Med Nürnberglagarna förlorade judarna sitt tyska medborgarskap och sin rösträtt. Inte heller fick de inneha offentliga tjänster.
Det blev också förbjudet att visa bilder på judar om det inte var fråga om antisemitisk propaganda.
Judeförföljelserna
En australiensk reporter, Roberts, gjorde en studieresa i Nazityskland 1936 (alltså innan Förintelsen) och han beskriver judeförföljelserna så som han upplevde dem. "Judarna skulle alltså åter i vår moderna tid liksom tidigare i historien slås till marken och förföljas. Till den grad har alltså det nya Tyskland (Nazityskland) förnedrat sig", skriver han.
Överallt där Roberts reste i Tyskland såg han skyltar som "Badning förbjuden för judar", "Judar äga ej tillträde till denna by" eller "Judar och lösa djur är förbjudna inom detta område".
Han fick också i sin hand de monstruösa teckningar som publicerats i tidskriften Der Stürmer. Roberts säger: "Jag betraktade en teckning i det exemplar jag höll i handen. Den föreställde en jude som höll på att slita inälvorna ur en vacker tysk flicka".
Grynszpan och upptakten till kristallnatten
Hitler hade proklamerat Nürnberglagarna för att som det sades skydda "det tyska blodet". De följdes av en våg av judeförföljelser, där bland annat synagogorna i München och Dortmund förstördes.
Herschel Grynszpan, en ung jude bosatt i Paris, blev mycket upprörd över judeförföljelserna i Tyskland. Den 7 november 1938 sköt han därför som hämnd en anställd vid det tyska utrikesministeriet i Paris. Denne dog två dagar senare. Efteråt förklarade Grynszpan att han gjort detta för att judarna i Tyskland behandlades som djur. Olyckligtvis råkade just den tjänsteman som träffades av kulan vara motståndare till judeförföljelserna.
Hitler avbröt omedelbart det möte han satt i, när han fick meddelande om attentatet.
Kristallnatten
Nazistpartiet grep nu tillfället att ordna judefientliga demonstrationer över hela Tyskland. Judiska butiker och synagogor förstördes. Meningen var att demonstrationerna och förstörelsen av judisk egendom skulle se ut att ha ett spontant folkligt stöd. Därför deltog inte från början naziregimen officiellt i judepogromerna (förföljelserna). SS-chefen Himmler själv höll sig länge avvaktande. Men hans främste underhuggare Heydrich gav klartecken till polisen att samarbeta med demonstranterna.
För judarna blev natten mellan den 9 och 10 november 1938 en natt av förtvivlan. De misshandlades och deras egendom förstördes medan stora människomassor stod tysta och tittade på. Men ännu var naziregimen rädd om sitt rykte utomlands. Utrikesminister Ribbentrop talade om de "imbiciller" (dumskallar) som förstörde hans diplomatiska arbete i Storbritannien. Hitler låtsades inte känna till vad som skedde, men enligt ögonvittnen hade det hans gillande. Han upprepade att judarna inte tillhörde det tyska folket, utan var dess svurna fiender. Räkningens dag hade nu kommit.
Pogromerna fortsatte och ungefär 20 000 judar skickades till koncentrationsläger.
Utanför Tyskland var man mycket upprörd över den tyska behandling av judarna. Göring svarade med att erbjuda andra länder att ta emot de tyska judarna. Det var dock inget land villigt att göra.
Några tidigare och samtida antisemiter
Nationalsocialisterna var naturligtvis inte de första rasisterna i historien. Vi gör här bara ett litet axplock:
Joseph de Gobineau
Joseph de Gobineau, som levde i mitten på 1800-talet, menade att adelsmannen var god i kraft av sin ädla börd och därmed överlägsen resten av folket. På samma sätt var vissa raser överlägsna andra. Germanerna och arierna tillhörde, enligt Gobineau, de ädla, överlägsna raserna.
Richard Wagner
Tonsättaren Richard Wagner (också verksam vid mitten av 1800-talet) menade att judarna som konstnärer utgjorde en fara för den äldre tyska kulturen. I hans stora verk Niebelungsring finns en antisemitisk tendens och i hans sista opera Parsifal förekommer blodsmystik.
Houston Stewart Chamberlain
Engelsmannen Houston Stewart Chamberlain, svärson till tonsättaren Richard Wagner, var ivrig tyskvän och antisemit. I sin bok Die Grundlagen des 19. Jahrhunderts skrev han att judarna helt skilde sig från germanerna. Chamberlain menade att germanerna låtit sitt "ädla blod" tunnas ut genom "rasblandning". Judarna däremot hade behållit sin "rasrenhet". Med "djävulsk list" hade judarna även skaffat sig kontrollen över den germanska kulturen.
Artur Dinter
Artur Dinter skrev 1918 en roman som fylld av blodmystik. Hjälten Hermann är en ung arisk vetenskapsman som härstammar från hederliga tyska bönder. Men hans hustru föder ett barn med judiska drag. Hermann får då veta att hon blivit förförd av en jude. Men hon var inte det enda offret får man veta. Utan det pågick en fasansfull judisk konspiration, där det tyska blodet skulle fördrivas.
Hans F Günther
Hans F Günther, skämtsamt kallad "Rassen-Günther", skrev under mellankrigstiden beundrande om den "nordiska människan". I sin bok Ritter, Tod und Teufel vill han få tyskarna att återvända till en heroisk livshållning. Han talar om "rassjälen" och vänder sig mot sin samtids moderna kultur.
Litteratur:
Norbert Frei, National Socialist Rule in Germany, Oxford, 1993
David F. Crew (red), Nazism and German Society, 1933-1945, London, 1994
Horst von Maltitz, The Evolution of Hitler's Germany, New York, 1973
Mot makten, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1991
SS, (ingår i bokserien Tredje riket ), 1991
Ockupation och förtryck, (ingår i bokserien Tredje riket ),1993
Claude Lanzmann, Shoah: de överlevande berättar, 1988
Hans-Ulrich Thamer, Verführung und Gewald: Deutschland 1933-1945, Berlin, 1994 (Band 5 av Die Deutschen und ihre Nation)
Bo Svensson och Brutus Östling (red), Terror och förhoppningar: vardag under nazismen och i dagens Västtyskland, del 1-2, , Stockholm, 1984
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Läs mer om
