallades SS-officeren Höss till Berlin för att möta Himmler som berättade: ”Führern har gett order om den slutliga lösningen på judefrågan.” Himmler berättade för Höss att han hade valt Auschwitz för ändamålet eftersom det kamouflerade för omgivningen. Med dessa ord inleddes den systematiska utrotningen av Europas judar.

Koncentrationsläger och förintelseläger

Till koncentrationslägren skickade nazisterna politiska motståndare. Det första tyska koncentrationslägret Dachau upprättades redan den 22 mars 1933, en månad efter att nazisterna hade kommit till makten.

Bild: Saforrest

"Arbeit macht frei" är en tysk paroll som betyder arbete ger frihet. Parollen är främst känd för att den placerades vid ingångarna till flera av de nazityska koncentrationslägren. Bilden visar ingången till Auschwitz 1.

Fram till 1935 var det främst tyska socialdemokrater och kommunister som sändes till koncentrationslägren. Därefter skickades judar, romer, homosexuella, Jehovas vittnen och kriminella till lägren. Omkring 1 650 000 personer sändes till koncentrationsläger mellan 1933 och 1945, av dessa dog drygt en miljon.

1942 upprättade förintelselägren med mål att industriellt döda stora mängder av människor, franförallt judar. Det mest kända förintelselägret var Auschwitz-Birkenau som var ett kombinerat koncentrations- och förintelseläger. Det bestod av tre stora lägerkomplex samt ett fyrtiotal satellitläger. Övriga förintelseläger i Polen var Chelmno, Belzec, Sobibor och Treblinka. Nazisterna försökte dölja utrotningen av judarna och därför placerades dödslägren till avlägsna trakter i östra Europa.

LÄS MER: Koncentrationsläger och förintelseläger

KARTA: Koncentrations- och förintelseläger i Europa

Auschwitz-Birkenau - ett helvete på jorden

Det var SS-chefen Heinrich Himmler som gav order om att Auschwitz skulle byggas i Polen och det öppnades den 20 maj 1940. Till en början var de flesta fångarna polska politiska motståndare.

I slutet av 1941 byggdes en gaskammare som användes för experiment på mindre grupper av ryska fångar som avrättades med gasen Zyklon B. I oktober 1941 byggdes ytterligare ett lägerområde tre kilometer från Auschwitz som skulle fungera som ett förintelseläger. Det fick namnet Auschwitz II eller Birkenau, uppkallat efter den polska byn Brzezinka, på tyska Birkenau. Totalt skickades omkring 1,3 miljoner människor till Auschwitz-Birkenau, varav 1,1 miljoner var judar. Omkring en miljon av judarna dog i lägret.

Bild: US Army Signal Corps

Civila tyskar som tvingas av amerikanska soldater att bevittna liken av ett 30-tal massakrerade judiska kvinnor.

När judarna fördes in i Auschwitz kunde de läsa orden ”Arbeit macht frei” (Arbete skapar frihet) ovanför lägerporten. När en jude frågade om det verkligen stämde pekade en av dem som skötte ugnarna på röken ur brännugnens skorsten och sa: ”Där är friheten som väntar dig.” Filiallägret Birkenau, hade fyra större gaskammare och krematorier.

Från och med 1942 blev Auschwitz centrum för utrotningen av Europas judar. Mer än 80 procent av alla judar som kom till Auschwitz fördes direkt till gaskamrarna. Kommendanten för Auschwitz var Rudolf Höss. När judarna kom till utrotningslägret tvingades de klä av sig under förevändning att de skulle få duscha. Utanför gaskamrarna stod det: Bad. Nakna tvingades de dödsdömda vandra in och dörrarna stängdes. Därefter kom den dödande gasen ut genom hål i de pelare som bar upp kammarens tak. Då utbröt ofta panik och människor slet och klöste på varandra. I Auschwitz fanns det gaskamrar som kunde ta emot 2000 personer.

Kommendanten Höss beskrev efter kriget hur han hade planerat det hela. ”När jag upprättade förintelselägret i Auschwitz föll mitt val på Cyklon B, kristalliserad blåsyra, som vi släppte in i dödsrummet. Allt efter de atmosfäriska förhållandena fick man räkna med tre till femton minuter för att gasen skulle verka.”

När dörren till gaskammaren öppnades tvingades speciellt utvalda judar ta hand om liken.

Så småningom blev dödsfabrikerna alltför effektiva, krematorierna hann inte med. Liken grävdes då i stället ned i massgravar.

Auschwitz befriades av sovjetiska trupper den 27 januari 1945 och är idag museum och upptaget på Unesco:s världsarvslista. Den 27 januari har idag blivit datumet för Förintelsens minnesdag.

Av de omkring 7 000 SS-medlemmar som arbetade i Auschwitz under olika perioder, åtalades 700 efter kriget. Rudolf Höss lyckade smita från Auschwitz men hittades 1946. Han dömdes av en domstol i Warszawa till döden och avrättades genom hängning den 16 april 1947.

LÄS MER: Auschwitz-Birkenau

Tyska folket och omvärlden förhöll sig passivt

Redan på 1930-talet visste det tyska folket om myndigheternas förföljelse av judar eftersom exempelvis Nürnberglagarna gavs full publicitet. Likadant var det med aktionerna under Kristallnatten. Den tyska allmänheten visste väldigt lite eller ingenting om genomförandet av ”Den slutliga lösningen” av judeproblemet som började genomföras 1941. Det allmänheten visste om var att judar deporterades österut till Polen. Naturligtvis visste tusentals tyska soldater om vad som pågick i koncentrationsläger.

Den 17 december 1942 fördömde de allierade för första gången offentligt nazisternas grymheter mot judar. Den 7 april 1944 lyckades två slovakiska judar fly från Auschwitz och till Slovakien där de kontaktade en judisk motståndsrörelse. De berättade i detalj om tyskarna massmördade judar i gaskammare. Deras nedskrivna vittnesmål, det så kallade Auschwitz-protokollet, smugglades ut till Västeuropa där de allierade fick tillgång till protokollet som delvis lästes upp i den brittiska radion. Ändå vägrade de allierade att bomba Auschwitz trots att de fällde bomber mot industrier i närheten av lägret.

Nürnbergrättegångarna

Nürnbergrättegångarna var de rättegångar (13 st) mot nazistiska krigsförbrytare som hölls i två omgångar efter andra världskriget mellan 1945 och 1949. De första rättegångarna hölls mellan den 20 november 1945 och 1 oktober 1946 inför den Internationella militärtribunalen som bestod av ombud för USA, Sovjetunionen, Storbritannien och Frankrike. Bland de åtalade fanns framstående nazister som Göring, Rosenberg, Streicher, Kaltenburg, Seyss-Inquart, Speer, Ribbentrop och Hess.

Hitler, Himmler, Göring och Goebbels hann aldrig straffas för sina gärningar. Hitler och Goebbels begick självmord innan de kunde gripas, och Himmler tog sitt liv strax efter att han tagits till fånga. Bara Göring blev dömd och fick dödsstraff. Men även han undkom straff då han med hjälp av en insmugglad giftanpull kunde begå självmord i sin cell strax innan han skulle hängas.

LÄS MER: Förintelsen

LÄS MER: Andra världskriget (artikelserie)

LÄS MER: Antisemitismen och Förintelsen (artikelserie)

LÄS MER: Nürnbergrättegångarna

LÄS MER: Andra världskriget

Visste du att:

Chefsläkaren i Auschwitz, Joseph Mengele, även känd som ”Dödsängeln” blev ökänd för sina hänsynslösa och sadistiska experiment på lägerfångar. Främst valde han att experimentera på kortväxta och enäggstvillingar, som kom att benämnas ”Mengeles tvillingar”. Ett av hans grymma experiment var att sy ihop två treåriga tvillingar rygg mot rygg. Han ville studera hur flickorna skulle reagera. Mengele lyckades fly till Sydamerika efter kriget. Under en dag vid havet utanför Sao Paulo i Brasilien 1979 fick Mengele troligen en hjärtattack, medan han badade och drunknade.
Den tyske SS-officeren Adolf Eichmann var protokollförare vid Wannseekonferensen där det beslutades om hur Förintelsen skulle genomföras. Eichmann blev ansvarig för deporteringen av miljoner judar i Europa till förintelseläger som Auschwitz och Treblinka. Eichmann var stolt över sin effektivitet och ansåg sig inte vara skyldig till judarnas förintelse. Efter kriget sa Eichmann: ”Jag har ingenting att göra med dödandet. Jag har aldrig dödat någon jude, eller icke-jude heller för den delen. Jag har aldrig dödat någon människa.” Efter andra världskriget flydde Eichmann till Argentina där han 1960 greps av den israeliska säkerhetstjänsten och fördes till Israel. 1961 dömdes han till döden för brott mot mänskligheten och hängdes. Eichmanns aska spreds i internationellt vatten över Medelhavet.
Det förekom en del uppror från judarna. Det mest kända var upproret i Warszawas getto som pågick i cirka fem veckor 1943. Och det förekom även uppror i koncentrationsläger. Samma år lyckades en del fångar i Treblinka komma över vapen som användes för att döda några vakter. Cirka 150 fångar lyckades rymma, men några spårades och dödades. I oktober 1943 bröt sig 300 judar ut ur lägret Sobibor efter att ha attackerat vaktpersonalen med knivar. Många av dem som rymde överlevde kriget. Det förekom även uppror i Auschwitz där judar lyckades döda några SS-män. Samtliga upprorsmän avrättades.
Anne Frank var dotter till en judisk bankir som hade utvandrat till Nederländerna 1933 när nazisterna tog makten i Tyskland. Efter att nazisterna ockuperade Nederländerna 1940 gömde sig familjen Frank och några vänner - från och med 1942 - i ett hemligt utrymme i ett förrådshus i Amsterdam. Efter två år bedrogs gruppen och transporterades till ett koncentrationsläger. Sju månader efter att hon greps dog Anne Frank av fläcktyfus i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Under sin uppväxt skrev Anne en dagbok och pappan, som var den överlevande ur gruppen, återvände till Amsterdam efter kriget där han fann Annes dagbok. Han publicerade 1947 boken som på svenska kallas Anne Franks dagbok, och som blivit en av de mest lästa böckerna i världen, och Anne Frank är tack vare sin dagbok, det kanske mest kända offret för Förintelsen.

Uppgifter och frågor

Hur började judeförföljelserna tidigare i historien och varför förföljde de kristna judarna?
Hur började förföljelsen mot judarna i Nazityskland?
Varför valdes just judarna ut för utrotning?
Vad hände under kristallnatten?
Var Förintelsen planerad i förväg? Motivera ditt svar.
Vad var ett koncentrationsläger?
Vad var ett förintelseläger?
Vad hände i Auschwitz?
Vad hände med personalen som arbetade i Auschwitz?
Vad visste det tyska folket om förföljelsen av judar?
Vad visste omvärlden om Förintelsen?
Vad var Nürnbergrättegångarna?
Vad gjorde chefläkaren Mengele i Auschwitz?
Vad hände med Eichmann?
Vem var Anne Frank och vad hände med henne?
Berätta kortfattat om judiskt motstånd mot de nazistiska plågoandarna.
Hur många dog under Förintelsen?

Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats

Läs mer om

Artikelserie om Andra världskriget, av Carsten Ryytty

Bild: Deutsches Bundesarchiv

+ Visa hela artikelserien

Senast uppdaterad: 8 september 2020

Publicerad: 11 februari 2015

Spara som favorit

Liknande filmer och poddradio