Kulturrevolutionen

Under kulturrevolutionen riktade sig Mao i synnerhet till den yngre generationen och uppmanade dem att revoltera mot vad som ansågs vara både bakåtsträvande traditionalism, men också korrupta icke-kommunistiska ideologier inom det egna partiet (partimedlemmar som ville främja kapitalistiska idéer).

Enligt Mao var det nödvändigt att använda våld för att nå målet. De identifierade ”statsfienderna” skulle avlägsnas genom en våldsam klasskamp. Uppmaningen till folket att det var tillåtet att använda våld ledde till uppkomsten av olika grupperingar vilket snart resulterade i blodiga sammandrabbningar och utrensning av dem som identifierades som ”fiender”. Redan 1969 förklarade Mao att kulturrevolutionen var officiellt slut, men dess verkningar fortsatte ända fram till 1976 då han dog.

Under kulturrevolutionen åtalades miljontals personer och hundratusentals, kanske miljontals (ända upp till 20 miljoner) människor miste livet. Utrensningarna innebar också att många personer, flera med ledande positioner inom regeringen och partiet, tvingades i exil (landsflykt). Andra åtalade blev i regel offentligt förödmjukade, fängslade, torterade, dömda till straffarbete eller avrättade.

Utrensningarna drabbade samhällets intellektuella hårt, särskilt skolväsendet och universiteten som stängdes helt under en period. Historiska föremål och reliker som härstammade från det kinesiska imperiets historia förstördes. Attackerna och ödeläggelsen riktades speciellt mot kulturella och religiösa grupper och platser. Bibliotek som innehöll äldre eller utländsk litteratur attackerades och förstördes helt medan man brände dess böcker i öppna bokbål. Buddhistiska tempel samt kyrkor och moskéer med tillhörande kyrkogårdar och begravningsplatser stängdes ner och till och med plundrades.

Det var först efter Maos död och i början av 1980-talet som kommunistpartiet började rannsaka sig själva för sina tidigare brott och den skada som hade tillfogats samhället. Så småningom tillät också den nya generationen av makthavare i Kina att man rehabiliterade många av de medborgare som blivit utsatta för förnedring och våld under kulturrevolutionen.

LÄS MER: Mao Zedong

LÄS MER: Det stora språnget

LÄS MER: Kommunistiska brott mot mänskligheten

Text: Vahagn Avedian,  fil. dr i historia, med forskningsintresse för mänskliga rättigheter, fred- och konfliktforskning och demokratistudier, redaktör för folkmordet1915.se och karabach.se

Webbplatser:
http://armenica.org/vahagnavedian/
http://folkmordet1915.se/
http://karabach.se/