Det spanska inbördeskriget var en väpnad konflikt i Spanien 1936-1939 mellan den demokratiskt valda vänsterregeringen och fascisterna under general Franco.
Konflikten började som en militär revolt, men växte snabbt efter att utländska makter blandat sig i trots att stormakterna kommit överens om en icke-inblandningspolitik.
De upproriska trupperna under general Franco - fascisterna - fick organiserat starkt stöd av Nazityskland och Mussolinis Italien i form av trupper och flyg, medan regeringssidan stöddes av Sovjetunionen och av frivilliga från många länder (bl.a. 500 svenskar deltog).
Kampen utmynnade till slut i en kamp mellan extrema vänster- och högerkrafter. Spanska inbördeskriget betraktas därför ofta som ett förspel till andra världskriget.
Genom Francos seger blev Spanien en diktatur under drygt 35 år framåt. Över en miljon människor dog i kriget, merparten var civila.
LÄS MER: Spaniens historia
LÄS MER: Bombningen av Guernica
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Albert Bonniers förlag, 2008
Piers Brendon, Den mörka dalen: Panorama över 1930-talet, Norstedts, 2002
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och faktarutan är skriven av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är delvis en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).