Beroende av hjälp från Sovjet
Industrin i Nordkorea producerade i början ganska bra, men landets stelbenta, helt statliga styrning gjorde den föråldrad och ineffektiv. Nordkorea blev beroende av hjälp med energi från Sovjetunionen, kol och olja till förmånliga priser. Det här tog slut 1991, då Sovjetunionen, upplöstes. I stället har Nordkorea blivit mycket beroende av Kina.
Stora svältkatastrofer
Nordkorea har goda förutsättningar för jordbruk, men även här har det gått utför med produktionen. Översvämningar, torrperioder och brist på konstgödsel har lett till missväxt, flera långvariga katastrofer. Några miljoner människor har svultit ihjäl, hundratusentals barn har skadats i sin utveckling av undernäring.
Ett slutet land med stort behov av hjälp utifrån
Frånsett glesa kontakter med Sovjet och Kina har Nordkorea slutit sig helt; omvärlden har stängts ute, och de egna invånarna har stängts inne. Slutenheten förstärktes efter beslut 1970 om en egen teori – Juche-idén. Den innebär totalt oberoende, självkontroll och även självförsörjning. Det sistnämnda har inte fungerat; landet har behövt – och fått – livsmedelshjälp i fler omgångar. En hjälp som landet nästan tvingat till sig med egendomliga metoder.
En hotfull bild av omvärlden
För att hålla ihop befolkningen och få dess stöd, upprepar Nordkoreas ledning ständigt att landet är hotat av anfall från USA och dess ”lydstat” Sydkorea” , ibland också från Japan, den tidigare kolonialmakten.
Stora delar av landets ekonomiska tillgångar satsas på försvaret. Förutom den politiska ledningen som äter och dricker gott, är det militärerna som får näringsrik kost – och dödsbringande vapen.
En manipulativ diktatur
Nordkorea har stor vapenindustri och bedriver också viss export av vapen till andra diktaturer. Landet har utvecklat egna kärnvapen och byggt raketer, t.o.m. interkontinentala sådana som kan nå länderna i närheten och även delar av USA. Ledarna bryr sig inte om sanktioner från FN, hot om blockad av handel, och stopp för import av ledarnas lyxvaror (som därefter smugglats in). Men de sätter sig då och då i förhandlingar, där de erbjuder stopp i framställningen av kärnvapen och missiler, om Nordkorea som ersättning får hjälp med nödvändig import av livsmedel, gödningsämnen och en del industrivaror.
Censur, angiveri och terror
Befolkningen avskärmas totalt från omvärlden. Inga chanser finns att få tag i datorer och mobiler som ger tillgång till internet. Medborgarna kontrolleras med angivare i bostadsområdena. Givetvis råder total censur. De som tänker och tycker fel placeras i arbetsläger med brutal behandling, tortyr och avrättningar. Ständig propaganda hjärntvättar medborgarna (indoktrinering). Det är därför vi i Nordkoreas tv-utsändningar kan se folkmassor som står och gråter, när någon av de högre ledarna – som ju är deras förtryckare – har avlidit.
Särskilt obehagliga har varit veckomötena för kritik och självkritik. Där utspelas något som kallas ”livets balansräkning”. Varje deltagare ska anklaga sig själv för en politisk felaktighet och rikta två anklagelser mot sina bekanta. Och så får de ständigt höra att de lever i det bästa av samhällen, och det tack vare ledarnas hårda arbete och socialismens fördelar.
Nästan omöjligt att fly från Nordkorea
Mycket få nordkoreaner lyckas fly från sitt land. Enda egentliga flyktvägen går genom Kina. Och då är risken stor att flyktingen skickas tillbaka – med fångläger och trolig avrättning som följd.
År 2014 anklagade en FN-kommission Nordkorea för brott mot mänskligheten. Kommissionens bevis var samlade i en rapport på 372 sidor – med uppgifter från vittnen som berättat. Regeringen i Nordkorea anklagades för att ha utsatt sin egen befolkning för mord, avrättningar, svält, slaveri, tortyr, våldtäkter, annat sexuellt våld, tvångsaborter och försvinnanden. Regimmotståndare har placerats i arbetsläger med sammanlagt mellan 80 000 och 120 000. fångar. Rapporten överlämnades till Internationella brottmålsdomstolen (ICC).
