Blixtkrig var en form av krigföring som användes framgångsrikt av tyskarna i början av andra världskriget t.ex. under anfallet mot Polen 1939 och Frankrike 1940, men också under ökenkriget i Nordafrika och i inledningsfasen av anfallet mot Sovjetunionen 1941.
Blixtkrigets principer gick ut på att anfalla och bryta igenom fiendens försvarslinjer med flyg, stridsvagnar och andra motoriserade truppslag. Det kvarvarande motståndet rensades därefter bort av infanteriet. Användningen av radion var viktig, då denna gjorde det möjligt att snabbt skicka ut order för att exempelvis tillkalla stridsflyg.
Den tyske militären Heinz Guderian blev känd som ”blixtkrigets fader” för att han införde stridsvagnar och rörlig krigföring av blixtkrigstyp i tyska armén under 1930-talet. Det mest tydliga exemplet på framgångsrikt tyskt blixtkrig var anfallet på Frankrike där tyskarna snabbt lyckades besegra allierade styrkor som utgick från en föråldrad doktrin som var baserad på första världskrigets strider.
LÄS MER: Slaget om Frankrike - blixtkrig i väst
LÄS MER: Andra världskriget
Litteratur:
Alf W. Johansson, Europas Krig, Natur och Kultur, 1998
Antony Beevor, Andra världskriget, Historiska media, 2012
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
