Järnridån var en metafor (bildligt uttryck) för den politiska och militära gräns som delade Europa i ett kommunistiskt öst och ett demokratiskt väst under kalla kriget. På den östra sidan fanns Sovjetunionen och de kommunistiskt styrda länderna i Östeuropa. De flesta av dessa länder ingick från 1955 i Warszawapakten. På den västra sidan fanns Natoländer och neutrala stater, däribland Sverige.
Berlinmuren var den mest kända delen av järnridån. På många andra platser bestod gränsen av taggtråd, stängsel, vakttorn och minfält. Gränserna bevakades framförallt för att hindra människor från att fly från de kommunistiskt styrda länderna i öst till väst.
Järnridån var inte en enda sammanhängande mur. Den sträckte sig från Östersjön i norr till Adriatiska havet i söder och såg olika ut på olika platser. I Berlin bestod gränsen av en betongmur, medan den på landsbygden kunde utgöras av stängsel, vakttorn och breda bevakade områden. På en karta såg gränsen ut som en linje genom Europa, men för människorna som bodde där kunde den skilja familjer och vänner åt under flera årtionden.
Järnridån symboliserade också de stora politiska, ekonomiska och sociala skillnaderna mellan öst och väst. I öst styrde kommunistiska diktaturer där staten kontrollerade stora delar av samhället och begränsade människors politiska frihet. De flesta länder i väst var demokratier med fler fria medier, politiska partier och privatägda företag.
Begreppet blev känt genom ett tal som den tidigare brittiske premiärministern Winston Churchill i USA den 5 mars 1946. Han sa då att en järnridå hade sänkts över Europa och använde uttrycket för att beskriva Sovjetunionens växande kontroll över länderna i Central- och Östeuropa. Uttrycket hade använts tidigare, men Churchills tal gjorde det känt över hela världen.
Den politiska delningen av Europa påverkade också människors möjligheter att resa och flytta. Invånarna i de kommunistiskt styrda länderna fick ofta inte lämna sina hemländer utan tillstånd. Många försökte ändå fly västerut, trots att de riskerade att gripas, fängslas eller dödas vid gränsen. Kontakterna mellan människor på var sin sida av järnridån minskade därför kraftigt.
Järnridån började falla sönder under revolutionerna i Central- och Östeuropa 1989. Ungern öppnade en del av sin gräns mot Österrike, kommunistiska regeringar förlorade makten och Berlinmuren öppnades den 9 november samma år. När Sovjetunionen upplöstes 1991 var Europas gamla uppdelning i två block i stort sett över.
En gräns som främst höll människor inneVanliga gränser ska framförallt hindra obehöriga personer från att ta sig in i ett land. Många delar av järnridån hade istället som viktig uppgift att hindra de egna invånarna från att lämna landet. Människor försökte ändå fly på många olika sätt. De grävde tunnlar, gömde sig i fordon, använde falska dokument eller försökte ta sig över floder och stängsel. Vissa lyckades, medan andra greps eller dödades. Järnridån visar därför tydligt en viktig skillnad mellan en demokrati och en diktatur: I en demokrati har människor i regel rätt att lämna sitt land, medan diktaturer kan försöka kontrollera både vart människor reser och vilken information de får ta del av.
|
M LÄS MER: Ockupationen av Tyskland efter andra världskriget
M PODCAST: Delningen av Tyskland efter andra världskriget
M PODCAST: Vad var kalla kriget?
M LÄS MER: Kalla kriget
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
