Djurfarmen

I november 1943 sätter en engelsk författare det första arket i sin skrivmaskin och börjar skriva en roman som han vet att många kommer att tycka illa om. "Det är en liten nidskrift, som nog kan komma att roa dig, men den är inte politiskt korrekt, så jag är inte säker på att någon vill ge ut den." Så skrev han till en god vän.
M
Svinen festar

"Alla djur är lika. Men en del djur är mer lika än andra." På Djurfarmen tar galten Napoleon makten och blir diktator. Hundar, som Napoleon i hemlighet dresserat, blir Napoleons poliser med rätt att döda djur som verkar opålitliga. Skärmklipp från filmen Animal Farm (1954).

Politiskt sprängstoff

Författaren hette George Orwell, och det manus han började arbeta med var färdigt i slutet av februari 1944. Han hade alldeles rätt i att det skulle vara svårt att hitta någon förläggare som vågade ge ut boken. Manuskriptet åkte in och ut på åtskilliga förlag, och de vita arken i manusbunten blev tummade och fick hundöron.

Så var det i alla fall ett förlag som tog risken, och i augusti 1945 kom Animal Farm ut. I svensk översättning kom Djurfarmen ut 1946. Sedan dess har boken fortsatt att tryckas i ständigt nya upplagor på de flesta språk.

Djuren griper makten på gården

Manor Farm ägs av Mister Jones och hans hustru. De vansköter sina husdjur. En natt när paret snarkar i sina sängar samlas gårdens djur i hemlighet i stora ladan. Den ålderstigne galten Gamle Majoren har haft en egendomlig dröm som han vill berätta för de andra djuren. Han påminner djuren om hur eländigt deras liv är. Det är bara slit och svält. Och vems är skulden?

ANNONS

Det kan sammanfattas i ett enda ord: människan. Människan är den enda varelse som konsumerar utan att producera. Hon ger inte mjölk, hon lägger inte ägg, hon är för klen att dra plogen, hon springer inte tillräckligt fort för att fånga vildkaniner. Ändå är hon härskare över alla djur.

Gamle Majorens förkunnelse får djuren att göra revolution. De driver paret Jones från gården. Under grisarnas ledning tar djuren sedan över Manor Farm. Gårdens namn ändras till Djurfarmen.

Svinen leder arbetet, något som djuren tycker är naturligt därför att svinen allmänt anses vara förståndigast bland djuren. Främst bland svinen framträder två unga galtar som heter Snöbollen och Napoleon. En tredje ledargalt blir senare Skrikhals.

Djuren och främst de båda arbetshästarna Clover och Boxer blir trogna lärjungar till de unga galtarna. Clover är en snäll, moderlig märr i medelåldern. Boxer är ett väldigt djur och stark som två normala arbetshästar.

En vit strimma längs nosen gav honom ett något enfaldigt utseende, och faktiskt var han inget ljushuvud, men han var allmänt aktad för sin pålitliga karaktär och enorma arbetsförmåga.

Åsnan Benjamin var intelligent och ganska dyster. Han talade inte ofta, men när han öppnade munnen var det vanligen för att fälla någon cynisk anmärkning - han kunde till exempel säga att Gud hade givit honom svansen för att vifta bort flugorna med, men att han hellre skulle vara av med både svans och flugor.

Benjamin var mycket fäst vid Boxer, och de två brukade beta tillsammans på söndagarna. Tysta gick de då vid varandras sida i hästhagen bakom köksträdgården.

Animalismen - den nya läran

Livet på Djurfarmen förändras snabbt. Svinen lär sig läsa och skriva med hjälp av en gammal ABC-bok, som Jones barn hade använt. En filosofi, eller snarare en ny religion, utarbetas av svinen. Den kallas animalismen och bygger på Gamle Majorens dröm om "Ett paradis för djur". Sju budord formas:

  1. Den som går på två ben är en fiende.
     
  2. Den som går på fyra ben eller har vingar är en vän.
     
  3. Ett djur får inte använda kläder.
     
  4. Ett djur får inte sova i säng.
     
  5. Ett djur får inte bruka alkohol.
     
  6. Ett djur får inte döda något annat djur.
     
  7. Alla djur är lika.

De dummare bland djuren, främst fåren, hönsen och ankorna, kunde inte lära sig de sju buden utantill. Snöbollen koncentrerade då animalismen till ett enda bud: "Fyra ben bra, två ben dålig". Fåglarna var inte helt nöjda med detta, men fåren var förtjusta och låg ofta ute på marken och bräkte unisont i timmar utan att tröttna: "Fyra ben bra, två ben dålig."

ANNONS

ANNONS

Grisarna griper makten

Efter hand tar svinen helt över ledningen. De flyttar in i Jones hus och sover i människornas sängar. De tar på sig kläder som de hittar i huset, och de lär sig att dricka whisky.

Snöbollen, som är smartast av svinen, studerar elektricitetslära i böcker som blivit kvar efter Jones och planerar att bygga en vindmotor. Men Napoleon är motståndare till bygget. Djuren samlas i stora ladan för att diskutera och besluta. Napoleons tal är kort, inte fullt en halv minut. Han förklarar att vindmotorn är dumheter. Snöbollen får sedan ordet och håller ett lidelsefullt tal om elektricitetens möjligheter. Vindmotorn kommer att sköta det tunga arbetet och driva tröskverk och andra maskiner, ge ljus och värme åt alla djur.

Djurens sympatier hade tidigare vägt jämnt, men nu blir alla hänförda. Det är inget tvivel om att Snöbollens förslag skulle segra i den förestående omröstningen.

Men i samma ögonblick reste sig Napoleon, kastade en underlig blick från sidan på Snöbollen och uppgav en gäll grymtning, som ingen förut hade hört från honom.

Då hördes ett fruktansvärt skall utanför, och nio väldiga hundar med mässingsbeslagna halsband störtade in i ladan. De rusade rakt på Snöbollen, som nätt och jämnt undgår deras nafsande käftar.

Snöbollen lyckas fly, men är för alltid borta från Djurfarmen.

Hundarna har en gång varit valpar som Napoleon tagit från deras mödrar och i hemlighet fött upp.

Napoleon blir diktator

Napoleon blir Djurfarmens diktator och hundarna hans poliser och livgarde. Tre veckor efter att Snöbollen drivits bort meddelar Napoleon överraskande att vindmotorn ska byggas. Djuren måste därför arbeta hårdare än förut, och det var dessutom nödvändigt att minska foderransonerna.

Åren går under hårt arbete och knappa matransoner. Det visar sig att löftet om pensionering, när djuren blir gamla och inte orkar arbeta längre, inte kan uppfyllas.

I en strid mot människor som angriper det halvfärdiga vindkraftverket spräcker Boxer sin ena hov. Clover behandlade hoven med gröt av växter som hon gjorde i ordning genom att tugga dem, och både hon och Benjamin försökte övertala Boxer att inte arbeta så hårt.

- En hästs lungor räcker inte i evighet, säger Clover. Men Boxer vill inte höra på det örat.

Sedan hoven läkts arbetade Boxer hårdare än någonsin. För övrigt arbetade alla djuren som slavar detta år. Utom det vanliga jordbruksarbetet och vindmotorbygget hade de skolhuset för smågrisarna som började byggas i början av mars. Ibland var det svårt att orka med den långa arbetstiden med otillräcklig föda, men Boxer sviktade aldrig. Ingenting av vad han sa eller gjorde tydde på att hans styrka inte var som förut. Det var endast hans utseende som förändrades en smula, hans hårrem var inte så glänsande längre, och de stora länderna hade sjunkit ihop. [...]

Ibland när han tog spjärn mot en väldig stenbumling i backen vid stenbrottet verkade det som om enbart hans starka vilja höll honom på benen. Och då såg man hans läppar forma orden: Jag ska hugga i bättre - rösten räckte inte till mer. [...]

Sent en eftermiddag på sommaren spreds plötsligt ett rykte på gården att det hade hänt Boxer något. Han hade gått ut för att släpa en stenlast till vindmotorn. Och verkligen: ryktet talade sant! Om några minuter kom två duvor flygande med nyheten: - Boxer har fallit. Han ligger på sidan och kan inte resa sig.

De flesta djur som fanns på gården skyndade till kullen med vindmotorn. Där låg Boxer mellan skaklarna med halsen framåtsträckt och ur stånd att lyfta huvudet. Hans ögon var glasartade, hans sidor våta av svett. En tunn blodström sipprade fram ur hans mun. Clover föll på knä bredvid honom.

- Boxer! utropade hon. Hur är det med dig?

- Det är lungorna, sa Boxer med svag röst. Men det gör ingenting. Ni kan nog få vindmotorn färdig utan mig. Det är en massa sten ditforslad. Jag hade i varje fall inte mer än en månad kvar. Sanningen att säga har jag längtat efter att bli pensionerad. Och eftersom Benjamin också håller på att bli gammal kanske de hade pensionerat honom samtidigt så att jag kunde få sällskap.

- Vi måste genast skaffa hjälp, sa Clover. Någon får springa och meddela Skrikhals nyheten.

Förutom Clover var det bara Benjamin som stannade kvar. Han lade sig bredvid Boxer och viftade utan att säga något bort flugorna med sin långa svans. Efter en kvart anlände Skrikhals, bekymrad och deltagande. Han berättade att kamrat Napoleon blivit djupt gripen av den olycka som drabbat en av gårdens trognaste arbetare, och han vidtog nu åtgärder för att få Boxer sänd till sjukhuset i Willingdon. Detta gjorde djuren lite osäkra. Med undantag av Mollie och Snöbollen hade ingen någonsin varit borta från gården och tanken att deras sjuka kamrat skulle råka i människohänder tilltalade dem inte. Men Skrikhals kunde lätt övertyga dem om att veterinären i Willingdon skulle ge Boxer en bättre behandling än de kunde ge på gården. Och omkring en halvtimme senare, när Boxer repat sig en smula, fick man honom med svårighet på fötter och han linkade tillbaka till stallet, där Clover och Benjamin hade gjort i ordning en präktig halmbädd åt honom.

I två dagar låg Boxer kvar i stallet. Svinen skickade dit en stor flaska röd medicin som de hade hittat i medicinskåpet i badrummet, och Clover gav Boxer en klunk två gånger dagligen mellan måltiderna. På kvällarna låg hon i stallet och pratade med honom medan Benjamin höll flugorna borta.

ANNONS

Boxers död

Men Benjamin och Clover kunde bara vara hos Boxer efter arbetsdagens, och det var mitt på dagen som vagnen kom för att hämta honom. Djuren var sysselsatta att gallra betor under ledning av ett svin när de till sin förvåning fick se Benjamin komma galopperande från ekonomibyggnaderna skriande av full hals.

Det var första gången de hade sett Benjamin upprörd - ja, till och med den första gång som de hade sett honom galoppera.

- Fort, fort! skrek han. Kom ögonblickligen! De för bort Boxer!

Utan att vänta på svinets order avbröt djuren arbetet och skenade till gården. Där stod verkligen en täckt vagn dragen av två hästar, den hade bokstäver på sidan och på kuskbocken satt en karl med obehagligt utseende och lågt plommonstop på huvudet. Boxers spilta var tom.

Djuren trängdes kring vagnen.

- Adjö, Boxer! ropade de allihop. Adjö!

- Idioter! skrek Benjamin som hoppade omkring och sparkade upp jorden med sina små hovar. Ser ni inte vad det står på vagnen?

Djuren stannade med ens medan Muriel började stava orden. Men Benjamin sköt henne åt sidan och läste under allmän dödstystnad:

"Alfred Simmonds, hästslaktare och limkokare, Willingdon. Säljer hudar och benmjöl. Leveranser till hundgårdar."

- Vet ni vad det betyder? De kör Boxer till en hästhandlare.

Ett skrik av fasa steg från djurhopen. Mannen på kuskbocken begagnade tillfället till att klatscha på sina hästar, och vagnen rullade i rask fart ut från gården. Djuren följde efter och tjöt allt vad de orkade. Clover trängde sig fram i främsta ledet. Vagnen ökade farten. Clover sökte tvinga sin undersätsiga kropp till språng och lyckades åstadkomma en kort galopp.

- Boxer! skrek hon. Boxer! Boxer! Boxer!

Boxers ansikte med den vita strimman längs nosen visade sig i det lilla fönstret i vagnens bakvägg; det var som om han hade hört uppståndelsen utanför.

- Boxer! skrek Clover med förtvivlad röst. Boxer! Ut med dig! Hoppa ut fort! De för dig till döden!

Alla djur tog upp ropet:

- Ut, Boxer! Ut!

Men vagnen gick nu med full fart och de började bli efter. Det var osäkert om Boxer hade förstått vad Clover menade. Men ett ögonblick senare försvann ansiktet från fönstret, och ljudet av häftigt trummande hovar hördes inifrån vagnen. Boxer försökte tydligen sparka sig ut. Det hade funnits en tid då det bara behövts några sparkar av Boxers hovar för att slå vagnen i småflisor. Men nu hade tyvärr hans styrka övergivit honom, och ljudet av de trummande hovarna blev svagare och svagare för att till slut dö bort alldeles. Djuren vädjade förtvivlat till de båda hästarna som drog vagnen att stanna.

- Kamrater, kamrater, skrek de, för inte er egen broder döden!

Men de dumma djuren förstod i sin okunnighet inte vad det var fråga om, de bara lade öronen bakåt och ökade farten. Boxer syntes inte mer i fönstret. Någon tänkte - försent - på att rusa i förväg och stänga porten, men nu var vagnen igenom och försvann hastigt borta på landsvägen. Boxer syntes aldrig mer.

Tre dagar senare meddelades det att han hade dött på Willingdon, trots att han hade fått all den vård som var möjlig för en häst. Skrikhals kom och berättade det för de andra. Han hade varit närvarande då Boxer dog, sa han.

- Det var det mest gripande jag har varit med om, sa Skrikhals, medan han torkade bort en tår med grisfoten. Jag stod vid hans säng in i det sista, Alldeles i slutet då han var för svag att tala viskade han till mig att det enda som bedrövade honom var att han måste gå bort innan vindmotorn var färdig. "Framåt, kamrater! viskade han. "Framåt i revolutionens namn! Leve Djurfarmen! Leve kamrat Napoleon! Napoleon vet bäst!" Och det var hans sista ord, kamrater.

Och här ändrade Skrikhals plötsligt sätt. Han stod tyst ett ögonblick och såg sig därefter omkring med snabba, misstänksamma blickar.

Det hade kommit till hans kännedom, sa han, att ett idiotiskt och illvilligt rykte hade spritts vid Boxers bortförande. Några djur hade observerat att vagnen som kom för att hämta Boxer hade skylten "Hästslaktare" och drog därav genast den slutsatsen att Boxer skickades till slaktaren. Det var nära nog otroligt, sa Skrikhals, att något djur kunde komma på något så dumt. De måste väl veta, skrek han indignerat, svepte med svansen och guppade fram och tillbaka, att deras älskade ledare, kamrat Napoleon, förstod bättre än så! Förklaringen var i själva verket mycket enkel. Vagnen hade tidigare tillhört hästslaktaren, men hade därefter köpts av veterinären som ännu inte målat över det gamla namnet. Det var på detta sätt misstaget hade uppstått.

Det var en oerhörd lättnad för djuren att få höra detta. Och när Skrikhals fortsatte att berätta åskådliga detaljer från Boxers dödsbädd, den utmärkta vård han åtnjutit, de dyrbara medicinerna som Napoleon hade betalt utan hänsyn till kostnaderna, skingrades deras sista tvivel. Den sorg de kände över sin kamrats död mildrades vid tanken på att han åtminstone hade dött i frid.

ANNONS

"En del djur är mer lika än andra"

Napoleon infann sig själv på mötet nästa söndagsmorgon och höll ett kort minnestal över Boxer. Det hade inte varit möjligt, sa han, att hämta tillbaka deras kamrats jordiska kvarlevor för att begrava dem på gården, men han hade befallt att en stor krans skulle bindas av lagern i trädgården och sändas till Boxers grav. Och om några dagar tänkte svinen hålla en minnesfest till Boxers ära. Napoleon avslutade sitt tal med att påminna om Boxers två favoritmaximer: "Jag ska hugga i bättre" och "Kamrat Napoleon vet bäst". Det var kloka levnadsregler, sa han, som varje djur gjorde klokt i att rätta sig efter.

Dagen för minnesfesten kom en vagn från en livsmedelsfirma i Willingdon och avlämnade en stor trälåda vid boningshuset. På kvällen hördes högljudd sång och därefter något som lät som ett häftigt gräl, vilket vid elvatiden slutade med en våldsam glaskrossning. Ingen rörde sig i huset förrän långt fram på förmiddagen följande dag, och det spreds ett rykte att svinen på ett eller annat sätt hade skaffat pengar för att köpa ännu en låda whisky.

Åren går och grisarna skiljer sig alltmer i vanor och beteende från de övriga djuren. De sju budorden som en gång skrevs på den stora ladans gavel målas över och endast bud 7. "Alla djur är lika" står kvar. Men det får ett tillägg som förändrar lydelsen till "Alla djur är lika. Men en del djur är mer lika än andra".

Grisarna börjar umgås med traktens förmögna bönder. De andra djuren börjar tycka att grisarnas ansikten börjar förändras på ett svårbegripligt sätt. Boken slutar med att grisarna har ett vilt dryckeslag med inbjudna storbönder.

Djuren står i mörkret utanför och ser genom fönstren att värdfolk och gäster kommer i häftigt gräl och anklagar varandra för fusk i det kortspel som pågår.

Tolv röster tjöt i vrede och alla var de lika. Och nu rådde det inte längre något tvivel om vad som hade hänt med svinens ansikten. Djuren utanför såg från svin till människa och från människa till svin och tillbaka igen, men det var omöjligt att avgöra vilket som var vilket.

ANNONS

Tre världsberömda djurböcker

Det finns tre världsberömda djurböcker som är något äldre än Djurfarmen. Kiplings Djungelboken och Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa har vi behandlat i vårt tema (se tidigare artiklar i artikelserien). Till dessa två kan en tredje bok läggas: Jonathan Swifts Gullivers resor.

Irländaren Swift var född 1667. Han var domprost i Dublin och skrev om Gullivers resor till lilleputtarnas land och till jättarnas land för att roa och för att förlöjliga personer som var högfärdiga därför att de hade fina ämbeten.

Gullivers tredje resa går till de kloka och vänliga Hästmänniskorna.

Gemensamt för Swifts djurböcker är att de egentligen handlar om människor och kampen mellan de goda och de onda. Detsamma kan sägas om Kiplings, Lagerlöfs och Orwells djurböcker.

Det hjälplösa människobarnet Mowgli tas om hand av vargar, växer sedan upp bland djungelns djur och fostras av dem till en god människa.

Skånepågen Nils Holgersson är i bokens början elak, men i umgänget med vildgässen och andra djur under flygresan genom Sverige blir han klok och snäll.

Gulliver skulle helst av allt vilja stanna hos de goda och kloka hästarna, men de tvingar honom att resa tillbaka till människornas värld, där han till att börja med bara vill tala med hästarna i sitt stall.
 

LÄS MER: George Orwells budskap med "Djurfarmen"

LÄS MER: Fabler och djursagor

LÄS MER: Rudyard Kipling och Djungelboken

LÄS MER: Nils Holgerssons resa

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vad hette författaren till Djurfarmen och när började han skriva boken?
     
  2. Vad var Gamle Majorens dröm och hur påverkade den djuren på gården?
     
  3. Varför gjorde djuren på Manor Farm uppror?
     
  4. Varför tyckte djuren på Manor Farm att det var rätt att grisarna ledde arbetet efter revolutionen?
     
  5. Beskriv hur svinen började bryta mot de sju budorden som de själva hade skapat.
     
  6. Nämn några av de förändringar som skedde på Djurfarmen efter att Napoleon blev diktator.
     
  7. Vad händer med Boxer och hur reagerar de andra djuren på hans öde?
     
  8. Hur slutar boken?

Fundera på:

  1. Varför tror du att George Orwell valde att använda djur för att berätta en historia om makt och politik?

Ta reda på:

  1. Vilken historisk händelse eller period har George Orwell inspirerats av när han skrev Djurfarmen?
     
  2. Hur togs boken emot i olika länder när den först publicerades?
     

 

FÖRFATTARE

Text: Lars Hildingson, historielärare och läromedelsförfattare 
 

Senast uppdaterad: 31 maj 2024
Publicerad: 31 maj 2024

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

Liknande artiklar

SO-rummet bok
M
porträtt

George Orwells budskap med "Djurfarmen"

Vilka människor döljer sig bakom djuren i George Orwells bok Djurfarmen? Djurfarmen är...

SO-rummet bok
M
Berlinmuren

Demokratins globala vågor

Mänskligheten har under de senaste 100 åren firat segrar som få kunde föreställa sig innan...

SO-rummet bok
M
OS flagga

Olympiska spelen och politik, del 2: Politikens skugga växer

Under de antika olympiska spelen skulle det råda fred i Grekland. Samma princip har inte gått att...

S
Kvinnohistoria

Kvinnan som huvudperson

Kvinnan har historiskt sett alltid varit dubbelarbetande; hon har både arbetat i produktionen och...

M

Gudrid och Frejdis - vikingakvinnorna som seglade till Amerika

Källorna till vikingarnas färder från Grönland till Vinland, det vill säga Amerika, namnger två...

M

Trojanska kriget - en saga?

Berättelserna om trojanska kriget har påverkat oss i flera tusen år. Trojanska hästen, akilleshäl,...

ANNONS

Ämneskategorier

Hi

Historisk analys och begrepp

För en historiker är källorna utgångspunkten och grunden för historieskrivandet. Med hjälp av olika analysverktyg...

Hi

Ryska revolutionen

I samband med ryska revolutionen (1917) gjordes Ryssland kommunistiskt och ändrade namn till Sovjetunionen.

Hi

Kalla kriget

Kalla kriget 1945-1991 utmärktes av kapprustning och terrorbalans mellan öst (Sovjetunionen m.fl) och väst (USA och...

Relaterade taggar

Hi
Tor

Myter och sagor

Här ska vi kortfattat reda ut skillnaden mellan en myt och en saga, en åtskillnad som inte alltid...

Hi
Gråtande kvinna som gör hitlerhälsning.

Diktatur

Styrelseskicket diktatur är motsatsen till demokrati. I en diktatur styrs staten av en eller flera...

Hi
symbol

Statsskick

Begreppet statsskick utgår från det sätt som ett land (en nation) styrs. Det handlar bland annat om...

Hi
Symbol

Kommunism

Kommunism är en uppsättning politiska idéer som förknippas med den tyska författaren och filosofen...

Hi
karta

Sovjetunionen

Sovjetunionen (1922-1991) var en socialistisk (i form av kommunism) statsbildning och en...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
S

Vad var Sovjetunionen?

av: Mattias Axelsson
2022-03-03

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia och samhällskunskap) om Sovjetunionen.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Vad är NATO?

av: Mattias Axelsson
2022-02-16

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. samhällskunskap och historia) om NATO och dess historia. Vad är NATO?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Delningen av Tyskland efter andra världskriget

av: Julia, Mattias och Johannes
2018-03-14

Julia, Mattias och Johannes tar sig an hur det gick till när Tyskland delades i (Väst- och Östtyskland efter andra världskriget). Vad hände och varför?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Orsaker till den ryska revolutionen

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-02-01

Mattias, Julia och Kristoffer pratar om den ryska revolutionen. Vad var egentligen den ryska revolutionen och vilka orsaker låg bakom händelserna?

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
M

Kubakrisen

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2017-01-24

Mattias, Kristoffer och Julia pratar om Kubakrisen - det närmaste världen har varit ett kärnvapenkrig, enligt många historiker.

+ Lyssna