Japan inledde förhandlingar med USA i förhoppning om att förmå USA att häva exportförbudet och även sluta hjälpa Kina. Eftersom förhandlingarna misslyckades anföll Japan USA.
USA visste att japanerna skulle attackera någonstans
USA hade knäckt den kod japanerna använde när de sände diplomatmeddelanden till den japanske ambassadören i Washington. När förhandlingarna mellan USA och Japan började gå dåligt fick den japanske ambassadören meddelande om att Japan skulle gå till attack. USA kände till tidpunkten men inte platsen. Av radiotrafiken drog amerikanerna slutsatsen att japanerna planerade invadera Sydostasien, men exakt var visste man inte.
USA:s marinminister Knox skrev dock i ett brev den 24 januari 1941 till krigsminister Stimson: ”Om krig skulle utbryta med Japan anses det mycket möjligt att fientligheterna inleds med en överrumplingsattack mot flottan eller örlogsbasen vid Pearl Harbor.”
Ett noga förberett anfall
Sommaren 1941 fick speciellt utvalda piloter från japanska marinen öva precisionsbombning utanför den lilla staden Kagoshima i södra Japan. Topografiskt liknade Kagoshima Honolulu där Pearl Harbor låg. Piloterna fick studera en fyra kvadratmeter stor modell över Oahu och fick lära sig silhuetterna på fartygen i Pearl Harbor. Piloterna visste att de skulle slå till en söndag, för då låg flottan alltid i hamn.
Den 6 september 1941 inkallades ett rådsmöte inför kejsaren, och alla ministrar och höga militärer var närvarande. Majoriteten av de närvarande godkände den preliminära krigsförklaringen. Även kejsaren godtog krigsförklaringen (även om han var tveksam). Beslutet om krig hade dock redan fattats av armén och marinen.
Det var Chuichi Nagumo som var ansvarig överbefälhavare för aktionen mot Pearl Harbor, men Nagumo var mycket tveksam inför uppgiften. Han var övertygad om att Japan skulle kunna krossa USA:s flotta i Pearl Harbor, men insåg att Japan aldrig kunna krossa USA i längden. Ett tag hotade Nagumo att avgå om planen skulle genomföras. Efter Pearl Harbor sa Nagumo: ”Vi väckte en sovande jätte och uppfyllde honom med ohygglig beslutsamhet.”
Anfallet mot Pearl Harbor
Klockan 07.02, den 7 december 1941 upptäckte två meniga på en amerikansk radarstation att ett stort antal flygplan var på väg mot Pearl Harbor och rapporterade till en amerikansk informationscentral. En officer på informationscentralen svarade att det var amerikanska B-17-plan som var på väg från fastlandet till Pearl Harbor.
Strax före klockan 08 på morgonen söndagen den 7 december 1941 anföll japanska plan och ubåtar den amerikanska flottan i Pearl Harbor på Hawaii. Någon krigsförklaring kom inte, och anfallet kom fullständigt överraskande.
Det var den japanske befälhavaren Fuchida som ledde den första anfallsvågen på 180 plan som lyfte från hangarfartyg 40 mil från Pearl Harbor.
Ingen hade väntat ett japanskt angrepp så långt österut. Befälhavaren Fuchida skrek i sin radio ”Tora, Tora, Tora” (”Tiger, tiger, tiger”). Det var kodordet för att informera den japanska flottan att den amerikanska Stillahavsflottan hade överrumplats.
Fuchida blev glad när han såg att sju slagskepp låg för ankar i Pearl Harbor. Men det blev en besvikelse för japanerna att det inte fanns ett enda hangarfartyg. I hamnen fanns dock kryssare, jagare och andra fartyg, totalt 94 fartyg.
Japanerna koncentrerade sig på de sju slagskepp som låg parvis mitt i viken utanför Fordön. De japanska torpedplanen gick ner på en höjd lägre än 90 meter och släppte sin last av torpeder, de flesta träffade sina mål.
Den första vågen av flygplan åstadkom stor skada. Den andra vågen som slog till en timme senare var mindre framgångsrik för att rök från den brinnande oljan som spyddes ut från de träffade slagskeppen skymde sikten.
Under två timmar sänkte eller skadade japanerna 18 fartyg och förstörde 188 plan samt skadade 159 andra. Omkring 2400 amerikaner dog, däribland 68 civila och över 1000 skadades.
De japanska förlusterna blev 29 plan, 55 flygare, en ubåt och fem miniubåtar.
Fuchida blev förvånad när han flög in mot Pearl Harbor. På en yta som var mindre än fem kilometer kvadratkilometer låg 94 fartyg tätt hopklumpade utan ett enda torpednät tvärs över inloppet. Fuchida sa efteråt: ”Aldrig ens i djupaste fred har jag sett ett så fullständigt oskyddat mål.”
USA: s Stillahavsflotta var nästan utplånad trots det hade USA tur. Alla de fyra amerikanska hangarfartygen i Stilla havet kom undan eftersom de var på väg bort från Pearl Harbor den 7 december. De kom att spela en avgörande roll i fortsättningen av andra världskriget, som i Stilla havet utvecklades till ett slag mellan hangarfartyg. Dessutom lyckades inte japanerna förstöra oljedepåerna och varven. Av de 18 örlogsfartyg som skadades eller sänktes, återställdes 15 till stridbart skick.
I Tokyo mottogs nyheten om attacken mot Pearl Harbor med jubel. De japanska flygarna hyllades när de återvände och fick vara med på festligheter runt om i Japan. Fuchida fick till och med träffa kejsaren.
USA förklarar krig mot Japan
Den japanska flottans överbefälhavare, Yamamoto, hoppades kunna skada den amerikanska flottan med sådan kraft att Washington skulle söka förhandlingsfred innan landet kunde mobilisera sin industriella potential för krig. Men Japan felbedömde amerikanernas reaktion. Mindre än 24 timmar efter attacken höll president Franklin D Roosevelt ett tal till det amerikanska folket: ”Gårdagen, den 7 december 1941, är en dag som vi kommer att minnas som skammens dag. Förenta staterna utsattes då för en attack av japanska sjö- och flygstridskrafter,” sa han. Därefter röstade kongressen med stor majoritet att förklara krig mot Japan. Endast en person som röstade nej.
USA återhämtade sig snabbt från katastrofen i Pearl Harbor. Den 4 juni 1942 besegrade en amerikansk flotta en japansk flotta vid Midway. Då sänkte USA fyra av japanernas åtta hangarfartyg.
Japanerna i USA
I början av 1942 beslutade den amerikanska regeringen att de flesta personer av japanskt ursprung som var bosatta i USA skulle interneras (spärras in), trots att 73 procent av de sammanlagt 110 000 som fängslades var amerikanska medborgare.
Militären tvingade alla personer av japanskt härstamning att avlägsna sig från västkuststaterna Kalifornien, Oregon och Washington efter att de förklarats som strategiska områden. De tvingades sälja sin egendom till låga priser och slå sig ned i ett av tio omlokaliseringscentra. I slutet av 1944 började myndigheterna stänga en del läger och familjerna tilläts återvända till västkusten.
Litteratur
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska Media, 2012
H.P. Willmott m.fl., Andra världskriget, Bonnier Fakta, 2012
Chris Mann m.fl., De största slagen under andra världskriget, Läsförlaget, 2009
Text: Carsten Ryytty, författare och SO-lärare
Ovanstående text är redigerad av SO-rummet men ingår ursprungligen i boken Hitler och andra världskriget : 444 frågor och svar.
Bokens webbplats
