Den USA-ledda invasionen av Irak, där Storbritannien deltog, började den 20 mars 2003. USA och Storbritannien hävdade bland annat att Saddam Husseins regim hade massförstörelsevapen och nära kopplingar till terrornätverket al-Qaida. Efter invasionen hittades inga lager av sådana vapen, och den amerikanska 11 september-kommissionen fann inga bevis för ett operativt samarbete mellan regimen och al-Qaida.
Förhoppningen att invasionen snabbt skulle skapa en stabil demokrati i Irak infriades inte. Planeringen inför tiden efter Saddam Husseins fall var bristfällig. Därefter drabbades landet av politisk oro, väpnat motstånd och omfattande våld.
Kriget blev ändå slutet för en regim som orsakat flera hundratusen människors död i Iran, Kuwait och Irak. De flesta irakier välkomnade Saddams fall, men snart gick utvecklingen mest åt fel håll.
Ett väpnat motstånd mot ockupationen växte sig allt starkare. Bakom detta låg dels resterna av Saddams upplösta parti och elitförband, dels extrema irakiska och utländska islamister.
Självmordsattacker och andra terrordåd dödade många civila. Al-Qaida i Irak, som etablerade sig efter invasionen, försökte öka motsättningarna mellan sunnimuslimer och shiamuslimer. Det sekteristiska våldet – alltså våld mellan religiösa grupper – nådde sin höjdpunkt 2006-2007, då konflikten fick tydliga drag av ett inbördeskrig.
Byggandet av en ny irakisk stat gick långsamt, och flera beslut under den USA-ledda ockupationen försvårade utvecklingen. Landet återfick formellt sin suveränitet den 28 juni 2004, när makten överlämnades till en irakisk interimsregering (en tillfällig regering som styr tills en mer permanent regering har bildats). Utländska styrkor fanns dock kvar i Irak, och våldet fortsatte att blossa upp.
Efter USA militära uttåg i december 2011 fortsatte konflikterna i Irak. Motsättningarna handlade bland annat om maktfördelningen mellan sunnitiska och shiamuslimska grupper och om relationen mellan centralregeringen och den kurdiska självstyrande regionen. IS utnyttjade instabiliteten och erövrade stora delar av norra och västra Irak 2014. Som mest kontrollerade kontrollerade IS stora delar av norra Irak och nästan halva Syrien.
IS brutala våld mot religiösa och etniska minoriteter spred skräck och bidrog till att en USA-ledd koalition ingrep militärt i Irak och Syrien. Koalitionen bestod av många länder, däribland flera arabländer. Irak förklarade i december 2017 att landets territorium hade befriats från IS. I mars 2019 förlorade gruppen även sitt sista sammanhängande territorium i Syrien, men den fortsatte att utföra attacker.
Irakkrigets olika skedenBegreppet Irakkriget används ofta om perioden från den USA-ledda invasionen 2003 till USA militära uttåg 2011. Kriget bestod dock av flera olika skeden: först invasionen och störtandet av Saddam Hussein, sedan ockupationen och ett väpnat uppror och därefter ett omfattande sekteristiskt våld. Konflikterna fortsatte även efter 2011, bland annat genom IS erövringar och kriget mot gruppen. Det är därför viktigt att skilja mellan krigets olika skeden: den USA-ledda invasionen 2003, de fortsatta striderna fram till 2011 och de senare konflikterna i landet.
|
S LÄS MER: Saddam Hussein
S LÄS MER: Kriget mot terrorismen
M LÄS MER: Fakta om Irak
S LÄS MER: Islamiska staten
M LÄS MER: Nutidshistoria
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Göran Holmertz, Utrikespolitiska institutet
Materialet är en omarbetad version av en text som ingått på MSB:s tidigare webbplats Säkerhetspolitik.se
