Massaker i Peking

Stridsvagnar rullar in

På kvällen den 3 juni kom slaget. Det var en varm sommarkväll av det slag då många Pekingbor tycker om att promenera. Den här kvällen splittrades plötsligt lugnet av dånande stridsvagnsmotorer. Nedför Pekings breda gator rullade pansarfordon. Här och var hade Pekingborna byggt barrikader av bussar, bilar och lastbilar i gatukorsningarna.

Stridsvagnarna öppnade eld mot barrikaderna, och många människor sårades och dödades. Desperat försökte Pekingborna bilda levande murar av människor. Det hade stoppat soldaterna tidigare, men den här gången plöjde stridsvagnarna och pansarvagnarna rakt in bland människorna och lämnade ett blodigt spår av kroppar efter sig. Oväsendet var öronbedövande.

Sjukhusen och bårhusen fylldes snabbt av sårade och döda.

Vid bostadsområdet Muxudi utbröt en våldsam strid. Befälhavande officer gav order om att beskjuta en byggnad utan att veta att den tillhörde regeringen. Där bodde en lång rad högt uppsatta tjänstemän. Minst sex personer dödades, däribland sonen till en diplomat.

De rasande invånarna svarade med brinnande flaskor fyllda med bensin. Soldaterna riskerade att lynchas, och en man bad dem ta av sig uniformerna.

- Då kommer de inte att vara soldater längre, förklarade han.

Soldaterna flydde och deras fordon sattes i brand.

Blodbadet

Först efter midnatt nådde de första trupperna Himmelska fridens torg. Pansarvagnarna rullade fram över torget och krossade bit för bit den tältstad studenterna byggt upp. Skotten ekade och blandade sig med ljuden från motorer, skrik och ljudet av olika föremål som krossades under pansarfordonen.

I gryningen samlade sig en grupp studenter runt Martyrmonumentet mitt på torget. De fruktade att bli nedskjutna, men militären beordrade dem till sist att rada upp sig för att föras bort.

Flera vittnen hävdar att när studenterna försvunnit ur synhåll hördes maskingevärseld och att många aldrig synts till sedan den dagen.

Hur många som dog på torget blev snabbt en politisk fråga. Kinas ledning hävdade att inte en enda student dödats, däremot två soldater.

Men ingenting sades om alla dem som dödats runtom i Peking.

Torget var rensat, men skjutandet fortsatte i flera dagar. Militären satte upp maskingevär vid Chang'an avenyn, Pekings huvudgata, som går förbi torget. Både 4 och 5 juni sköt soldaterna urskillningslöst nedåt gatan var femte till tionde minut. Många Pekingbor dödades. I hela staden ekade det av stridsvagnsmotorer och marscherande soldater.

Flera gator var oframkomliga, blockerade av brinnande bussar, lastbilar och militärfordon.

Först den 9 juni framträdde Deng Xiaoping och tackade militären. Partiet och landet hade varit hotat, sa Deng.

Omvärlden kritiserar

Myndigheterna påstod att det totala antalet dödsoffer var drygt 300, de flesta soldater. Oberoende observatörer tror att minst 2 000 människor dödades den natten.

I omvärlden väckte nyheten om massakern vrede och förakt. Fördömandena haglade.

Deng och de andra gamla männen i Kinas ledning hade inte riktigt klart för sig att massakern direktsänts live med den nya tidens TV-teknik. Över hela världen kunde tittare se hur soldaterna krossade allt motstånd på torget i samma ögonblick som det hände. Det fick de kinesiska förklaringarna att blekna.

Det skulle ta nästan tio år innan omvärlden var redo att fullt ut glömma massakern på Himmelska fridens torg.

Förnedring och fängelse

Till Kinas landsbygd, där 80 procent av befolkningen bor, nådde inga utländska TV-bilder. Där fick folk bara höra regeringens version: att Kinas modiga soldater stoppat ett försök från bråkmakare och huliganer att störta regeringen. I kinesisk TV visades gripna studenter upp. De fick hoppa grodhopp förbi soldaterna för att ytterligare förnedras.

Många studentledare dömdes till hårda fängelsestraff. Men några lyckades fly till väst, ibland efter att ha gömt sig i månader i Kina.

Kinas massmedier hade fram till det att demonstrationen slogs ner upplevt en period av ökad frihet. Nu stramades reglerna åt. De konservativa hade återtagit greppet om propagandan.