Fördrivningen sker oftast med hot och våld för att tvinga den utsatta målgruppen att lämna sina hus och hem och förflytta sig till en annan plats, antingen inom samma land eller till och med utomlands.
En mer extrem form av folkfördrivning är etnisk rensning som är en systematisk utrensning av målgruppen som förutom fördrivning även kan omfatta dödande och massakrer. Dessutom brukar dessa åtgärder efterföljas av förstörelse och radering av folkgruppens närvaro i regionen i form av demolering av historiska monument och byggnader samt byte av namn som härleds till den utdrivna gruppen. När liknande dödande sker med avsikt att helt eller delvis utrota målgruppen pratar man istället om folkmord.
Folkmord anses vara den värsta typen av brott i modern tid. Begreppet genocide (engelskans ord för folkmord) myntades 1944 av den polsk-judiske juristen Raphael Lemkin. Han satte ihop orden genos (grekiska för "familj, stam eller ras") och -cide (derivata från latinets cidium för "döda") för att beskriva ett helt nytt internationellt brott. Långt tidigare hade Lemkin som student läst nyheten om mordet på den osmanska storvisiren Talaat Pascha i Berlin (1921) och rättegången för hans mördare Soghomon Tehlirian. Lemkin insåg det paradoxala i situationen: ”Det är ett brott av Tehlirian att mörda en individ, men det är inget brott av hans förtryckare att ha mördat mer än en miljon människor (se det armeniska folkmordet 1915).” Nu under det pågående andra världskriget och utrotningen av judar och andra utsatta minoriteter i Europa (se Förintelsen) var Lemkin mer än någonsin besluten att skapa en brottsrubricering för det som Storbritanniens dåvarande premiärminister Winston Churchill kallade för ”brottet utan namn.” Lemkin kämpade ihärdigt för ett internationellt antagande av hans nya begrepp som brottsrubricering, ett arbete som resulterade i 1948 års FN-konvention om förebyggande och bestraffning av folkmordsbrott.
FN-konventionens definition av folkmord lyder enligt följande:
[Artikel 2] I denna konvention innebär folkmord någon av följande handlingar med avsikt att, helt eller delvis, förinta en nationell, etnisk, ras- eller religiös grupp genom att:
- döda medlemmar ur gruppen;
- orsaka allvarlig kroppslig eller mental skada hos gruppens medlemmar;
- avsiktligt påverka gruppens levnadsförhållanden för att, helt eller delvis, orsaka dess fysiska förintande;
- påtvinga åtgärder avseende förhindrandet av födslar inom gruppen;
- tvångsförflyttning av gruppens barn till en annan grupp.
Lemkins definition var dock betydligt vidare än det som dagens FN-konvention anger, vilket har gett upphov till mycket kritik och många förslag om revidering och omdefiniering av folkmordsbegreppet. Lemkin ville bland annat även inkludera kulturella, politiska och ekonomiska grupper bland målgrupperna. Ännu viktigare var hans ansats om att folkmord inte bara behöver handla om dödande utan lika gärna om förintandet av en målgrupps kulturella och sociala identitet. Men när man började revidera Lemkins förslag för att göra det praktiskt tillämpningsbart så skalade man bort en hel del som vissa experter inte ansåg skulle gå att använda juridiskt. Den redan urvattnade versionen skalades därefter ner ännu mer i de politiska förhandlingar som följde inom FN när texten till konventionen diskuterades bland medlemsnationerna. Resultatet blev dagens FN-konvention. Konventionen har sedan dess fått mycket kritik eftersom den utelämnar vissa grupper (främst kulturella och politiska) och misslyckas med att fånga vidden av den komplexa process som ett folkmord ofta består av.
LÄS MER: Folkrätt - om folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser
LÄS MER: Folkrätt och krigets lagar
LÄS MER: Vad är folkrätt?
LÄS MER: Internationella brottmålsdomstolen (ICC)
LÄS MER: Förenta nationerna: Internationella brottmålsdomstolen (ICC)
LÄS MER: Förenta nationerna: Internationella domstolen
LÄS MER: FN:s historia - vägen till bildandet av FN
LÄS MER: Suveränitetsprincipen och humanitär intervention
LÄS MER: Humanitär intervention
LÄS MER: Orsaker till krig
