På 1400-talet utvecklade tysken Johann Gutenberg (omkring 1400-1468) en effektiv metod för att trycka texter med lösa typer av metall. Böcker och andra skrifter kunde därefter framställas snabbare och i betydligt större upplagor. Det blev en viktig förutsättning för de regelbundet utkommande tidningar som började tryckas i Europa under 1600-talet.
De första tidningarna som trycktes handlade om handel, krig och politiska händelser. Därutöver användes tryckpressarna tidigt till att sprida propagandaskrifter och religiösa texter.
Den första svenska tidningen hette Ordinari Post Tijdender och utkom 1645 (år 1821 bytte den namn till Post och Inrikes Tidningar). Tidningen grundades av rikskanslern Axel Oxenstierna och användes för att föra ut statliga propagandabudskap i stormaktstidens Sverige. På den tiden samlades nyheter in via de lokala postmästarna och fördes vidare till högste postmästaren i Stockholm, som i sin tur sorterade och satte samman nyheterna i tidningen. Tidningarna lästes bara av ett fåtal i samhällets ekonomiska toppskikt. Anledningarna var att tidningarna var dyra och gavs ut i ganska få exemplar. Spridningen var också begränsad eftersom postväsendet och transporterna var långsamma.
Under frihetstiden startades fler tidningar som nådde en växande grupp läsare. En livlig debatt om pressens yttrandefrihet inleddes, vilket ledde fram till en tryckfrihetsförordning 1766 som var den första i sitt slag i hela världen. Denna nya och banbrytande svenska grundlag innebar bland annat att det nu blev lagligt att framställa och sprida tryckta skrifter utan föregående censur och andra hinder. Ett annat inslag i tryckfrihetsförordningen var medborgarnas rätt att ta del av allmänna handlingar, den så kallade offentlighetsprincipen.
I samband med industrialiseringen på 1800-talet utvecklades tekniken att massproducera varor i fabriker. En bransch som utnyttjade de nya industriella tillverkningsmetoderna var tidningsbranschen. Det blev nu lättare att trycka och distribuera tidningar. Dagspressen växte snabbt, både när det gällde antalet tidningar och antalet utgivna exemplar. Utvecklingen hjälptes också av snabbare tryckpressar, billigare papper, ökad läskunnighet och att alltfler människor flyttade från landsbygden till växande städer.
Samtidigt byggdes järnvägar och bättre vägar, vilket gynnade transporterna mellan tätorterna samt spridningen av nyheter. Telegrafen gjorde dessutom att själva nyheten kunde färdas betydligt snabbare än tidningen. Ett elektriskt meddelande kunde skickas långa sträckor på kort tid, medan den tryckta tidningen fortfarande måste transporteras med exempelvis tåg eller häst.
Vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fick många tidningar en tydligare politisk profil och började företräda olika politiska intressen. Vissa tidningar knöts till ett politiskt parti, medan andra beskrev sig som politiskt oberoende.
Från slutet av 1800-talet och under 1900-talet skedde något av en kommunikationsrevolution inom informationsspridningen. Utvecklingen gick från telegrafen, telefonen, grammofonen och radion till tv, video, CD- och DVD-spelare, datorer, mobiltelefoner och internet. Varje ny teknik gjorde det möjligt att sprida information snabbare, längre eller till fler människor. Under 2000-talet har smarta mobiltelefoner och sociala medier dessutom gjort det lätt för mottagaren att själv skapa och sprida information till en stor publik.