Herrefolket
Tyskarna skulle alltså vara den härskande rasen. Chefen för arbetstjänst, Robert Leytrot, skrev att "ödet gjort oss till en högre ras". Mänskligheten var alltså, enligt Leytrot, uppdelad i en högre och en lägre ras. Den lägre rasen hade mindre behov. Den behövde mindre utrymme, mindre kläder, mindre mat och mindre kultur. För Himmler hade de slaviska folken endast existensberättigande om de kunde användas av tyskarna: "Om 10 000 ryska kvinnor faller ner döda av utmattning när de gräver antitanksdiken, intresserar mig bara om dessa antitanksdiken behövs för Tyskland." Också nazisternas chefsideolog Alfred Rosenberg var inne på samma linje: "Slaverna måste arbeta för oss. Behöver vi dem inte måste de dö".
Slaverna skulle också uppfostras för att inta sin underordnade roll i samhället. Lydnaden gentemot herrefolket skulle te sig naturlig för de slaviska undermänniskorna. De polska barnens skolgång skulle på sin höjd omfatta fyra år. Framförallt var det viktigt att polska patrioter inte anställdes som lärare. Kvinnliga lärare fick inte komma ifråga. De ansågs nämligen vara brinnande polska fosterlandsvänner. Ockupationsmakten ville ha pensionerade polska poliser som lärare. De uppfattades som lojala mot Tyskland.
För polackerna fick alltså inte någon högskoleutbildning komma ifråga. Endast för de polacker som skulle germaniseras kunde något sådant bli aktuellt. Himmler förklarade att de östeuropeiska barnen måste lära sig att lyda sina tyska herrar. De skulle lära sig räkna till hundra och uppfostras att klara ett hantverksyrke. Flickorna fick lära sig spinna, väva och liknande sysselsättningar.
De polacker som förvisades till Generalguvernmentet (del av Polen dit polacker deporterades) fick endast medföra handbagage. Inga värdesaker inte ens vigselringar fick tas med. Den deporterade beordrades också att ställa sitt hus i ordning åt den tyske kolonist som skulle överta det. Motstånd straffades med döden. Polackerna måste ta av sig hatten för tyskar i uniform. På gatan måste en polack alltid ge plats åt en tysk. Polacker fick inte köra bil eller äga en cykel.
Operation Barbarossa
På morgonen den 22 juni 1941 anföll plötsligt utan förvarning Nazityskland sin bundsförvant Sovjetunionen. Operation Barbarossa hade inletts. Hitler förklarade: "Kriget mot Ryssland kan inte föras på ridderligt vis. Ideologier och raser står emot varandra. Kriget måste bli skoningslöst och hårt. Kommunisterna är direkt fientliga till nationalsocialismen. Därför måste de likvideras."
Målen för de tyska framryckningen var i norr Leningrad (S:t Petersburg), i mitten Moskva och i söder Stalingrad. Hitler underskattade på ett ödesdigert sett sina ryska motståndare. I stället för att koncentrera sig bredde tyskarna ut sig för mycket. De ställdes inför gerillakrig och den brända jordens taktik.
Men stora framgångar vanns i början. Tyskarna tog 150 000 fångar. Minsk erövrades snart och tyskarna närmade sig Dnjeper och Dvina. På kort tid lade tyskarna under sig området fram till Moskva. Hitler förklarade att Ryssland var slaget. Goebbels talade om att Östeuropa låg som en hjälplös jungfru i den tyske Mars (krigsgudens) mäktiga armar. Nära 200 miljoner slavarbetare skulle snart kunde sättas in i arbetet för Tredje riket.
LÄS MER: Operation Barbarossa
Stalingrad
Hitler sa i januari 1943: "Jag lämnar inte Volga. I strid med ryssarna kan det inte bli tal om att ge sig". Tyskarna förbjöds alltså av Hitler att göra de nödvändiga tillbakadragningarna. De tyska soldaterna utsattes för ständiga ryska motanfall. För att skydda sig byggde tyskarna små befästningar som kallades "igelkottar". Förbindelserna med Tyskland blev svårare att upprätthålla och var beroende av flygtransporterna.
När de tyska arméerna vällde över gränsen började ryssarna förflytta hela sin krigsindustri österut. Hela fabriker monterades ned och transporterades till Sibirien. Långt borta från fronten i väster arbetade nu dag och natt den ryska krigsindustrin. Ryssarna massproducerade en ny 52 tons stridsvagn "den vita mammuten". De tillverkade också stridsplan och annan krigsmateriel. Arbetet utfördes i bitande köld och under primitiva förhållanden. Men snart uppenbarade sig de väldiga stridsvagnarna bakom de tyska linjerna. Tyskarna led svårt i sina "igelkottar", men de höll ut.
För Hitler var det viktigt att inta Stalingrad. Lyckades han med det skulle Volga bli Tysklands gräns i öster.
Kampen om Stalingrad började den 22 augusti 1942. Staden täcktes av söndersmulade byggnader och ruttnande lik. Det kämpades ursinnigt om varje byggnad. Soldaterna kröp omkring bland husruinerna med kulsprutepistoler och bajonetter. De döda dog utan att möjlighet fanns att begrava dem. De blev inte ens räknade. Långt borta i Berlin förklarade Führern att han ville ha Stalingrad. De tyska generalerna bad om att få dra sig tillbaka några kilometer. Annars skulle man hamna i en vinterfälla. Men Führern fick ett raseriutbrott : "Stanna och slåss! Jag lämnar aldrig Volga!"
Ryssarna slöt ringen kring general Paulus Sjätte armé. Den ryska vintern kom. Göring hade sagt att den inringade sjätte armén kunde underhållas från luften. Men var fanns Luftwaffe? Görings flygvapen kunde inte undsätta tyskarna i Stalingrad.
Från den tyska sidan rapporterades att varje dag förde med sig svält, nöd, bitande kyla, sår som inte kunde skötas. Sjätte armén smälte bort. Den 8 januari 1943 uppmanade den ryske generalen Rokossovski tyskarna att kapitulera.
Han meddelade den tyske general Paulus att hans situation var desperat. Era trupper lider av hunger, sjukdomar och kyla. Den ryska vintern har ännu inte börjat. Era soldater saknar vinterkläder. Er läge är hopplöst och fortsatt motstånd meningslöst.
Men Hitler förbjöd Paulus att kapitulera. Sjätte armén skulle kämpa till sista man. De sista dagarna i januari förintades mer än 100 000 tyska soldater. Den 2 februari 1943 kapitulerade Paulus i en källarvåning. De återstående utsvultna och kylskadade tyska soldaterna kom fram ur källare och hålor. Tystnaden lade sig över det snötäckta och blodstänkta slagfältet. 91 000 tyska soldater fördes bort till kyliga fångläger i Sibirien. Av dessa skulle bara 5 000 återse Tyskland. Några månader tidigare hade sjätte armén utgjorts av 285 000 man.
LÄS MER: Slaget vid Stalingrad
LÄS MER: Polen under andra världskriget
LÄS MER: Hitlers Östeuropapolitik
LÄS MER: Andra världskrigets orsaker
