Efter utbildningen öppnade Mandela ett advokatkontor i en av Johannesburgs svarta förstäder.
1944 blev Mandela medlem i African National Congress – ANC. Denna organisation bildades redan 1912 i syfte att förbättra villkoren för den svarta befolkningen i landet som var i majoritet.
Kampen mot apartheid hårdnar
1952 dömdes Mandela till fängelse i nio månader för att han ledde en civil olydnadskampanj då han protesterade mot de nya raslagar som hade införts. Straffet var dock villkorligt och behövde därför inte avtjänas.
Den 21 mars 1960 inträffade Sharpevillemassakern. Då dödades 69 svarta demonstranter som krävde att raslagarna skulle tas bort. Denna massaker upprörde hela världen. Regeringen, som endast bestod av vita människor, förbjöd nu ANC. Efter förbudet och det ökade våldet från staten övergav Mandela så småningom sin tidigare ickevåldsfilosofi och var med och grundade Nationens spjut, som blev ANC:s militära gren.
Mandela stannade kvar i Sydafrika för att arbeta underjordiskt, medan Oliver Tambo, en av ANC:s främsta ledare lämnade landet för att fortsätta kampen från utlandet.
De vita myndigheterna skärpte nu raslagarna och införde begränsad rörelsefrihet och utegångsförbud nattetid.
1962 ställdes Mandela inför rätta för att han hade lämnat landet utan tillstånd och uppmanat till strejk. För detta dömdes han till fem års fängelse. Medan Mandela satt i fängelse anklagades han för sabotage och dömdes 1964 till livstids fängelse. Mandela medgav att han varit med och planerat sabotage som en del av kampen mot det förhatliga apartheidsystemet (apartheid = rasåtskillnad).
27 år i fängelse
Mandela fördes till den ökända fängelseön Robben Island där han satt fram till 1982, då han flyttades till Pollsmoorfängelset utanför Kapstaden. 1988 flyttades han vidare till Victor Verster-fängelset, där han satt fram till frigivningen 1990. Under sina år i fängelse blev Mandela alltmer en symbol för den fortsatta kampen för att de svarta skulle få samma rättigheter som de vita i Sydafrika.
1985 erbjöd president P.W. Botha Mandela frihet i utbyte mot att han tog avstånd från våld som politiskt medel, men Mandela vägrade att gå med på villkoret.
Från fånge till president
I februari 1990, efter 27 år i fängelse, frigavs han av president F.W. de Klerk, som också tillät ANC att verka öppet. När apartheidsystemet avskaffades och Sydafrika 1994 höll sitt första demokratiska val där människor av alla hudfärger fick rösta, valdes Mandela till Sydafrikas president.
Trots allt lidande han fått utstå under apartheidregimen talade han gång på gång om försoning mellan vita och svarta i Sydafrika.
Nelson Mandela avgick som president 1999.
En rugbytröja blev en symbol för försoningDen 24 juni 1995 stod Sydafrika och Nya Zeeland mot varandra i finalen i världsmästerskapet i rugby. Bara ett år hade gått sedan Nelson Mandela blivit landets första svarta president. Rugby var vid den här tiden särskilt populärt bland vita sydafrikaner, och landslaget Springboks hade för många svarta länge varit en symbol för det gamla apartheidsamhället. Strax före finalen hände därför något som väckte stor uppmärksamhet. Mandela kom in i Springboks omklädningsrum klädd i lagets gröna tröja. På ryggen hade han nummer 6 – samma nummer som lagkaptenen Francois Pienaar. Budskapet var tydligt: det lag som tidigare främst hade förknippats med den vita minoriteten skulle nu representera hela Sydafrika. Sydafrika vann den dramatiska finalen med 15–12 efter förlängning. När Mandela sedan räckte över pokalen till Pienaar bar de båda tröjor med nummer 6. Bilden av den svarte presidenten och den vite lagkaptenen tillsammans blev en stark symbol för det nya Sydafrika. En rugbytröja kunde förstås inte sudda ut årtionden av rasism och orättvisor, men Mandelas gest visade på ett enkelt och kraftfullt sätt hur han ville försöka förena ett djupt splittrat land. |
M LÄS MER: Apartheid
M LÄS MER: Lätta fakta om Nelson Mandela
M LÄS MER: Historien om apartheid och mordet på Chris Hani
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Bonniers, 2008
Ola Larsmo och Brian Palmer, 101 historiska hjältar, Historiska media, 2013
Bra Böckers lexikon 2000, band 15, Bra Böcker AB, 1997
https://www.britannica.com/biography/Nelson-Mandela
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare