Rösträttsfrågan var en av de stora politiska frågorna under slutet av 1800-talet och de första decennierna av 1900-talet. Under 1890-talet förekom två folkriksdagar med deltagande från socialdemokrater och liberaler. Men den första stora rösträttsreformen genomfördes först 1909 under högerregeringen Lindman. Svenska män fick därmed allmän rösträtt, men de måste uppfylla en rad krav för att få utöva denna rätt. Kvinnor fick fortfarande inte rösta.
För Arvid Lindman och högern var två principer särskilt viktiga. Första kammaren skulle ha en konservativ prägel för att kunna balansera den andra. Proportionella val var enligt högern att föredra framför majoritetsval eftersom högern inte räknade med att få majoritet i särskilt många valkretsar. Det proportionella systemet innebar att de olika partierna fick mandat i proportion till antalet röster inom respektive valkretsar. Andra kammarens sammansättning skulle i stort spegla valresultaten.
