Även om vi idag mest förknippar koncentrationsläger med nazisternas folkmord på Europas judar och andra utsatta folkgrupper och minoriteter under andra världskriget så har flera regimer använt sig av liknande läger tidigare, bland annat USA:s regering mot landets ursprungsbefolkning samt Storbritannien under andra boerkriget i Sydafrika 1899-1902.
I sin bok, Från Persien i stiltje och storm (Stockholm: Dahlberg, 1918), beskrev svensken Gustaf Hjalmar Pravitz hur han under sin resa genom Osmanska riket (1917) hade mött armenier i ett ”koncentrationsläger” (se armeniska folkmordet).
Nazitysklands omfattande lägersystem
Det första koncentrationslägret i Tyskland inrättades strax utanför staden Dachau, två mil nordväst om München i Bayern. Detta koncentrationsläger togs i bruk efter nazisternas makttillträde 1933 och var avsett för politiska fångar. Dachau blev en förebild för nazisternas koncentrationslägersystem och följdes snart av många fler koncentrationsläger i Nazityskland, och senare under andra världskriget i några av de ockuperade länderna.
I nazisternas koncentrationsläger tvingades fångarna ofta att utföra tvångsarbete och leva under extremt hårda och omänskliga förhållanden.
Förintelseläger byggda för massmord
Under andra världskriget gick den nazistiska regimen ännu längre och skapade särskilda förintelseläger (eller utrotningsläger), vars främsta syfte var att systematiskt mörda judar. De flesta av dem byggdes direkt för massmord och hade inte varit koncentrationsläger från början. Auschwitz var däremot ett lägerkomplex med flera funktioner: där fanns både koncentrationsläger och tvångsarbetsläger samt förintelselägret Auschwitz-Birkenau.
Skillnaden mellan lägertyperna är viktig:
- I koncentrationslägren spärrades människor in och utnyttjades som tvångsarbetare. Där dog hundratusentals fångar av bland annat svält, sjukdomar, våld, avrättningar och utmattande arbete.
- I förintelselägren var det främsta syftet massmord, och de flesta människor som fördes dit dödades kort efter ankomsten.
Förintelselägren anlades nära järnvägar så att nazisterna kunde deportera stora grupper av människor dit. Nazisterna använde gas, framförallt i gaskammare, för att genomföra massmorden. Offrens kroppar begravdes i massgravar eller brändes i stora gropar och krematorier. Förintelselägret Treblinka II, nordost om Warszawa, var ett sådant läger. Det togs i bruk i juli 1942 med det särskilda syftet att mörda judar.
Vid förintelselägren mördades de flesta som hade förts dit kort efter ankomsten. I Auschwitz-Birkenau valde nazisterna ut en del människor till tvångsarbete, medan många andra skickades direkt till gaskamrarna. De som mördades omedelbart registrerades inte som fångar.
I vissa koncentrationsläger utsatte nazisterna även fångar för medicinska experiment. Försöken kunde bland annat gå ut på att testa kroppens motstånd mot kyla för att få kunskap som kunde hjälpa tyska soldater, sjömän och piloter. Andra grymma ingrepp och tester ledde i många fall till en plågsam död eller bestående skador hos de människor som utsattes.
Lägersystemet var en del av Förintelsen
Förintelsen genomfördes inte bara i läger. Nazisterna och deras medhjälpare mördade även judar genom masskjutningar, tvångsarbete, svält och dödsmarscher. De förföljde och mördade dessutom andra grupper, bland annat romer, personer med funktionsnedsättningar, sovjetiska krigsfångar och politiska motståndare. Lägersystemet var en del av en större organiserad förföljelse och ett massmord som omfattade stora delar av Europa.
Fångarna fick ett nummer tatuerat på handledenAuschwitz var det enda nazistiska lägerkomplex där fångnummer tatuerades permanent på fångarnas kroppar. Lägerledningen delade ut över 400 000 fångnummer. De människor som registrerades som fångar och valdes ut till arbete fick vanligtvis numret tatuerat, oftast på vänster underarm. De som skickades direkt till gaskamrarna registrerades inte och fick varken fångnummer eller tatuering. De första som tatuerades var sovjetiska krigsfångar hösten 1941. Systemet utvidgades senare till andra fånggrupper. Fångarna tilltalades ofta med sitt nummer istället för sitt namn, vilket var en del av lägrens avhumanisering – försöken att beröva människorna deras identitet och människovärde. Idag kan numren hjälpa forskare och anhöriga att identifiera enskilda fångar och ta reda på vad som hände med dem. |
M LÄS MER: Förintelsen
S LÄS MER: Antisemitismen och Förintelsen (artikelserie)
M LÄS MER: Auschwitz
M LÄS MER: I nazisternas dödsläger
S LÄS MER: Folkfördrivning, etnisk rensning och folkmord
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.