DDR (1949-1990) var förkortningen för Tyska demokratiska republiken (Deutsche Demokratische Republik), som i allmänhet kallas Östtyskland.
När Nazityskland besegrades av de allierade under andra världskriget fick segrarmakterna USA, Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen avgöra vad som skulle hända med landet. Först delades Tyskland in i fyra ockupationszoner. År 1949 bildades sedan två tyska stater: Västtyskland (BRD), som hade nära band till västmakterna, och Östtyskland (DDR), som stod under starkt sovjetiskt inflytande. Även Berlin delades i en östlig och en västlig del. Västberlin låg som en enklav, alltså ett område omgivet av ett annat område, inne i Östtyskland. Bonn var Västtysklands huvudstad.
I mer än fyra årtionden – under kalla kriget – existerade två Tyskland sida vid sida.
Trots namnet var DDR ingen demokrati i vanlig mening. Landet styrdes av kommunistpartiet SED, och medborgarna hade inte fria val, fri press eller fri rätt att resa vart de ville. Den hemliga polisen Stasi övervakade många människor. Därför blev DDR för många en symbol för hur livet kunde se ut i en diktatur under kalla kriget.
Den 9 november 1989 öppnades gränsövergångarna mellan Öst- och Västberlin. Det blev början till slutet för DDR. Staten upphörde att existera den 3 oktober 1990, när DDR anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland och landet återförenades.
I dagligt tal kallas det återförenade landet för Tyskland. Det officiella namnet är Förbundsrepubliken Tyskland.
DDR:s historia tydliggör hur andra världskrigets följder och kalla krigets motsättningar delade både länder och människor. I mer än 40 år levde tyskar på olika sidor av en politisk och ideologisk gräns. När Berlinmuren öppnades 1989 och Tyskland återförenades 1990 blev det därför inte bara slutet för DDR, utan också en stark symbol för kalla krigets slut i Europa.
Stasi hade en informatör per 90 invånareStasi övervakade inte bara människor med hjälp av avlyssning, brevkontroller och hemliga poliser. Myndigheten använde också ett enormt nätverk av vanliga medborgare som i hemlighet lämnade uppgifter om andra. År 1989 hade Stasi omkring 189 000 hemliga informatörer, vilket motsvarade ungefär en informatör per 90 invånare i DDR. Informatörerna kunde finnas nästan överallt. De rapporterade om arbetskamrater, grannar, vänner och ibland även skolkamrater eller familjemedlemmar. Uppgifterna kunde handla om politiska åsikter, planer på att fly från landet eller kritik mot regeringen. En misstänkt kommentar kunde därför hamna i en hemlig akt utan att personen visste om det. Människor samarbetade med Stasi av olika skäl. En del trodde på staten, medan andra hoppades få fördelar i arbetslivet. Vissa pressades eller var rädda för vad som skulle hända om de vägrade. Stasi kunde använda informationen för att stoppa utbildningar och karriärer, förstöra relationer eller göra livet svårt för personer som betraktades som motståndare. När DDR föll försökte Stasi förstöra delar av materialet, men stora mängder räddades. Arkivet innehåller idag omkring 111 kilometer dokument, och över två miljoner människor har fått möjlighet att läsa sina egna akter. Där kunde de se vad staten hade samlat in om dem och ibland även vem som hade lämnat uppgifterna.
|
M LÄS MER: Berlinmuren
M LÄS MER: Ockupationen av Tyskland efter andra världskriget
M PODCAST: Delningen av Tyskland efter andra världskriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Källor:
https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/europa/tyskland/modern-historia/
https://www.levandehistoria.se/fakta/kommunistiska-regimers-brott-mot-manskligheten/osttyskland
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/Östtyskland
https://www.bundesarchiv.de/en/stasi-records-archive/education/what-was-the-state-security/the-unofficial-collaborators-of-the-mfs/
FÖRFATTARE
Text: Mattias Axelsson, gymnasielärare i historia, samhällskunskap och religionskunskap
