De östeuropeiska länderna hade sedan slutet av medeltiden haft en stor judisk befolkning. Detta efter att judarna blivit utvisade från många av de västeuropeiska länderna. Men i takt med att kyrkans makt minskade och upplysningens idéer fick fäste under 1600- och 1700-talen, återvände många judar till länderna i Västeuropa.
Judisk sammankomst i en lägenhet någonstans i Västeuropa, ca 1884.
Judeförföljelser i Östeuropa
På 1500-talet försämrades situationen för Europas judar, även för de polska judarna. Under jesuiternas (en katolsk orden som bl.a. sysslade med mission) inflytande spärrades de in i ghetton och tvingades att bära judiska kännetecken. Upplopp och pogromer mot judar blev vanliga även i Polen.
1650-talet blev pogromernas decennium i Polen. De polska judarnas stora katastrof kom i samband med ryssarnas och svenskarnas angrepp på Polen under 1650-talet. Den polska befolkningen skyllde de olyckor som drabbat landet på judarna som påstods stå i maskopi (samarbeta i hemlighet) med svenskarna.
ANNONS
ANNONS
Under 1660-talet ökade återigen den polska judiska befolkningen, men de var och förblev nu nästan enbart arbetare. De lärda och välbärgade judarna hörde till de många som hade utvandrat från Polen. De var alla ättlingar (efterkommande släktingar) till de judar som på korstågens och digerdödens tid hade flytt till Polen från västra Europa.
Dessa judar återvände nu till Tyskland, Österrike, England osv. Där uppstod nya lärdomscentra. Jiddisch utvecklades som skriftspråk i Tyskland.
De östeuropeiska judarnas utvandring mot väster började därmed på 1600-talet.
Större delen av judarna i världen idag har sitt ursprung bland de polsk-tyska judarna.
Judisk integration i Västeuropa
Under mer än tvåhundra år, från senare delen av 1600-talet till slutet av 1800-talet, förbättrades förhållandet mellan judarna och de andra folken som levde i Västeuropas länder. Den trångsynta kristna fanatismen ebbade ut under andra hälften av 1600-talet i samband med upplysningen. Samtidigt blev merkantilismen den härskande ekonomiska åskådningen som gällde i Europas länder. Judarna hade med sin religiöst grundade kulturgemenskap ett brett kontaktnät med förbindelser över hela Europa, Nordamerika och Nordafrika. I de västeuropeiska länderna blev de därför ofta anlitade som t.ex. varuförmedlare åt hoven och aristokratin, arméleverantörer eller som specialister på handel med värdepapper och ädla metaller. De merkantilistiska politikerna uppskattade judarnas initiativrikedom och konkurrensförmåga. Judarna ansågs därmed vara en stark tillgång för staten.
ANNONS
Trots kvardröjande ovilja mot judarna på många håll införlivades de småningom med det allmänna näringslivet. Olikheter i klädedräkt, språk och seder försvann. Mot slutet av 1700-talet tillhörde den judiska ghettotillvaron det förflutna. Judarna började nu bli en erkänd del av det västeuropeiska samhället. Den unga tyska judegenerationen gick med entusiasm upp i klassicismen, romantiken och tysk filosofi.
Upplysningens idéer som behärskade tiden, pekade i riktning mot judarnas integrering i det europeiska samhället, alltså deras upptagande som medborgare i staten och deras insmältande i det icke-judiska kulturlivet.
Bild: Wikimedia Commons Större delen av judarna i världen idag har sitt ursprung bland de polsk-tyska judarna.
Ett stort steg i rättslig mening togs helt naturligt under franska revolutionen i samband med Nationalförsamlingens beslut den 28 september 1791 att ge landets 50 000 judar medborgerliga rättigheter. Villkoret var emellertid en medborgared, som avsågs leda till judenhetens upplösning som grupp. Som religionssamfund skulle judendomen få finnas kvar, men i övrigt skulle judarna helt uppgå i nationen
Utvecklingen inom judenheten i västra Europa kännetecknades från den här tiden av individualistiska idéer inspirerade av upplysningen och romantiken. Många judevänner önskade att judarna skulle förenas med de europeiska nationerna genom blandade äktenskap och religionsbyte. Så skedde också i stor utsträckning. De flesta tysk-judiska kultiverade familjerna lät döpa sig och övergick till kristendomen.
På 1830-talet - efter julirevolutionen i Frankrike- slog den borgerliga liberalismen igenom i Västeuropa. Den var både individualistisk och radikal. Man såg i judarna landsmän, som på grund av makthavarnas fördomsfullhet hade blivit behandlade orättvist i samhället genom att förvägras social och politisk jämlikhet.
ANNONS
ANNONS
Även de konservativa intog en taktfull hållning i judefrågan, och döpta judar (judar som konverterat till kristendomen) kom efter hand att spela en ganska stor roll i europeisk politik, inte minst på den konservativa sidan. Namnet Disraeli är talande nog.
Integration: Smälta samman, införliva, förenas till en helhet.
Jiddisch: Judiskt blandspråk - hebreiska blandat med tyska.
Judenheten: Judarna och judendomen sedda som en helhet.
Merkantilism: Ett samlingsnamn på de ekonomiska idéer som dominerade i Europa under 1600-talet fram till 1800-talet. Den merkantilistiska läran kan sammanfattas med tron på att handel endast medförde vinst för den ene och förlust för den andre. Enligt detta tankesätt skulle man sälja dyrt och köpa billigt. Staten skulle importera så lite varor som möjligt och fylla på statskassan genom export.
Pogrom: Våldsam judeförföljelse.
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
Berätta kortfattat om Polens judiska befolkning under 1600-talet.
Vad hände med judarna i Västeuropa när upplysningen kom?
Vad var villkoret för att judarna skulle få medborgerliga rättigheter i Frankrike under franska revolutionen?
Hur ändrades attityden mot judarna i Västeuropa under 1800-talet?
På vilket sätt bidrog judarna till ekonomin och handeln i Västeuropa?
Ta reda på:
Nämn några av de mest framstående judiska personerna i Västeuropa under 1800-talet och förklara på vilka sätt de bidrog till samhället.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Salo Wittmayer Baron, A Social and Religious History of the Jews, Columbia University Press, 1952 Haim Hillel Ben-Sasson, A History of the Jewish People, Harvard University Press, 1976 Hugo Valentin, Antisemitism i historisk och kritisk belysning, Norstedts, 1942 Ragnar Norrman, Judar och judendom i historia och nutid, Natur & Kultur, 1957 Raul Hilberg, The Destruction of the European Jews, Holmes & Meier, 1961
FÖRFATTARE
Text: Per G Andreen, f.d. docent i historia vid Stockholms universitetoch lektor vid Djursholms Samskola
Artikelserie om
Judarnas historia från forntiden till 1972
Qing blev Kinas sista kejsardynasti och upprättades av ett invaderande folk som dock ansträngde sig för att bli mer konfucianska än kineserna själva. Under Qing blev Kina först så framgångsrikt att det väckte beundran bland Europas intellektuella, för att därefter drabbas av sådana motgångar att det kom att kallas ”Asiens sjuke man”...
Under Mingdynastin genomgick Kina både framsteg och tillbakagång. Huvudstaden flyttades till Beijing och den Långa muren (Kinesiska muren) renoverades och byggdes ut. Det var en tid då Kina återhämtade sig efter mongolernas härjningar. Men styret präglades av despoti, misstänksamhet, hemliga poliser och eunuckvälde. Och under Mingdynastins sista år drabbades riket av naturkatastrofer, svält och uppror. Det blev därmed en dynasti som slutade i kaos...
De första olympiska tävlingarna hölls i antikens Grekland för över 3 400 år sedan. Efter att Grekland införlivats i romarriket förvaltades traditionen vidare under romerskt styre. När sedan kristendomen infördes i romarriket i slutet av 300-talet förbjöds de olympiska spelen. Tävlingarna föll därefter mer eller mindre i glömska under 1 500 år, till slutet av 1800-talet då de återupptäcktes och återinfördes. De första olympiska spelen i modern tid hölls 1896 i Aten, och har därefter ägt rum vart fjärde år (med vissa undantag) på olika platser runt om i världen. De olympiska tävlingarna förenar numera idrottare över hela världen, men OS speglar också världshistoriens politiska och ekonomiska förändringar. I den här artikeln berättas framför allt om de olympiska spelens historia och utveckling i modern tid - från OS i Aten 1896, till OS i Berlin 1936...
I den polska huvudstaden Warszawa hade de tyska ockupationstrupperna inrättat ett getto, speciella judekvarter. Idén med att skapa getton i nazistisk mening kom från Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män. Judarna tvingades lämna sina bostäder och arbeten, plundrades på allt de ägde och drevs samman i getton som var helt avskilda från yttervärlden. Nazisterna fann det praktiskt och bekvämt att ha judarna samlade på en bestämd plats inför "den slutliga lösningen" och transporten till dödslägren...
I slutet av augusti 1526 marscherade en armé av osmanska turkar i regn och dimma genom de öde träskmarker som täcker en stor del av södra Ungern. På 200 år hade osmanerna skapat ett välde som täckte största delen av Balkan och stora delar av Mellersta östern. Detta fälttåg leddes av härskaren själv, sultanen Soliman I. Med fälttåget ville han utvidga det Osmanska rikets gräns och tränga rakt in i hjärtat av det kristna Europa. På Mohácsslätten möttes osmanerna av den ungerska armén under kung Ludvig, som besegrades. I början av september intogs den ungerska huvudstadens båda delar Buda och Pest. Osmanernas seger vid Mohács skakade Västeuropa. Ungern hade i över 100 år varit en barriär som hållit osmanerna borta från centrala och västra Europa. Nu var skyddet borta. Dessutom visade segern att turkarna nu hade skapat en oerhört effektiv armé...
Efter att holländarna år 1652 anlagt ett fort i närheten av Godahoppsudden vid Afrikas sydspets, gick den europeiska koloniseringen av Afrika in i en ny fas. I början, när det holländska ostindiska kompaniet kom till området, fanns inga planer på att kontrollera stora territorier. Tvärtom, den ursprungliga planen var enkel - man skulle anlägga en befäst bosättning som skulle fungera som provianteringsstation för kompaniets fartyg under deras seglatser mellan Europa och Asien. Men bosättningen växte snabbt, och snart togs allt mer mark i beslag. Ursprungsbefolkningen trängdes undan. Den europeiska kolonisationen av södra Afrika hade inletts...
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i historia, religionskunskap och samhällskunskap) om om judar - en av de nationella minoriteterna i Sverige. Avsnittet (del 3 av 5) ingår i en poddserie om Sveriges fem nationella minoriteter.
