Förenta nationerna och den allmänna förklaringen
Men det var först efter andra världskriget som den moderna idén om mänskliga rättigheter slog igenom på allvar. På krigets ruiner bildades Förenta nationerna. Ett syfte med organisationen var att förhindra en liknande tragedi i framtiden.
Minnet från andra världskriget förskräckte. På krigets slagfält hade miljontals människor dött. Och i Förintelsen utrotades judar, romer och homosexuella, bara på grund av vilka de var. För att inte det skulle hända igen var stater tvungna att respektera sina medborgares rättigheter. Därför antog FN den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Förklaringen innehåller 30 artiklar som slår fast att alla människor har rätt till ett liv i frihet, utan nöd, fruktan eller förtryck. Ingen människa skulle i framtiden godtyckligt kunna gripas, torteras eller avrättas. Alla skulle få rätt till mat, sjukvård och utbildning. I förklaringen står det också tydligt att dessa rättigheter ska gälla alla människor, oavsett vem man är eller var man kommer ifrån.
Framsteg och utmaningar
Under efterkrigstiden har många framsteg gjorts. De mänskliga rättigheterna har vunnit mark. Flera diktaturer har fallit. Allt fler människor har fått tillgång till utbildning och sjukvård. Färre människor avrättas. Men fortfarande – långt efter att den allmänna förklaringen antogs – sker allvarliga kränkningar runt om i världen.
Amnesty International är en global människorättsorganisation som samlar in information om övergrepp och försöker påverka regeringar att respektera de mänskliga rättigheterna. Ryssland är ett av de länder som under många år uppmärksammats av Amnesty. Människorättsförsvarare och journalister har misshandlats, försvunnit eller till och med mördats. Men ofta har ingen ställts till svars för det.
Det finns också många exempel, från andra delar av världen, där de mänskliga rättigheterna inte respekteras. Nordkorea, Iran, Belarus och Eritrea är bara några exempel, vid sidan av Ryssland, på stater som kväver yttrandefriheten.
Diskriminering är ett allvarligt problem. I Saudiarabien har kvinnor inte samma rättigheter som män och i Nicaragua är det förbjudet med abort, även om graviditeten orsakats av en våldtäkt. Homosexualitet är förbjudet i vissa länder, som i Kamerun där sexuella relationer mellan personer av samma kön är brottsligt. Flera länder avrättar fortfarande människor. I USA används dödliga injektioner och i Kina skjuts människor med nackskott. Tortyr är utbrett och används till exempel i Syrien och Zimbabwe.
Alla borde ha rätt till bostad. Men i världens växande slumområden blir många tvångsvräkta från sina hem, som rivs för att ge plats åt nya byggnader och vägar. Även sjukvård är en mänsklig rättighet, men trots det dör gravida kvinnor i länder som Sierra Leone och Burkina Faso på grund av att de inte fått en tillräckligt bra mödravård.
Mycket återstår att göra
Det finns alltså en hel del kvar att göra innan alla har rätt till ”liv, frihet och personlig säkerhet” som det heter i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Även om världen har blivit bättre så är det också viktigt att komma ihåg att den inte har blivit det av sig självt, utan genom att människor har vågat stå upp för sina och andras rättigheter.
Litteratur:
Amnesy International report 2015/2016. The state of the world´s human rights.
Ove Bring, De mänskliga rättigheternas väg: genom historien och litteraturen, Bokförlaget Atlantis, 2011
Willy Strzelewicz, De mänskliga rättigheternas historia, Ordfront, 2001
Text: Christoffer Dahlin, Amnesty International
Webbplats: Amnesty International
