Under åren som statsministerns son flyttade Dag Hammarskjöld mellan olika adresser i Stockholm, men redan året innan fadern avgick som statsminister flyttade Dag tillbaka till Uppsala tillsammans med modern och en av de äldre bröderna. Fadern Hjalmar, som i maj 1918 blev invald i Svenska akademien på stol nummer 17, återvände senare och var därefter landshövding i Uppsala till 1930.
Dag Hammarskjöld påbörjade sina universitetsstudier i Uppsala 1923, och redan som 20-åring tog han en kandidatexamen i nationalekonomi. Han fortsatte sedan att studera juridik, vilket ledde fram till en juristexamen, samtidigt som han läste in en licentiatexamen i nationalekonomi. Redan som student hade han en exceptionellt hög arbetskapacitet, som senare skulle prägla hans uppdrag som FN:s generalsekreterare. Han hade också lätt för att läsa och lära in komplexa texter. Bara genom att mer eller mindre titta på en sida kunde han uppfatta det väsentliga innehållet. Till skillnad från sina studiekamrater var Hammarskjöld inte särskilt intresserad av fester och andra studentupptåg. Inte heller någon av det motsatta könet verkade fånga den unge Dags intresse. Men att han skulle ha varit homosexuell, vilket rykten ville göra gällande - både under hans tid som generalsekreterare och efter hans död - finns det inga belägg för. Dag Hammarskjöld satte arbetet och sina uppdrag framför allt annat, och då hade ett äktenskap ingen plats i hans liv.
Den unge ämbetsmannen
Långt innan Dag blev FN:s generalsekreterare gjorde han karriär som statlig ämbetsman. Ryktet om den unge och skicklige akademikern hade spridit sig till Stockholm, och 25 år gammal fick han sitt första uppdrag som sekreterare i en statlig arbetslöshetsutredning.
Hammarskjöld fortsatte under tiden på den akademiska banan, och 1933 doktorerade han i nationalekonomi vid Stockholms högskola (numera Stockholms universitet). Han hade alla förutsättningar att göra en akademisk karriär, inte minst då han blev docent i nationalekonomi 1934. Men Dag såg sig hellre i rollen som en ämbetsman i statens tjänst. Under de följande åren fick han flera viktiga uppdrag, bland annat som statssekreterare i finansdepartementet, för att år 1946 flytta över till utrikesdepartementet.
Det som skulle komma att bli avgörande för hans framtid som generalsekreterare i FN, var när han 1947 utsågs till svensk delegat i Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC), vilket var en europeisk mellanstatlig organisation vars syfte var att administrera Marshallplanen. Genom sitt mycket uppskattade arbete inom OEEC gjorde han sig ett namn som britterna och amerikanerna lade på minnet.
Natur- och kulturmänniskan
Dag Hammarskjöld hade också kunnat göra en politisk karriär i Sverige. Efter avslutat uppdrag inom OEEC utnämndes han 1949 till kabinettssekreterare på utrikesdepartementet. Sveriges dåvarande socialdemokratiska statsminister, Tage Erlander, ville till varje pris ha in honom i den socialdemokratiska regeringen. Men Hammarskjöld var noggrann med att framhålla att han ville vara politiskt obunden. Hans politiska titel blev därför konsultativt statsråd, en titel som han med tiden ansåg tung att bära eftersom han kände sig pressad att behöva gå in i partiet. Därför kom nyheten i mars 1953 att han blivit föreslagen som generalsekreterare i FN som en glad nyhet för honom.
En månad senare valdes Dag Hammarskjöld till generalsekreterare av en i stort sett enig generalförsamling.
Både långt innan och efter att han blev FN:s generalsekreterare var hans stora passion att vistas i naturen. Framförallt uppskattade han att på egen hand vandra i fjällen. Han var även en utpräglad kulturmänniska, djupt intresserad av både musik och litteratur.
Året efter att han blivit generalsekreterare avled fadern Hjalmar, och hans stol i Svenska akademien övertogs av sonen.
Skrivandet var en viktig del i Dag Hammarskjölds liv, liksom hans översättningsarbeten av utländska filosofer och författare. Under sina många resor i FN:s tjänst skrev han både på sina egna alster, samtidigt som han översatte andras verk till svenska, däribland den israeliske filosofen Martin Bubers verk Magnus opus. Efter Dag Hammarskjölds död återfanns i hans lägenhet i New York en pärm med texter, verser och visdomsord som han kallade Vägmärken. Dessa texter (senare utgivna i bokform) ger bilden av en tänkande och djupt troende människa. Precis som det mesta annat i sitt liv så höll han även sin tro för sig själv.
Världsmedborgaren
Dag Hammarskjöld hälsades välkommen till FN och New York av sin företrädare, norrmannen Tryggve Lie, med orden – ”Ni övertar nu världens omöjligaste jobb”. Dag Hammarskjöld installerade sig på sitt kontor i FN-skrapan på östra Manhattan på 38:e våningen med magnifik utsikt över East River. Inledningsvis bodde han i en svit på lyxhotellet Waldorf Astoria, men han skulle senare hyra en stor etagevåning på 73:e gatan vid Park Avenue. Gäster som besökte hans hem förundrades över den spartanska inredningen.
Att vara FN:s generalsekreterare under den turbulenta världspolitik som präglade slutet av 1950-talet och början av 1960-talet var ingen lätt uppgift, men Dag Hammarskjöld gjorde sig snabbt känd som en problemlösare. Hans första stora triumf var när han 1955 lyckades få Kina att frige ett antal amerikanska piloter som suttit fängslade sedan Koreakriget. Under Suezkrisen 1956 då Storbritannien, Frankrike och Israel anföll Egypten, beordrade Hammarskjöld att FN:s första fredsbevarande styrka skulle sättas in. Därmed lade han grunden för hur FN:s arbete för att bevara världsfreden skulle föras under de kommande decennierna. Däremot misslyckades han och FN med att lösa Ungernkrisen 1956.
Dag Hammarskjöld hade vid sin död under Kongokrisen 1961 omdanat både FN:s arbete och generalsekreterarens roll. Därför var det inte konstigt att denne världsmedborgare postumt tilldelades Nobels fredspris ett år efter sin död.
LÄS MER: Dag Hammarskjöld
LÄS MER: Kongokrisen
LÄS MER: FN-historia och FN-insatser
