Det är viktigt att skilja mellan kommunismen som idé och de stater som senare har kallat sig kommunistiska. Marx beskrev ett framtida klasslöst samhälle, men han dog långt innan de första kommunistiska staterna bildades. Under 1900-talet försökte olika ledare omsätta delar av hans idéer i praktiken, men de gjorde det på olika sätt och utvecklade samtidigt egna politiska system.
Lenin och den kommunistiska revolutionen
Kommunismen tar sin utgångspunkt i Marx läror (marxismen), men den form av kommunism som fick störst politiskt inflytande under 1900-talet byggde också på Lenins tolkningar och tillägg. Vladimir Lenin tog genom en blodig revolution makten i Ryssland 1917, och han menade att det kommunistiska partiet ska ha en ledande roll i samhällsutvecklingen. Partiet ska bestå av yrkesrevolutionärer skolade i marxism-leninism. Denna elit ska organisera revolutionen och ha stor makt under det första stadiet, innan man når det kommunistiska stadiet med det klasslösa samhället som slutmål.
Lenin ansåg att revolutionen kunde kräva våld för att störta det kapitalistiska samhällssystemet. Bolsjevikerna, den grupp inom den ryska arbetarrörelsen som Lenin ledde, tog makten i november 1917.
Efter Lenins död kämpade Josef Stalin och Lev Trotskij om makten. Trotskij landsförvisades och mördades på Stalins order. Hans anhängare, trotskisterna, har utgjort en särskild inriktning inom kommunismen.
Sovjetunionen som förebild och diktatur
År 1922 bildades Sovjetunionen, där Ryssland var den största delrepubliken. Redan under Lenin användes terror mot politiska motståndare. Under Stalin utvecklades förtrycket till massarresteringar, avrättningar, tvångsförflyttningar och ett omfattande system av fång- och arbetsläger, Gulag. Miljontals människor dog genom bland annat avrättningar, svält och tvångsförflyttningar.
Det sovjetiska systemet blev en förebild för flera kommunistiska rörelser i andra delar av världen. Men kommunismen utvecklades efterhand i olika riktningar. Alla kommunister var inte överens om hur revolutionen skulle genomföras eller hur ett socialistiskt samhälle skulle styras.
Kommunisterna tog makten i Kina 1949. Kinas kommunister utvecklade maoismen under Mao Zedongs ledning. Enligt maoismen stod inte kampen främst mellan industriarbetarna och fabriksägarna. Revolutionen skulle istället bygga på bönderna på landsbygden. De västliga industriländerna, världens ”städer”, skulle inringas och erövras via revolutioner i de underutvecklade länderna, världens ”landsbygd”. Enligt maoismen fortsätter också klasskampen även i det socialistiska samhälle som kommer efter revolutionen.
De länder som kommunisterna har tagit makten i har blivit diktaturer, där kommunistpartiet och dess ledare har bestämt allt. Så blev det i Ryssland 1917 och i de stater i Östeuropa som Sovjetunionen fick makten över efter 1945. De baltiska staterna ockuperades och införlivades med Sovjet redan 1940. Det kommunistiska Jugoslavien under Tito förde liksom Kina en egen, från Sovjet, skild utrikespolitik.
I de kommunistiska staterna har svåra brott begåtts, inte minst mot den egna befolkningen. Religiösa och nationella minoriteter har förföljts. Politiska motståndare och andra som betraktats som ett hot mot regimen har fängslats, deporterats, torterats eller avrättats. Rättssäkerheten har ofta varit mycket svag och människor har kunnat straffas utan rättvisa rättegångar.
Ekonomiska problem och kommunismens tillbakagång
Kommunistländerna har också haft problem med att styra ekonomin genom statliga planer. I Sovjetunionen kunde planekonomin bland annat bidra till en snabb industrialisering, men systemet fick efterhand stora problem med låg effektivitet, varubrist och ekonomisk stagnation. Under 1980-talet försökte den sovjetiske ledaren Michail Gorbatjov reformera både ekonomin och det politiska systemet genom perestrojka (ombyggnad) och glasnost (öppenhet).
Reformerna gjorde det möjligt att kritisera systemet öppnare, samtidigt som nationalistiska rörelser och krav på självständighet växte i flera delar av Sovjetunionen och Östeuropa. År 1989 föll de kommunistiska regimerna i stora delar av Central- och Östeuropa. Två år senare, 1991, upplöstes Sovjetunionen.
Kommunistiska partier i dagens värld
I Kina valde kommunistpartiet en annan väg. Efter Mao Zedongs död 1976 genomfördes ekonomiska reformer som gav marknaden och privata företag en betydligt större roll. Samtidigt behöll kommunistpartiet kontrollen över det politiska systemet. Kina har därför idag en ekonomi med stora marknadsinslag samtidigt som landet styrs auktoritärt av Kinas kommunistiska parti.
Idag styr kommunistiska partier Kina, Kuba, Laos och Vietnam i politiska system där verklig konkurrens om regeringsmakten saknas. Nordkorea är också en enpartidiktatur med historiska rötter i kommunismen, men landets ideologi har utvecklats i en egen riktning och bygger bland annat på juche, som betonar självständighet och nationellt oberoende. Kommunistiska partier som bekänner sig till demokratin finns representerade i många länders parlament men betecknar sig ofta idag som ”vänsterpartier” eller ”socialistiska vänsterpartier”.
Skolan som blev dödens fängelseNär de kommunistiska Röda khmererna tog makten i Kambodja 1975 försökte de på bara några år skapa ett helt nytt samhälle. Städer tömdes på människor, pengar avskaffades och befolkningen tvingades arbeta på landsbygden. Personer som regimen betraktade som fiender kunde gripas och försvinna. Under Röda khmerernas knappt fyra år vid makten dog mellan 1,5 och 1,7 miljoner människor genom avrättningar, svält och andra följder av regimens politik. Det motsvarade omkring en femtedel av landets befolkning. En av de mest fruktade platserna var säkerhetsfängelset S-21 i huvudstaden Phnom Penh. Byggnaden hade tidigare varit en skola. Hit fördes människor som anklagades för att vara fiender eller förrädare. Fångarna fotograferades när de kom och förhördes sedan, ofta under brutal tortyr, tills de erkände brott som många av dem aldrig hade begått. Regimen började dessutom misstänka sina egna medlemmar för förräderi, vilket gjorde att även tidigare Röda khmerer hamnade i fängelset. Mer än 14 000 människor tros ha förts till S-21. Praktiskt taget alla dödades. Många transporterades till avrättningsplatsen Choeung Ek utanför staden, en av platserna som senare blev kända som ”dödens fält”. När Röda khmerernas styre föll 1979 hittades mängder av fotografier, dokument och bekännelser i S-21. Materialet gjorde det möjligt att identifiera många av offren och blev senare viktiga bevis för hur terrorn hade fungerat. Idag är den gamla skolan ett museum och minnesmärke över människorna som fängslades och dödades där. |
S LÄS MER: Karl Marx
S LÄS MER: Socialism
S LÄS MER: Marxism
S LÄS MER: Marxismen, del 1: Människan [Fördjupning]
S LÄS MER: Marxismen, del 2: Samhället [Fördjupning]
S LÄS MER: Marxismen, del 3: Verkligheten [Fördjupning]
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Sven-Erik Liedman, Från Platon till kriget mot terrorismen, Albert Bonniers förlag, 2005
Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid, Studentlitteratur, 2006
Per Månson (red.), Moderna samhällsteorier – Traditioner, riktningar och teoretiker, Prisma, 2004
Nationalencyklopedin
FÖRFATTARE
Text: Paula Carvalho Olovsson, socialdemokratisk statssekreterare [Wikipedia]
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
https://www.levandehistoria.se/fakta/kommunistiska-regimers-brott-mot-manskligheten/kambodja
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/asien/kambodja/modern-historia/