Det stora språnget

Ett viktigt mål med Det stora språnget var att Kina snabbt skulle komma ikapp rikare industriländer. På landsbygden byggdes därför enkla små ugnar där människor skulle framställa stål. Problemet var att mycket av stålet blev oanvändbart, samtidigt som arbetskraft togs från jordbruket. Det gjorde att matproduktionen försvagades när den egentligen behövde fungera som bäst.

I fruktan för att stämplas som ”motrevolutionärer” och ”förrädare” vågade lokala ledare inte rapportera om de verkliga förhållandena. Istället överdrev många av dem både produktionen och det insamlade överskottet. De felaktiga rapporterna och mörkandet av bristerna förvärrade situationen ytterligare, eftersom regimens ledarskikt – uppmuntrade av den falska framgången – pressade på ännu hårdare i sin iver att driva igenom kampanjen.

En av de största reformerna som drevs igenom var den påtvingade kollektiviseringen av jordbruket, alltså att privata jordbruk slogs samman och kontrollerades gemensamt eller av staten. Detta ledde till att allt privat jordbruk förbjöds och att bönderna ofta fick utföra tvångsarbete för staten.

Även industrialiseringen av landsbygden fick nästan motsatt effekt mot vad Mao hade tänkt sig. Detta berodde dels på dålig planering och bristande kontroll av industrialiseringsprocessen, men också – precis som inom jordbruket – på att verkliga problem och brister hölls hemliga. 
 

Resultatet blev istället att industrialiseringen på landsbygden inte utvecklades som det var tänkt. Det ledde i sin tur till att produktionen och ekonomin i hela Kina bromsade in. Landet drabbades därefter av en kraftig lågkonjunktur som följdes av den kanske värsta svältkatastrofen i historien. Det finns inte några exakta siffror över antalet offer, men man räknar med att mellan 35 och 55 miljoner människor miste livet på grund av den misslyckade politiken. Majoriteten av offren dog av svält, och mellan 1-3 miljoner dog till följd av våld, tvångsarbete eller begick självmord. Ekonomin och produktionen som steg under kampanjens inledningsfas 1958, störtdök 1961 och kunde därefter inte återhämtas till den ursprungliga nivån förrän 1964.

Det stora språnget (1958-1962), tillsammans med kulturrevolutionen (1966-1976), var de två stora politiska reformprogram som Mao lät utföra i Kina med syfte att omstrukturera landet och göra det starkare, både politiskt och ekonomiskt. Kampanjerna fick dock motsatt effekt och ledde till ekonomisk tillbakagång, socialt lidande och massdöd.

Det stora språnget visar hur farligt det kan bli när politiska mål sätts före människors verkliga behov. Mao ville snabbt göra Kina starkare och mer industrialiserat, men kampanjen byggde på tvång, dålig planering och felaktiga rapporter. Följden blev inte ett rikare samhälle, utan ekonomisk tillbakagång och en enorm svältkatastrof. Därför räknas Det stora språnget som en av de största katastroferna i Kinas moderna historia.

M  LÄS MER: Mao Zedong

S  LÄS MER: Kulturrevolutionen

S  LÄS MER: Kommunistiska brott mot mänskligheten

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.

FÖRFATTARE

Text: Vahagn Avedian,  fil. dr i historia, med forskningsintresse för mänskliga rättigheter, fred- och konfliktforskning och demokratistudier, redaktör för folkmordet1915.se och karabach.se

Webbplatser: 
http://armenica.org/vahagnavedian/
http://folkmordet1915.se/
http://karabach.se/