Stalins utrensningar som även har kallats ”stora utrensningen” eller ”stora terrorn” var massiva förföljelser av vad man kallade för statsfiender under 1936-1939 i Sovjetunionen. Kampanjen var landsomfattande och drabbade individer i alla grupper och på alla nivåer i Sovjetunionen. Mellan 700 000 och 1,2 miljoner personer beräknas ha mördats i utrensningarna – allt från högt uppsatta militärer och partitoppar inom kommunistpartiet till bönder och vanliga medborgare. Gemensamt för dem alla var att de misstänktes vara sabotörer, spioner eller kontrarevolutionärer. Dessa "statsfiender" arresterades och torterades. Många skickades till arbetsläger eller avrättades.
Förutom den massiva säkerhetstjänsten och det stora polisväsendet som inrättades för att kunna leta upp alla inbillade statsfiender, så uppkom också en utbredd "angiverikultur" där par, vänner och släktingar kunde anklaga varandra för att vara statsfiender. Angiverisystemet medförde att många passade på att göra sig kvitt konkurrenter eller andra besvärliga människor genom att anklaga dem på falska grunder och få dem undanröjda.
Inom forskningen pekar man framför allt på att det hela orsakades av Josef Stalins paranoida misstankar om kuppförsök och konspirationer som syftade till att avlägsna honom som ledare. Stalin hade själv tagit makten genom att röja undan andra politiska konkurrenter i sin strävan efter absolut makt. Strax efter att han utsetts till kommunistpartiets och därmed Sovjetunionens ledare, började han rensa bland toppen av ledarskapet inom både partiet och militären. Alla personer som uppfattades som potentiella motståndare – som skulle kunna ifrågasätta Stalins politik och utmana hans ledarskap – fängslades, skickades till arbetsläger eller avrättades. Efter ett tag utökades utrensningen till att omfatta hela samhället. Regimen riktade framför allt in sig på intellektuella, rika bönder (kulak, egentligen ryska för ”knuten näve”) och yrkesfolk. Den hemliga säkerhetspolisen NKVD spelade en avgörande roll i Stalins terrorvälde.
Det var dock inte enbart Stalins paranoia som låg bakom utrensningarna. En annan viktig bakgrundsfaktor som bidrog till utrensningarnas omfattning, var folkets kännbara missnöje mot Stalins styre, speciellt till följd av svältkatastrofen under 1932-1933 (Holodomor) som var en konsekvens av regimens tvångskollektivisering av jordbruket. Missnöjet bland bönderna och den enorma folkomflyttningen inom Sovjetunionen (i samband med tvångskollektiviseringen m.m.) innebar att stora mängder arbetslösa bönder och andra drabbade människor sökte sig till storstäderna för arbete och mat. Den ökade trängseln och det folkliga missnöjet i städerna ansågs utgöra ett hot mot ordningen och den politiska ledningen i landet. Det var den här hotbilden som fick Stalin att planera elimineringen av alla individer som potentiellt skulle kunna delta i ett uppror eller ifrågasätta hans politik och maktposition. För att legitimera utrensningen utpekades de misstänkta personerna – ofta utan några bevis överhuvudtaget – som statsfiender, sabotörer, terrorister och spioner.
Även om kulmen av utrensningarna nåddes under 1936-1939 (strax innan andra världskriget) så fortsatte terrorn i princip fram till Stalins död 1953. Först då och speciellt under tiden när Nikita Chrusjtjov var Sovjetunionens ledare (1953-1964) började man fördöma Stalins terror och rehabilitera de tidigare anklagade personerna som hade överlevt. Men rehabiliteringen var inte helt problemfri. Många återvändande personer hade varit utsatta för både tortyr och hårt kroppsarbete i läger, vilket gjorde att de hade svårt att återanpassa sig till vardagslivet i frihet. Även konfrontationen med de som en gång hade angivit dem (i många fall en nära anhörig eller vän) var oerhört svår och ansträngande. Dessutom bemöttes rehabiliteringsarbetet av stort motstånd från många av de personer som tidigare hade dragit nytta av angiverisystemet och använt det som språngbräda i karriären (genom att t.ex. undanröja konkurrenter). Dessa ville istället att det förgångna skulle glömmas eftersom de var rädda för att konfronteras för sina tidigare falska anklagelser och själva råka illa ut genom att t.ex. bli av med arbetet eller hamna i fängelse. Vidden av utrensningarna var dock så stora att det har varit omöjligt att dölja eller glömma dem.
S LÄS MER: Stalin manipulerade historien
M LÄS MER: Sovjetunionen
M LÄS MER: Josef Stalin
S LÄS MER: Josef Stalin ändrar sig – en paranoid massmördare räddar världen från nazismen
S LÄS MER: Kommunistiska brott mot mänskligheten
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
