Winston Churchill höll tal till nationen:
"På denna strid beror civilisationens överlevnad. På den beror vårt brittiska liv och den långa kontinuiteten av våra institutioner och vårt välde. Fiendens hela raseri och makt måste mycket snart komma att vändas mot oss. Hitler vet, att han måste bryta ner oss på denna ö eller förlora kriget. Om vi kan hålla stånd mot honom, kan hela Europa bli fritt och världens liv fortsätta framåt till vida solbelysta högland. Men om vi misslyckas, då kommer hela världen, även Förenta staterna, även allt vi har känt för och hållit av, att sjunka i en ny mörk tidsålders avgrund som blir mer ondskefull och kanske mer långvarig genom en förvrängd vetenskaps förvillande belysning. Låt oss därför hålla fast vid våra plikter och sköta oss så, att, om det brittiska imperiet och dess samvälde kommer att vara i tusen år, människorna ändå säga: 'Det där var deras stoltaste stund'."
Hitler gjorde ett uppehåll på en dryg månad efter Frankrikes fall innan angreppen på Storbritannien sattes in. Hitler sa: "Britterna har förlorat kriget men de vet inte om det - man får ge dem tid. Då återfår de förnuftet". Under denna tid arbetade britterna febrilt med att förstärka försvaret av sin ö. Alla medborgare engagerades i invasionsförsvaret. Varje person i Storbritannien måste ställa sig själv och sin egendom till landets förfogande. Krigsindustrin arbetade numera dag och natt.
Civilförsvaret med brandkårer och röjningsavdelningar byggdes ut. Spärrballonger skulle fånga in lågt gående glidplan. Vägskyltar avlägsnades så att invasionsstyrkor inte skulle kunna orientera sig. Skyttegravar grävdes. Vattenledningar, gasverk och telefonlinjer skyddades speciellt. Många som lämnat yrkeslivet bakom sig blev nu delaktiga i krigsansträngningarna. De hade tidigare gjort insatser i första världskriget. Churchill kallade dem i en radioutsändning för "Home Guard".
Storbritannien hade också en aldrig besegrad flotta. Som Churchill sa "när allt kommer omkring har vi ju en flotta". Hur var rädslan för invasionen? Frågan ställdes till en gammal veteran från första världskriget: " A fellow from London was down here last week and he asked me if we weren't afraid of being invaded. I said that's an insult to the the British navy". Men försvaret kretsade i huvudsak kring Royal Air Force, det brittiska flyget.
Slaget om Storbritannien
Herman Göring gav den 6 augusti order till Luftwaffe att de första massiva flyganfallen skulle sättas in mot Storbritannien. Messerschmittplan, Fockerplan och skrikande störtbombare - Stukaplan - anföll i våg på våg. RAF flygarna mötte angreppen i sina Spitfire- och Hurricaneplan.
BBC rapporterade ibland från luftstriderna som om de varit sportreferat: "There's one comming down in flames - there somebody's hit a German - and he's coming down ... Oh boy, I've never seen anything so good as this - R.A.F. fighters have really got these boys taped."
Den 20 augusti sa Churchill i underhuset: "Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few."
Markpersonalen, mekanikerna, kvinnorna i WAAF och inte minst de som arbetade i flygindustrin såg till att allt fungerade. Historier gick om att piloterna åt morötter för att förbättra sitt mörkerseende. Radarn hade nu också kommit i bruk och blev till stor hjälp för det brittiska luftförsvaret.
