Rom som republik


Romerska republikens valspråk: Senatus Populusque Romanus (SPQR). Senaten och det romerska folket. Förkortningen betecknade först den romerska republiken och därefter det romerska riket under de romerska kejsarna.
År 509 f.Kr fördrevs den sista etruskiske kungen. Rom gjordes till republik, en stat där folket väljer sina ledare. Det var de hårdföra romerska bönderna och en del rika stadsbor som hade makten. De kom att kallas patricier, ett ord som är släkt med latinets pater som betyder ”fader”. I folkförsamlingen stiftade patricierna sina lagar och dömde. Där hade de olika rösträtt beroende på hur rika de var. De rikaste hade flest röster, men betalade också mest i skatt och stod i främsta ledet i hären.
Folkförsamlingen valde ämbetsmän
Folkförsamlingen utsåg ämbetsmän – två eller flera av varje slag – för att de skulle övervaka varandra och inte kunna missbruka sin makt. Viktigast var de två konsulerna, som valdes för att under ett år styra landet och leda hären. I tider av stor nöd utsågs en diktator, som fick all makt under sex månader. Vart femte år valdes två censorer, som bestämde hur medborgarna skulle betala skatter och göra krigstjänst. De övervakade också hur medborgarna levde.