Kolonisation är när en stat tar ett område utanför sitt eget land i besittning. Kolonialism är strävan efter att erövra, kontrollera och exploatera andra områden utanför den egna statens territorier.
Kolonisation har funnits i alla tider ända sedan stora riken började ta form under forntiden och antiken. Men det var i samband med de europeiska upptäcktsresorna på 1400- och 1500-talen som staters kolonisering av främmande territorier började bli vanligt. Det var också nu som den moderna kolonialismen föddes.
Upptäcktsresorna gav europeiska köpmän nya resvägar till Asien och andra nya handelsmål. De stora väst- och ostindiska kompanierna, som fanns i många länder (däribland Sverige), upprättade handelsstationer långt bort i fjärran länder - områden som ibland också gjordes till kolonier. Europeiska nybyggare började grunda kolonier överallt i världen.
I Central- och Sydamerika krossades aztekernas och inkas mäktiga riken av spanska och portugisiska conquistadorer (erövrare). Därefter följde nybyggare från Spanien och Portugal som koloniserade de erövrade områdena.
Även Nordamerika blev koloniserat. Under 1500- och 1600-talen kom spanjorer, holländare, engelsmän och fransmän. Många hade flytt undan religiös förföljelse och fattigdom i sina europeiska hemländer.
Till Afrikas kuster anlände till en början främst portugiser, engelsmän och fransmän. I Afrika förekom mycket slaveri under den europeiska kolonialismen. På bara några århundraden - från 1500-talet till mitten av 1800-talet - skickades omkring 11 miljoner afrikaner över Atlanten för att arbeta som slavar på plantager, i gruvor och andra arbetsplatser i de europeiska kolonierna i Syd- och Nordamerika.
På 1500-talet dominerade portugiserna handeln med Asien och anlade flera kolonier i området. Men på 1600-talet började de engelska, holländska och franska ostindiska kompanierna att konkurrera med portugiserna. Under 1600- och 1700-talen skaffade sig allt fler europeiska stormakter kolonier i Asien, däribland Nederländerna, Spanien, Frankrike och England (senare Storbritannien).
I samband med industrialiseringen i Europa under senare delen av 1800-talet, intensifierades de europeiska stormakternas jakt på kolonier runt om i världen (främst i Afrika). Kolonierna behövdes nu framförallt till att förse kolonialmakterna med råvaror som kunde förädlas (omvandlas till produkter) i deras industrier.
Av dagens stater utanför Europa är det endast tio som inte har en bakgrund av att ha varit europeiska kolonier: Nordkorea, Sydkorea, Japan, Kina, Thailand, Nepal, Iran, Saudiarabien, Etiopien och Liberia.
LÄS MER: Renässans, upptäcktsresor och en ny världsbild
LÄS MER: Nationalism och imperialism 1815-1914
LÄS MER: Kolonisation - bara avigsidor?
LÄS MER: Källorna till kunskap om kolonialväldena
LÄS MER: Förbättrade kommunikationer höll samman imperierna
LÄS MER: Vad har kolonialismen betytt för världen?
Text: Robert de Vries (red.)
