Som barn upplevde Ludvig den s.k. fronden 1648-1653, en serie uppror där bland annat delar av högadeln gjorde motstånd mot kungamakten. Vid ett tillfälle tvingades kungafamiljen fly från Paris. Händelserna gjorde ett starkt intryck på den unge Ludvig och bidrog till hans misstänksamhet mot mäktiga adelsmän. Senare skulle han samla många av dem kring sig vid hovet i Versailles, där han lättare kunde hålla uppsikt över dem.
Enväldet samlade makten hos kungen
Vid Mazarins död 1661 övertog Ludvig själv regeringen och blev enväldig. Under sin tid vid makten fullföljde han Richelieus och Mazarins inrikes- och utrikespolitik. Han bröt också de adliga feodalherrarnas regionala maktutövning och skapade ett centralstyrt Frankrike som byggde på absolut kungamakt. Statsfinanserna förbättrades, näringslivet blomstrade och handel, industri och flotta byggdes ut. Även armén förstärktes och blev en av Europas starkaste.
Versailles blev en symbol för kungamakten
Kungens makt skulle inte bara märkas i politiken. Den skulle också synas. Konst, arkitektur, kläder och praktfulla ceremonier användes för att framhäva Ludvig XIV:s ställning och göra hovet till en förebild för andra europeiska furstar.
Ludvig XIV var därför också en flitig byggherre och lät bland annat bygga det enorma slottet i Versailles två mil utanför Paris, där han från och med 1682 höll ett lysande hov. "Världens centrum" var då hans slott i Versailles. Slottet blev som så mycket annat franskt vid den här tiden en förebild för många andra regenter runt om i Europa som ville skapa en passande inramning till sin kungliga makt.
Långa krig tömde statskassan
Ludvig XIV förde periodvis en aggressiv utrikespolitik som ledde till att Frankrike blev inblandat i flera stora krig under senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet. Under hans personliga styre befann sig landet i krig under sammanlagt nästan 35 år. Krigen gav Frankrike nya områden och stärkte under perioder landets ställning, men de kostade också enorma summor.
När Ludvig XIV dog, vid nästan 77 års ålder (han blev 76 år och 361 dagar gammal), var Frankrike fortfarande en europeisk stormakt, men staten var hårt skuldsatt efter de långa krigen. Solen som så länge hade lyst över Frankrike var på väg ner.
Solkungens hälsa och hovmode
Ludvig XIV hade många krämpor under sitt liv. Vid 19 års ålder drabbades han 1658 av en svår febersjukdom, troligen tyfoidfeber, och förlorade en stor del av sitt hår. Därefter började han använda peruk. Peruker hade redan före Ludvig XIV blivit moderna, men hans stora inflytande över hovmodet bidrog till att göra dem ännu mer populära bland Europas överklass.
Han hade dessutom svåra tandproblem. År 1685 drogs flera tänder i överkäken ut, vilket ledde till en skada mellan munnen och näshålan. På ålderns höst led han också av bland annat gikt, reumatism och magproblem.
Rekordlång regeringstid med osäker tronföljd
Ludvig besteg tronen redan som fyraåring och hann därför vara kung i hela 72 år. Det är den längsta regeringstiden i Frankrikes historia. Han dominerade hela epoken då Frankrike hade som störst inflytande över Europas kultur.
Ludvig XIV fick sex barn tillsammans med sin hustru Maria Teresia av Spanien (1638-1683), men bara deras äldste son nådde vuxen ålder. Sonen dog 1711, fyra år före sin far. Under de följande åren dog även flera andra nära arvingar. När Ludvig XIV dog 1715 efterträddes han därför av sin femårige sonsonsson Ludvig XV. En annan sonson, Filip V av Spanien, överlevde däremot Ludvig XIV och blev grundare av den spanska grenen av huset Bourbon.
Hundra personer kunde se kungen klä på sigLudvig XIV:s vardag i Versailles var noggrant planerad från morgon till kväll. Omkring klockan 8.30 väcktes han och den berömda morgonceremonin började. Utvalda hovmän fick komma in medan kungen tvättades, kammades och kläddes. Vid den stora påklädningen kunde omkring hundra män vara närvarande. Att få hjälpa kungen med exempelvis ett klädesplagg var en stor ära och visade att man stod nära honom. Klockan 10 gick kungen till mässan och vid 11 började dagens politiska arbete med olika rådsmöten. Eftermiddagen kunde ägnas åt jakt eller promenader, medan kvällen innehöll arbete, middag och umgänge. Omkring 23.30 genomfördes den offentliga läggningsceremonin. Hela hovet kretsade på detta sätt kring kungens dygn. Det påminner om en teaterföreställning där samma huvudperson stod i centrum varje dag, men ceremonierna var samtidigt ett sätt att visa rang, makt och vem som hade kungens förtroende.
|
M LÄS MER: Slottet i Versailles
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Kurt Ågren, Bra Böckers världshistoria, del 8 – Ett nytt Europa, Bokförlaget Bra Böcker, 1985
Andreas Marklund, Ludvig XIV, Historiska Media, 2022
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Bonniers, 2008
Bra Böckers lexikon 2000, band 15, Bra Böcker AB, 1997
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
